• noraa

    Vad prioriterar du, sex eller monogami?

    Jag har diskuterat i ett antal trådar här som har behandlat frågan om monogama relationer med otillräckligt, otillfredsställande och uteblivet sex och det problematiska med att söka sig utanför relationen för sex. I en tråd skrev jag att jag ibland önskar en älskare men att jag inte vill att min kille känner till det. Otrohet, sa många. Usch! Lögn! Svek! Detta trots att jag själv bedömde 'skadeverkningarna' för alla inblandade som mindre av det valet än andra val, exempelvis föreslå en öppen relation eller att bryta upp, all things considered.


    När jag var yngre tänkte jag nog som många här verkar göra: om man har lovat sexuell monogami så ska man hålla det löftet, och om man inte kan hålla ett sådant löfte ska man inte lova det.


    Men jag har blivit äldre, mer erfaren och mer ödmjuk och jag har ändrat mig. Jag har hört mycket om sexlösa relationer, eller relationer där sex handlar om att en ställer upp på sex för att behålla relationen med dess ekonomiska och sociala fördelar. Jag har själv upplevt det. Idag vet jag saker om det orättvisa i att förneka sin partner sex, alternativt ge trist oengagerat sex och ändå bli rasande och känna sig sviken när partnern söker sig någon annanstans.


    Och visst, man bryter ett löfte – uttalat eller outtalat - om sexuell exklusivitet när man går till någon annan för sex men jag tycker att man bryter det när man inte tillfredsställer sin partner sexuellt. Monogami är en del av parrelationens överenskommelse, men det är sex också.


    I en perfekt värld skulle alla innan de gick in i en relation tydligt uttrycka sina sexuella förväntningar och önskemål: Do's and don't's and maybes, must haves, och aldrig i livet, minst fem gånger i veckan annars skaffar jag en älskarinna eller bara på lördagen om du super ner mig och köper rosor. Men det är inte så. I verkligheten går vi in i en relation med en mängd dolda förväntningar och önskningar, inte minst sexuellt. En sådan föreställning är monogami. En annan är sex. Det är rimligt att förvänta sig att en romantisk och sexuell relation ska vara sexuell.

    Etik och moral brukar vara en viktig del av diskussionen kring otrohet, det är fult och fel att bryta ett löfte. Man ser otrohet som ett kontraktsbrott. Men när det gäller kontrakt är det ändå så att om en part bryter sin del i överenskommelsen är inte den andra parten skyldig att hålla sin. Om du smiter undan från det ansvar du har tagit på dig genom att lova monogami,, det vill saga ömsesidigt tillfredsställande sex, kan inte du kräva att den andra parten ska hålla fast vid sitt ansvar, det vill saga att inte ha sex med någon annan.


    Om man gör outtalade antaganden om monogami kan man inte bli upprörd om ens partner gör outtalade antaganden om frekvent och fortsatt sex. Och om man bryter den överenskommelsen har man ingen rätt att agera som den sårade parten om ens partner beslutar sig för att överenskommelsen därför inte gäller längre.


    Vuxenlivet är fullt av komplicerade val, sällan finns en självklar moraliskt riktig väg att gå. Livet är fullt av situationer där vi måste väga olika värderingar mot varandra. I debatten här framkommer ofta ärlighet som ett moraliskt överlägset val som alltid ska prioriteras, det är esset som slår alla andra val och överväganden. Ibland hävdas att trohet och monogami är det enda moraliskt riktiga. Vet ni, jag tycker att det är att trivialisera sex och den vikt som vissa människor lägger vid sex. Jag tycker inte att det är rimligt eller rättvist att människor ska offra sex, sexuell njutning, sexuell experimentlusta, eller chansen att bli begärd, åtrådd och uppfylld bara för att försöka leva upp till andra människors moraliska värderingar som ständigt nedvärderar sex till förmån för ärlighet, familj och monogami. 


    Jag blir faktiskt provocerad av den rättfärdighet med vilken människor som inte är intresserade av sex talar om sina val, sina känslor samtidigt som det man lätt pekar ut dom som prioriterar sexuell njutning som svekfulla lögnare. Det upprätthåller bara en unken sexualmoral där sex är lite fult och skamligt, där fina flickor inte knullar och hederliga män aldrig bedrar även om den sexuella aktiviteten är ett mercyfuck på lördag kväll om han har tur.

  • Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?
  • StinaFia
    Dorian Ertymexx skrev 2010-08-30 18:10:48 följande:
    En annan typ av engagemang? De tar väl tid, tankar, känslor och resurser?
    på andra sätt. med tanke på hur svårt det stundtals kan vara att sy ihop jobb, intreesen, viljor osv på bara 2 vuxna kan jag bara föreställa mig hur det skulle vara med 3 eller fler :/
    hur blir semestern, tex?

    som sagt; jag dömer ingen, snarare  hyser jag en viss beundran för er som får ihop det :P
  • jfsebastian
    StinaFia skrev 2010-08-30 18:14:14 följande:
    som sagt; jag dömer ingen, snarare  hyser jag en viss beundran för er som får ihop det :P
    Håller med. Well done alla polyssar som får allt att funka.
  • Anonym
    StinaFia skrev 2010-08-30 18:14:14 följande:
    på andra sätt. med tanke på hur svårt det stundtals kan vara att sy ihop jobb, intreesen, viljor osv på bara 2 vuxna kan jag bara föreställa mig hur det skulle vara med 3 eller fler :/
    hur blir semestern, tex?

    som sagt; jag dömer ingen, snarare  hyser jag en viss beundran för er som får ihop det :P
    Oavsett om man är poly eller ej så hanterar man ju ständigt flera olika relationer. Sin partner, eventuella barn, nära vänner, släktingar etc. För mig är det ingen väsentlig skillnad i att ha en till kärleksrelation utöver den första. För mig är det faktiskt ingen väsentlig skillnad mellan djup vänskap och kärlek, eller mer korrekt: det är nog för mig omöjligt att säga när en vänskap övergår i kärlek.

    Vare sig jag vill eller inte så har jag redan flera relationer, och jag är inte intresserad av att strypa en relation därför att jag redan har en annan. Så fungerar inte jag. Om det här gör mig till poly eller bara en fladdrande monogam spelar mindre roll. 

    Jag har försökt men kan inte riktigt förstå vad det är jag borde ha en enda av för att kvalificera mig som monogam. Det låter kanske knasigt men så är det.
  • Dorian Ertymexx
    Anonym skrev 2010-08-30 20:39:55 följande:
    Oavsett om man är poly eller ej så hanterar man ju ständigt flera olika relationer. Sin partner, eventuella barn, nära vänner, släktingar etc. För mig är det ingen väsentlig skillnad i att ha en till kärleksrelation utöver den första. För mig är det faktiskt ingen väsentlig skillnad mellan djup vänskap och kärlek, eller mer korrekt: det är nog för mig omöjligt att säga när en vänskap övergår i kärlek.

    Vare sig jag vill eller inte så har jag redan flera relationer, och jag är inte intresserad av att strypa en relation därför att jag redan har en annan. Så fungerar inte jag. Om det här gör mig till poly eller bara en fladdrande monogam spelar mindre roll. 

    Jag har försökt men kan inte riktigt förstå vad det är jag borde ha en enda av för att kvalificera mig som monogam. Det låter kanske knasigt men så är det.
    Det viktiga är att du själv trivs med vad du än stoppar i det ord du tycker du passar i, och att din(a) partner(s) vet vad som gäller, som jag ser det. :)
    Jag är inte en kvinnokarl! Men jag jobbar på det!
  • StinaFia
    Rynkigutanpåslätinuti skrev 2010-08-30 20:50:54 följande:
    Alla dessa knöliga gränsdragningar.
    ... ställer till det en hel del.

    du skrev tidigare att föreställningar hänger ihop i våra hjärnor, och det är så sant. tex kan just gränsdragningar och generaliseringar starkt bidra till en ovilja att förändra, som tex i TS fall. om noraas man tror att et öppet förhållande innebär än det ena, än det andra, pga en föreställning om vad ett öppet förhållande är, så får han strax svårt att komunicera effektivt med sin fru angående hennes behov och önskemål. dessutom får han en viss uppfattning om henne baserad på dessa förutfattade meningar.

    nu säger jag inte att det nödvändigtvis är fallet just med TS man, men statistiskt sett är det inte otroligt att det är det... att ständigt ifrågasätta och ständigt söka förbättring ger, som ett plus i kanten, en större medvetenhet om sina egna och partnerns fördomar.
  • Rynkigutanpåslätinuti
    StinaFia skrev 2010-08-31 10:38:35 följande:
    ... ställer till det en hel del.

