Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Tack hannapanna, jo du tog det väldigt lugnt i början så det är väl inte konstigt att jag känner mig mörbultad. Särskilt bak, de förklarade tt man har mer nerver där än fram.

Minnie7 såg inte ditt inlägg tidigare. Puh, det har varit en lång väg för dig också!

Nu har 5 månader gått från operationen.
kollade med spegel igår som jag inte gjort på länge och blir lite nojig över att mellangåren har förtunnats, har som löst skinn som en "mask" som inte var där för typ 2 månader sen och när jag trycker, känner på mellangården så känns det skinnigt, inte tjockt alltså, vet att jag skrev för ett tag sen om att jag är rädd att den inte är som den ska det här nojar mig ordentligt....har även mycket flikar i vagina som jag har för mig inte funnits där förut...

avskyr att känna mig så "skör" när man fått det här elendet som vi i denna tråd har- jag kan liksom inte helt släppa detta då man hela tiden måste tänka på så mycket o inte kan leva ut helt som förr.... som inte lyyfta för tungt, se till att inte bli hård i magen, inte trycka-krysta(har ju varit tvungen att trycka till ibland för att starta magskötningen....hur "farligt" är det???, rädd när man hostar (har förövrigt haft en förkylning med hosta o blir då rädd att förstöra....) inte motionera som man kanske vill osv osv....nej det känns som man är så skör på nåt vis, det finns alltid med i ens tankar.....

känner som jag gjort hela tiden annars, känns ganska tjockt i underlivet-slidan,som att man har för mycket slemhinna som hasat ned i trycker mot varann, inget mellanrum där inte... knipövningar känns tungt att göra, gör det varje kväll liggande, stående känns det ännu tyngre att göra ska det va så?? nej jag blir nojig...ni som är opererade hur känner ni?

Hibiscus:
Så jobbigt att det inte känns ok. Jag är förberedd på att det inte kommer bli som innan men det skulle gärna bli så mycket bättre att man inte fokuserar på underlivet hela tiden. Dessutom borde det inte tillkomma nya saker tycker man...
För min egen del tror jag att en del kan/kommer vara psykologiskt. Jag känner efter hela tiden. Kan inte hålla undan fingrarna och tankarna vandrar hela tiden.
Jag är knappt en vecka efter op och har fortfarande galet ont. jag har både kräkts och hostats. Inga sköna upplevelser alls, är livrädd att ngt har skadats. Har ett våldsamt tryck ner i högra skinkan, det fattar jag verkligen inte. När jag sen försöker komma i kontakt med kk så är det telefonkö och när telefontiden går ut, kopplas man bort, grrrr alltså 
Har du varit på återkontroll? Sex månader efter borde vara en tillräckligt lång tid för att läkaren ska kunna säga ngt. 

Jag opererades för 4 månader sedan. Jag känner en tydlig förbättring mot innan vad gäller tyngd- och skavkänslan i underlivet. Oftast känner jag ingenting men om jag t.ex. har lyft mycket och tungt en dag så känner jag tyngdkänsla ett par dagar efteråt och fokuserar då extra på att knipa. Vad gäller utseende i underlivet så ser jag annorlunda ut än innan jag fick mitt första barn men det ser bättre ut än innan operationen. Jag kan också känna av lite skav eller hur jag ska säga i mellangården om jag t.ex. cyklar mycket (jag vet att olika läkare förespråkar olika långt cykeluppehåll efter operationen men min läkare tyckte det var ok att börja cykla efter ca 6 veckor). 

Min plan är att boka ett uppföljningsbesök snart så att läkaren får ta sig en titt när det har gått 6-8 månader efter op.

Jag håller med mani79 att jag tror att det delvis är psykologiskt. Jag känner då efter mycket mer nu än jag gjorde innan jag fick barn och ibland tror jag att jag känner något bara för att jag känner efter så noga varje sekund. Min läkare sa till mig att efter en sådan här operation måste man ge sig själv tid att våga lita på att kroppen håller för det liv man vill leva och det tar tid att bygga upp det förtroendet för sin egen kropp igen efter  det vi har gått igenom. Det ligger kanske något i det?
 

