• noraa

    Vad prioriterar du, sex eller monogami?

    Jag har diskuterat i ett antal trådar här som har behandlat frågan om monogama relationer med otillräckligt, otillfredsställande och uteblivet sex och det problematiska med att söka sig utanför relationen för sex. I en tråd skrev jag att jag ibland önskar en älskare men att jag inte vill att min kille känner till det. Otrohet, sa många. Usch! Lögn! Svek! Detta trots att jag själv bedömde 'skadeverkningarna' för alla inblandade som mindre av det valet än andra val, exempelvis föreslå en öppen relation eller att bryta upp, all things considered.


    När jag var yngre tänkte jag nog som många här verkar göra: om man har lovat sexuell monogami så ska man hålla det löftet, och om man inte kan hålla ett sådant löfte ska man inte lova det.


    Men jag har blivit äldre, mer erfaren och mer ödmjuk och jag har ändrat mig. Jag har hört mycket om sexlösa relationer, eller relationer där sex handlar om att en ställer upp på sex för att behålla relationen med dess ekonomiska och sociala fördelar. Jag har själv upplevt det. Idag vet jag saker om det orättvisa i att förneka sin partner sex, alternativt ge trist oengagerat sex och ändå bli rasande och känna sig sviken när partnern söker sig någon annanstans.


    Och visst, man bryter ett löfte – uttalat eller outtalat - om sexuell exklusivitet när man går till någon annan för sex men jag tycker att man bryter det när man inte tillfredsställer sin partner sexuellt. Monogami är en del av parrelationens överenskommelse, men det är sex också.


    I en perfekt värld skulle alla innan de gick in i en relation tydligt uttrycka sina sexuella förväntningar och önskemål: Do's and don't's and maybes, must haves, och aldrig i livet, minst fem gånger i veckan annars skaffar jag en älskarinna eller bara på lördagen om du super ner mig och köper rosor. Men det är inte så. I verkligheten går vi in i en relation med en mängd dolda förväntningar och önskningar, inte minst sexuellt. En sådan föreställning är monogami. En annan är sex. Det är rimligt att förvänta sig att en romantisk och sexuell relation ska vara sexuell.

    Etik och moral brukar vara en viktig del av diskussionen kring otrohet, det är fult och fel att bryta ett löfte. Man ser otrohet som ett kontraktsbrott. Men när det gäller kontrakt är det ändå så att om en part bryter sin del i överenskommelsen är inte den andra parten skyldig att hålla sin. Om du smiter undan från det ansvar du har tagit på dig genom att lova monogami,, det vill saga ömsesidigt tillfredsställande sex, kan inte du kräva att den andra parten ska hålla fast vid sitt ansvar, det vill saga att inte ha sex med någon annan.


    Om man gör outtalade antaganden om monogami kan man inte bli upprörd om ens partner gör outtalade antaganden om frekvent och fortsatt sex. Och om man bryter den överenskommelsen har man ingen rätt att agera som den sårade parten om ens partner beslutar sig för att överenskommelsen därför inte gäller längre.


    Vuxenlivet är fullt av komplicerade val, sällan finns en självklar moraliskt riktig väg att gå. Livet är fullt av situationer där vi måste väga olika värderingar mot varandra. I debatten här framkommer ofta ärlighet som ett moraliskt överlägset val som alltid ska prioriteras, det är esset som slår alla andra val och överväganden. Ibland hävdas att trohet och monogami är det enda moraliskt riktiga. Vet ni, jag tycker att det är att trivialisera sex och den vikt som vissa människor lägger vid sex. Jag tycker inte att det är rimligt eller rättvist att människor ska offra sex, sexuell njutning, sexuell experimentlusta, eller chansen att bli begärd, åtrådd och uppfylld bara för att försöka leva upp till andra människors moraliska värderingar som ständigt nedvärderar sex till förmån för ärlighet, familj och monogami. 


    Jag blir faktiskt provocerad av den rättfärdighet med vilken människor som inte är intresserade av sex talar om sina val, sina känslor samtidigt som det man lätt pekar ut dom som prioriterar sexuell njutning som svekfulla lögnare. Det upprätthåller bara en unken sexualmoral där sex är lite fult och skamligt, där fina flickor inte knullar och hederliga män aldrig bedrar även om den sexuella aktiviteten är ett mercyfuck på lördag kväll om han har tur.

  • Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?
  • Mr Klister
    de Robespierre skrev 2010-08-24 11:38:48 följande:
    Om man skall jämföra med djur så måste man ta med hela deras beteende och sociala mönster. Lejonhannen dödar ibland honans ungar ifall det inte är hans och han vill kliva på. Det är inte ovanligt att att inom vissa arter  att honan dödar eller stöter bort hannen efter fullbordad älskog. Sex som en ren njutning existerar i princip inte utan är strikt för fortplantning. Det finns även djur som är extremt monogama som t.ex svanen.

    Vet inte om djurlivet är något att vara avundsjuk på.
    Räcker det inte egentligen med att det är så många moderna människor som inte känner sig helt bekväma med monogami för att inse att det kanske inte är en relationsform som är av naturen given. Det är troligen i mångt och mycket en social konstruktion och frågan många ställer sig idag är om det är en lyckad konstruktion för oss moderna människor.

    Personligen tror jag inte att monogami kommer att försvinna men dess ensamma position som det enda självklara valet kommer att raderas med tiden och vi kommer att se många olika familjebildningar. Om dessa sedan är sociala konstruktionen eller av naturen givna, det tror jag egentligen aldrig vi kommer att få reda på.
    the quest for nonsense never ends
  • Completorium
    de Robespierre skrev 2010-08-24 11:38:48 följande:
    Om man skall jämföra med djur så måste man ta med hela deras beteende och sociala mönster. Lejonhannen dödar ibland honans ungar ifall det inte är hans och han vill kliva på. Det är inte ovanligt att att inom vissa arter  att honan dödar eller stöter bort hannen efter fullbordad älskog. Sex som en ren njutning existerar i princip inte utan är strikt för fortplantning. Det finns även djur som är extremt monogama som t.ex svanen.

    Vet inte om djurlivet är något att vara avundsjuk på.
    *L* Nej, nu är det ju inte jag som har intresse av att ta djurs sexualitet som ett exempel på hur vi skall bete oss. Det är ju nåt som vissa grupperingar försökt använda sig av för att visa på det naturliga i att vara monogam och livslångt trogen. Den där utställningen jag refererade till slog ju effektivt hål på den myten....
  • StinaFia
    Mr Klister skrev 2010-08-24 11:55:03 följande:
    Räcker det inte egentligen med att det är så många moderna människor som inte känner sig helt bekväma med monogami för att inse att det kanske inte är en relationsform som är av naturen given. Det är troligen i mångt och mycket en social konstruktion och frågan många ställer sig idag är om det är en lyckad konstruktion för oss moderna människor.

    Personligen tror jag inte att monogami kommer att försvinna men dess ensamma position som det enda självklara valet kommer att raderas med tiden och vi kommer att se många olika familjebildningar. Om dessa sedan är sociala konstruktionen eller av naturen givna, det tror jag egentligen aldrig vi kommer att få reda på.
    Om man nu ändå ska se oss människor som en viss art djur bland andra, och fundera över vilket som är det naturligt givna med syfte att hänvisa till den rätta sociala konstruktionen, så vore det väl ändå bäst att låta instinkterna ta över ;))
    Då är ju disskutionen över...

    Jag är i alla fall inte skapt att leva med en eller flera människor som stänger mig inne. Min kärlek minskar och tillslut dör om jag känner mig tvingad att älska någon, vilket kan bero på ekonomi, förväntningar eller annat. Jag vill välja min man var dag pga kärlek, inte för att jag av ett eller annat skäl måste. Jag tror att många (kanske de flesta) kan känna igen sig i det.

     På samma sätt känner jag då det gäller åtrå; Nu då jag inte behöver välja min man för att stilla min sexlust har min åtrå till honom växt till långt över då vi först blev ett par!
  • PrimitivMan

    noraa,

    Håller helt med dig. Intressant och bra skrivet. Dessutom skönt att den här tråden är fri från de sedvanliga aggressiva utbrotten som otrohetstrådar brukar innehålla.

    Man kan inte tvinga eller kräva att sin partner har lust. Men den partner som inte har lust (eller mindre) har heller ingen rätt att kräva att jag skall leva i celibat. Visst, det bästa är kanske att separera, men det är inte alltid så enkelt. Det kan finnas mycket i relationen som är bra, förutom sexlivet då. Sex är inte det viktigaste i en relation brukar de med lägre sexlust hävda och visst, men då gör det väl inte så mycket att man har sex med någon annan då eller?