    du skrev tidigare att föreställningar hänger ihop i våra hjärnor, och det är så sant. tex kan just gränsdragningar och generaliseringar starkt bidra till en ovilja att förändra, som tex i TS fall. om noraas man tror att et öppet förhållande innebär än det ena, än det andra, pga en föreställning om vad ett öppet förhållande är, så får han strax svårt att komunicera effektivt med sin fru angående hennes behov och önskemål. dessutom får han en viss uppfattning om henne baserad på dessa förutfattade meningar.

    nu säger jag inte att det nödvändigtvis är fallet just med TS man, men statistiskt sett är det inte otroligt att det är det... att ständigt ifrågasätta och ständigt söka förbättring ger, som ett plus i kanten, en större medvetenhet om sina egna och partnerns fördomar.
    Därför är det bättre att alltid låta hjärnan vara i rörelse. Stannar man inte av sina tankar så finns inga gränser mellan saker. Stöter man på ett motstånd så får man tänka om och hitta nya vägar runt eller sätt att se på hindret. Den enas åsikt är den andras fördom.

    Att ha fantasi är att låta hjärnan vara i rörelse. Kan man hitta på en berättelse så kan man också med en annan berättelse omforma sitt eget liv. Där går gränsen för min postmodernism.
  • StinaFia
    Anonym skrev 2010-08-30 20:39:55 följande:
    Oavsett om man är poly eller ej så hanterar man ju ständigt flera olika relationer. Sin partner, eventuella barn, nära vänner, släktingar etc. För mig är det ingen väsentlig skillnad i att ha en till kärleksrelation utöver den första. För mig är det faktiskt ingen väsentlig skillnad mellan djup vänskap och kärlek, eller mer korrekt: det är nog för mig omöjligt att säga när en vänskap övergår i kärlek.

    Vare sig jag vill eller inte så har jag redan flera relationer, och jag är inte intresserad av att strypa en relation därför att jag redan har en annan. Så fungerar inte jag. Om det här gör mig till poly eller bara en fladdrande monogam spelar mindre roll. 

    Jag har försökt men kan inte riktigt förstå vad det är jag borde ha en enda av för att kvalificera mig som monogam. Det låter kanske knasigt men så är det.
    ja det spelar mindre roll.

    troligtvis handlar min situation mindre om min personlighet och mer om de känslor jag hyser för min make. jag är helt enkelt så uppfylld av kärlek till honom att jag har svårt att föreställa mig det möjligt att få kärlekskänslor för någon annan.
  • noraa
    Rynkigutanpåslätinuti skrev 2010-08-30 14:44:50 följande:
    Noora tänker nog lite som jag i sitt poly. Ett fast förhållande och möjlighet att ha sex med andra när det är lägligt. Alltså inte poly utan mer ett öppet förhållande. För mig är det ganska flytande gräns mellan väskap och sex.
    Jag tror också att det nog är så jag tänker. Men jag är inte speciellt tvärsäker i den här frågan.
  • noraa
    StinaFia skrev 2010-08-31 11:12:35 följande:
    ja det spelar mindre roll.

    troligtvis handlar min situation mindre om min personlighet och mer om de känslor jag hyser för min make. jag är helt enkelt så uppfylld av kärlek till honom att jag har svårt att föreställa mig det möjligt att få kärlekskänslor för någon annan.
    Det är nog en viktig skillnad mellan oss. Jag skiljer på sex och kärlek och familjebildning. Jag kan älska en människa i ett tryggt förhållande men ändå vara förälskad i en annan. Jag kan älska och vara förälskad men ändå ha svårt att hålla tankarna från någon annan heting. Jag är hopplös! När jag hör människor (oftast kvinnor, lustigt nog) säga att de inte fantiserar om andra, inte förälskar sig i andra, inte längtar efter andra utan bara har sin lagvigda kära för ögonen och sin sexualitet totalt kopplad till vigselringar och husamorteringar, då blir jag förvånad. Jag kan inte konceptualisera det. Jag blir helt paff.

    Och jag tror att det komplicerar det en aning, det är inte riktigt känslor som jag och min kille kan prata oss ur. Det kanske inte är något som han och jag kan lösa tillsammans inom vår relation?
Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?