Snacka om att ett samtal kan knäcka än totalt tårarna bara sprutar

Läkaren jag träffade först på ds ringde och sa att hon inte ville operera mig, utan att det blivit nått fel i planeringen.
Hon sa att det var nina som skulle operera mig och att hon var ledig och inte jobbade först nästa vecka.

Jag som ställt in mig på operation och håller på och förbereder allt innan själva operationen och så att det fungerar med barnen mm.

Hade jag tur kanske jag kunde få operation nästa vecka annars kommer jag typ aldrig kunna operera mig, då jag måste ha barnen hemma.

Ska jag aldrig få bli bra?

Förklarade i alla fall för läkaren att det blivit ännu sämre under sommaren och att livmodertappen snart är utanför. Då sa hon att man inte så gärna ville gärna nått med livmodern för att jag var så ung. Förklarade att jag gärna vill sterilisera mig och absolut aldrig kommer att utsätta min kropp för en graviditet oavsett.

Hon skulle diskutera med Nina och operationsplaneringen och återkomma i morgon.

Fan vad jag inte orkar med det här längre

UP. men vaa fasiken,,du har då otur med detta...tyckte faktiskt att det var lite konstigt att du inte blev uppsatt för op hos nina när du blev skickad till henne för en andra undersökning, varför ville inte den första op dig? är det för att du har mycket att åtgärda? jag för min egen del tycker jag ju att nina är bäst!!! så om nåt positivt är väl att du isåfall SKA ha nina som är mycket kunnig, du har ju som jag ganska likartade framfall med både rectocele, enterocele, bäckenbottensänkning och livmodertappen ända vid öppningen, jag har ju vid mina 5 op haft några olika läkare o bla har jag blivit op av den jag tror du pratade med nu, men som sagt som jag sa innan Nina är den jag har mest förtroende för, så i förtvivlan du känner just nu,,förstår precis...så se det så att när du ändå ska göra denna op så ska du ha den bästa!! kram

UP sååå himla trist! Man måste ju rådda med hur mycket som helst för att få ihop det, det borde de ta hänsyn till.

Men den enda ljuspunkten är väl att Nina verkar vara den bästa? 

Hibiscus: 5 månader sedan här också ju. De första fyra kändes ingen förbättring alls nästan utan det varierade från dag till dag. Skör precis som du skriver. Och smärta från ärren från förlossningen, skav mm. Nu den senaste månaden har det successivt blivit bättre. Först upplevde jag mig bättre efter ÄL och fram till mens. Och nu senast känns det även bättre efter mens. Känns inte alls så öppet längre och det är den bästa känslan. Känner fortfarande av urinröret och måste ibland trycka upp det igen men annars känns det jättebra. Väntar fortfarande på kallelse till TVT operationen men den kommer nog snart. Dock gör det ont vid sex. Inte i mellangården utan djupt in, bak. Precis som om det går hål ända in i ändtarmen. Har jag inte känt förrut. Har bara testat sex två ggr sedan op men det var ingen höjdare sist heller. Det lider inte jag av iof, jag är bara så glad över att kunna gå och sätta mig ner utan besvär. Att kunna ha på mig byxor utan att känna mig känslig där nere. Har en flik från förlossningen som förrut gjorde ont men nu känner jag nästan inte av den längre. Dock ser jag ju annorlunda ut där nere och det är ju inte heller så kul... Men men, det känns så sjukt mkt bättre än innan op. Vill aldrig uppleva den öppna hemska känslan igen. Var det värsta jag upplevt!
Mellangården är klart mindre än innan förlossningen men tjockare nu än innan op. Saknar den tunna huden som fanns ovanför innan så öppningen är ju större.

Hoppas det kommer kännas bättre snart för dig!

Och jag har inte kommit igång med knipövningar så mkt än...