    Har aldrig förstått varför "folk" i allmänhet blir så upprörda och aggressiva mot den som varit otrogen. Det kan mycket väl finnas goda anledningar till att hon/han har gjort det. Det är klart det finns en kategori människor som har en sjuklig otrohet, som är otrogna för att de får en kick av svek . Men i många fall tror jag att otroheten beror på att deras partner till viss del har skuld i det hela. Bristande sexlust, ouppmärksa eller kanske rent utav elak. Man kan inte kategoriskt fördöma någon för att han/hon varit otrogen.

    När man talar om att ha sex med andra brukar ofta argumentet "Skulle du vilja dela med dig av din fru till andra" dyka upp. För det första så har jag ingen som helst lust att "dela med mig" om det inte är något jag sjäv valt att göra. För det andra så kan jag inte dela med mig av något som jag inte äger. Min partner är inte någon ägodel. Vill hon ha sex med andra så är det ingte jag kan förhindra. Lev med det eller separera och för min del är inte ett sexuellt snedsprång  något jag tycker är viktigt nog att separera för.

    I alla mina relationer har jag halvt på skoj sagt "Det gör inget om du har sex med andra så länge som du tycker jag är bäst" . Har aldrig varit speciellt svartsjuk. I alla fall inte när relationen blivit stabil. Har dock varit väldigt svartsjuk (eller kanske mer korrekt mån om att bevaka mina intressen) i början av en relation innan man blivit ett par. Väl i en fast relation så har jag alltid känt mig säker att kärleken varit stark nog att klara av eventuella snedsprång.

    Personligen anser jag svartsjuka vara ett tecken på egen osäkerhet. Det kan dock säkert i många fall vara befogat ifall man inte är säker på sin partners känslor för en

  • jfsebastian

    "I en perfekt värld skulle alla innan de gick in i en relation tydligt uttrycka sina sexuella förväntningar och önskemål: Do's and don't's and maybes, must haves, och aldrig i livet, minst fem gånger i veckan annars skaffar jag en älskarinna eller bara på lördagen om du super ner mig och köper rosor. Men det är inte så. I verkligheten går vi in i en relation med en mängd dolda förväntningar och önskningar, inte minst sexuellt. En sådan föreställning är monogami. En annan är sex. Det är rimligt att förvänta sig att en romantisk och sexuell relation ska vara sexuell." Alla borde fylla i ett standardserat formulär i början av varje relation. Åtminståne de som inte öppet kan prata om det.
    Fyll i do and don't's, fyll i must haves, fyll i frekvens och förväntningar, fyll i fantasier, fyll i rutan BEJAKA, lämna rutan FÖRNEKA tom, be om er partners innersta fantasier, delge era egna, skapa mental intimitet, förtroende, positiva förväntningar, skapa lust och fägring stor, skapa ett rikt sexliv.
    Skapa liv.

  • Rynkigutanpåslätinuti
    jfsebastian skrev 2010-08-24 13:11:16 följande:
    "I en perfekt värld skulle alla innan de gick in i en relation tydligt uttrycka sina sexuella förväntningar och önskemål: Do's and don't's and maybes, must haves, och aldrig i livet, minst fem gånger i veckan annars skaffar jag en älskarinna eller bara på lördagen om du super ner mig och köper rosor. Men det är inte så. I verkligheten går vi in i en relation med en mängd dolda förväntningar och önskningar, inte minst sexuellt. En sådan föreställning är monogami. En annan är sex. Det är rimligt att förvänta sig att en romantisk och sexuell relation ska vara sexuell." Alla borde fylla i ett standardserat formulär i början av varje relation. Åtminståne de som inte öppet kan prata om det.
    Fyll i do and don't's, fyll i must haves, fyll i frekvens och förväntningar, fyll i fantasier, fyll i rutan BEJAKA, lämna rutan FÖRNEKA tom, be om er partners innersta fantasier, delge era egna, skapa mental intimitet, förtroende, positiva förväntningar, skapa lust och fägring stor, skapa ett rikt sexliv.
    Skapa liv.
    Sen fortsätter man fylla i den lista varje dag resten av livet...
  • rlevitte
    de Robespierre skrev 2010-08-24 11:38:48 följande:
    Om man skall jämföra med djur så måste man ta med hela deras beteende och sociala mönster. Lejonhannen dödar ibland honans ungar ifall det inte är hans och han vill kliva på. Det är inte ovanligt att att inom vissa arter  att honan dödar eller stöter bort hannen efter fullbordad älskog.
    Japp, man kan säkert hitta fler exempel på beteenden som misshagar människan.  Men dessa exempel handlar ändå bara om just den arten och kan inte användas på något vettigt sätt för att generalisera om djurliv (i vilket vi ingår, faktiskt, även om vi tycker att vi är en fin särart för att vi är så utvecklade *ahem*)
    de Robespierre skrev 2010-08-24 11:38:48 följande:
    Sex som en ren njutning existerar i princip inte utan är strikt för fortplantning.
    Det vet vi egentligen inte.  Djur har undersökts vetenskapligt och ur ren fortplantningssynvinkel.  Att övriga djur inte kommer undan fortplantningsaspekten som vi gör (för de har inga preventivmedel att ta till) är en aspekt, förstås, men det tar inte alls bort möjligheten att de njuter av sex de med.  Det har mig veterligen inte undersökts så himla mycket.
    (däremot finns det exempel på djur, förutom människan, som använder sex för njutning och som socialt kitt.  Kolla in bonobon)
    de Robespierre skrev 2010-08-24 11:38:48 följande:
    Vet inte om djurlivet är något att vara avundsjuk på.
    Ibland kan man undrar om arten Homo Sapiens är så himla mycket att vara avundsjuk på heller...  

