Psykisk ohälsa hos adoptivbarn. Ska man väga in det?

Nu orkar jag inte läsa igenom alla inläggen som gjorts utan svarar utifrån mina egna tankar.
För mig spelade det ingen som helst roll vad statestik sa, jag ville helt enkelt bara ha barn och adoptera var min väg till det. När jag gick adoptionskursen så pratades det jättemycket om att vi skulle förbereda oss på att barn som adopteras har upplevt så mycket svåra seperationer innan de kommer hit att de kommer bära men av det resten av livet, och framför allt skulle man vara förberedd på att det kunde visa sig starkt i tonåren.
Det jag kände då var att det spelade ju ingen som helst roll, för det skulle ju vara MITT barn då, och tillsammans skulle vi fixa livet liksom, precis som alla andra som får barn. Inte kan man ju gå runt som gravid och tänka på alla bekymmer som barnet kommer att uppleva i livet, för ALLA har ju mer eller mindre svåra stunder.
Jag valde att lyssna halvhjärtat på alla bekymmer och bara njuta av att snart skulle jag säkert bli mamma!
Nu har det gått några år med mitt barn, och bekymmerfrittt har det inte varit! Men som jag har njutit! Av mitt barn, av att vara mamma! För oss båda är livet underbart, och tillsammans löser vi de hinder och svårigeheter som dyker upp på vägen.
Skulle jag adoptera igen skulle jag valt ett barn med i förhand  känt sn, alla barn är värda en familj som älskar dem gränslöst, det är väl DET jag tycker att man ska kunna stå för som blivande adoptivmamma/pappa.   

Att adoptera är ett underbart sätt att bli förälder på! Och det är jättespännande. Jobbigt, men en helt vild process.
Men jag håller med den som sa att drivkraften att adoptera ska vara att man vill ha barn.
Inte primärt att man vill uppleva adoptionsprocessen.

Barnet kommer ju fråga varför . Jag vill ha barn och det blev du, är ett svar som inte särskiljer barnet från kompisarnas föräldrars motiv, att barnet var önskat för att det var ett barn inte för att det var ett adoptivbarn. Om motivet är  att man ville adoptera för att det var spännande eller för att det känns att man gör något bra eller att man har mycket att ge så får man grubbla lite över hur det kommer påverka barnets självbild.

Jag menar inte att det är du TS. Ni kanske faktiskt inte kan skaffa barn på annat sätt nu och verkligen önskar ett fjärde barn oavsett varifrån. Vi vet ju inte allt här på FL.

Ang. att adopterade barn skulle vara ett andra handsval:

Jag tänker att om adoptivbarn är andrahandsval precis som alla misslyckade månader utan en önskad gravidetet också är det (isf). Dvs. att man vill ju bli med barn så snart som möjligt, det lyckades inte på första försöket, då försöker vi igen, allra helst skulle vi velat bli gravida efter första försöket, men andra går ju lika bra. Sen... efter 12 egna försök så provar vi ivf, det är inte vad vi hoppades på från början, men det går ju lika bra. Sen gick inte vägen, och då provar vi att adoptera, det gick! Hur kan DET vara det andra handsvalet?

Skulle man då inte kalla det barn som kommer efter 20 försök för just 20-försöket val, oavsett hur det barnet kom till.    

Jag är adopterad och kan givetvis endast prata för mig själv.
Jag tycker att jag är ett andra handsval, detta för att mina föräldrar inte kunde få
barn på naturligt väg. Men jag lägger ingen negativ värdering i att vara det.
Jag vet ju att mina föräldrar älskar mig oavsett på vilket sätt jag kom att bli deras son. De skulle inte älska mig mer om jag var deras biologiska son. Så jag personligen tar inte illa vid mig av det uttrycket, för mig beskriver det kortfattat den väg som många adoptivföräldrar måste vandra innan de blir föräldrar.

Angående detta med att vara andrahandsval. Det har jag funderat mycket på (jag är nu gravid genom embryodonation eftersom jag valde att fortsätta med magförsök när Vietnam stängde). För mitt sätt att få barn är ju inte ens andra valet.

1.Få biologiskt barn tillsammans med partner
2. Få adopterat barn som ensamstående
3. Få biologiskt barn mha insemination med donator
4. Få biologiskt barn mha IVF med donator
5. Få biologiskt men inte genetiskt barn mha embryodonation

Det jag plötsligt såg när jag tittade på listan, som först gjorde mig ledsen för att försöka förklara att det var ett femtehandsval - var att alla variabler utom en gick att rucka på. Det enda som är kvar i alla alternativ är Barnet. Det första största och viktigaste valet. Och oavsett om det blir mitt andrahandsval eller barnet av mitt femtehandsval faktiskt kommer till mig i sommar - så är det faktiskt inte alls lika svårt att förklara. Barnet var ju verkligen mitt val, och för det var jag beredd att ändra alla andra förutsättningar...

TS, kanske inte ska lägga mig i men denna tråden har blivit alldeles för infekterad! Vore kanske bättre att ta bort denna tråd helt och hållet och sedan starta en ny? För majoriteten av alla kommentarer handlar om ordval som "andrahands" osv, vilket jag inte tror var ditt syfte! Starta en ny med andra "ordval" (för fridens skull)  , så vi kan diskutera den frågan du egentligen ville ta upp på ett så moget och bra sätt som möjligt! Och så kan ju konflikt sökare som bara kastar sten i glashus som Vitsippa hålla sig borta..