Arbetslivet passar inte mig

Det handlar inte om att jag är lat. Tvärtom! Jag vill så himla mycket men klarar det inte. Min dröm är att vara hemmafru och hemma med barn (en viktigare "uppgift" kan jag inte tänka mig), och att starta eget någon gång, vara min egen chef. Det ställs så orimligt höga och konstiga krav i dag och jag upplever att få vara människa är ingenting som räknas, knappt ens i andra hand.

Förstår precis hur du känner! Skulle kunna ha skrivit varje ord själv.

Enda incitamenten att förvärvsarbeta är fattigdom, statusjakt och kreativ lust som jag ser det. De som har förmånen att få jobba med sina egna intressen är ju klart vinnarna och behöver förmodligen inte jobba så mycket eftersom de ofta tjänar mest av alla.

Har själv bara funkat i samhället korta perioder. Varken klarat utbildningar eller arbetsliv, har därför inte funnit min plats eller mitt syfte. Tog mig lång tid att förstå att diagnoser, livslång ångest och kroniska hälsoproblem varit en starkt bidragande orsak, som försvårat det ytterligare, och gjort att jag varit arbetslös så långa perioder eller sjukskriven med katastrofal fattigdom och socialt utanförskap som resultat. Inget jag skulle rekommendera till någon.

Att bli hemmafru har inte heller varit ett alternativ eftersom jag aldrig klarat relationer och kärlek någon längre tid. Skaffa barn har inte ens varit på kartan.

Jag hade aldrig kunnat ha ett heltidsjobb eller ordinära arbetstider. Jag hade stupat direkt och förmodligen dött efter ganska kort tid av stressen och utmattningen.  Ifall samhället hade varit lite mer förlåtande och gett alternativa möjligheter hade jag utan tvekan kunnat göra mer än vad jag gör idag. Säkert kunnat bidra med olika saker, och troligen också mått bra av det. Men för att komma dit hade tolerans och flexibla arbetsgivare och synsätt krävts, med stor hänsyn och möjlighet att påverka.

Det måste gå att försörja sig på olika sätt så inte stora grupper slås ut.

Arbetslivet måste förändras i grunden och fördelas bättre. Förstår inte att vi harvar runt i dessa medeltida konstruktioner ännu idag när vi inte behöver det. Vi kan t o m printa pengar i överflöd som räcker till alla om politikerna bara vill. Släpp ekonomin fri och ge alla ett nystartsbidrag.

REBOOTA SAMHÄLLET OCH MÄNSKLIGHETEN:)

Vad hade behövts för att du skulle klara av försörjning och livet tror du?

Vet ju att antibidragsklubben kommer att dra igång i denna tråden med sitt fula tryne och sina korsförhör. Orkar inte diskutera med såna människor längre eftersom de har noll empati för människor som inte är som dem eller klarar samhällshjulets alla krav.

På många sätt har vi ett hyfsat samhälle idag. Det går att bli sjukskriven och på så sätt slippa jobba för att försörja sig. Det finns också möjligheter att få jobba mer anpassat, via Samhall t ex. Men ja, en del hamnar fel och kommer i kläm då systemet inte är perfekt.

De allra flesta klarar dagens arbetsklimat och många väljer, trots möjligheten att gå ner i materiell standard, att jobba heltid. För många har det tagit lite tid och energi att hitta rätt, ett jobb som funkar tillräckligt bra.

Ja, de flesta blir trötta och slitna av jobbet och om man fick välja skulle nog många gärna avstå från att jobba med bibehållen lön.

Jag hade gärna velat jobba deltid, men det känns som ingen arbetsgivare går med på detta, antigen måste man ha barn eller vara student, jag kanske ska försöka skaffa mig en asperger diagnos och får ett deltidsjobb via Samhall.

Herregud ja, jag förstår precis allt det där även om jag inte känner exakt likadant är jag väldigt känslig för dofter, ljud, ljus m.m. allt! Och det är precis som du säger, just därför det är lättare att styra över vilka åtgärder man kan vidta när man är hemma istället för på jobb, där måste man pressa sig ytterligare till max för att klara av det och sedan pannkaka när man kommer hem. Att då bara ha två dagar, en helg, för "återhämtning" är på tok för lite.

 

Ja, jag tror och hoppas det med. När vi lär oss att stanna upp och tänka "vänta nu..varför är det så här, ska det/behöver det verkligen vara å här" när man ser hur galet saker och ting är. Och att det börjar värdesättas att vara hemmaförälder, att man faktiskt ser vad det gör. Att man får ersättning för det med kan jag tycka och att man ser som sagt framförallt vilket värde det har och vilket samhälle det kommer generera till men generellt sett fler trygga och stabila människor och där allt inte handlar om prestation hela tiden. Utan att vi värdesätter varandra bara genom att vi är människor <3 Mer ljus och kärlek helt enkelt!