    Mvh,
    Richard 
  • Anonym (Hottie)

    Å, vilken intressant tråd, och vad många kloka inlägg! Det känns lite som en lindrande salva på ett kliande exem bara att få läsa era tankar och resonemang.


    Completorium skrev 2010-08-24 08:25:43 följande:
    Men jag har ju lärt mig att väldigt många människor i grunden är osäkra på sitt eget värde och det är det som är en stor del i deras rädsla för öppna relationer. Min fru ser det som ett hot mot vårat förhållande om jag skulle få lov att ha sex med andra kvinnor, för då är hon rädd för att jag skulle hitta nån som jag då hellre vill bo ihop med och därför lämna henne.

    Problemet är ju bara att om jag inte har ett bra sexliv med min fru och hon ändå vill att vi ska vara monogama så leder ju det till slut till just det som hon är rädd för - separation. Med ett öppet förhållande finns det ju iaf en chans att jag blir nöjd - och stannar.
    Precis såhär tänker jag också! Jag är inte det minsta orolig att min man skulle byta ut mig som en gammal möbel bara för att han tände på och hade sex med någon annan. Inte det minsta! Vi delar så mycket i vårt liv, inte minst våra barn.

    Men han resonerar precis som frun i Completoriums fru, att om jag fick friheten att ha sex med den jag ville så skulle det hota hans ställning, och jag skulle bli kär eftersom sex och kärlek ovillkorligen hör ihop, säger han. Och det kanske det gör, FÖR HONOM! Jag hade ju önskat att han kunde inse att det inte gör det för mig. Jovisst, det är klart att jag kan utveckla känslor för den jag väljer att ha sex med, men inte i närheten av de känslor jag har för min man. Han spelar ju i högsta ligan, han behöver sig knappast känna sig hotad av killarna i toyboy-ligan liksom. Jag önskar att han kunde inse sitt eget värde och att han inte bara är utbytbar. Det paradoxala är ju precis som C också skrev att om han av rädsla att förlora mig till någon annan begränsar mig kommer det med största sannolikhet att leda till just det han fruktar. Frågan är inte om, utan när... Hur jag nu ska kunna förklara det för honom? Vi pratar mycket om detta, men jag närker att han är väldigt obekväm och mår dåligt efteråt. Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag sluta vara ärlig, hålla upp en fasad av att jag visst är nöjd med bara honom, resten av livet, eller ska jag fortsätta vara ärlig med vad jag känner, och låta honom må dåligt? Det kanske ingår i hans bearbetning av det hela, han kanske måste få må dåligt också? Annars får ju jag bära hela bördan, det är väl inte schysst i längden?

    Det känns som att jag har så mycket att vinna på att få sexuell frihet. Att inte få det kostar mig mycket, i längden min kärlek till honom. Han vill inte släppa på monogamin för det är obekvämt för honom att tänka sig att jag var med någon annan. Samtidigt har han sagt att ett par snedsprång inte skulle stjälpa vårt äktenskap. Det är allstå inte belagt med dödsstraff för förhållandet med otohet, men det får inte fortgå kontinuerligt eller planeras. Visst innebär det en lättnad i instängdheten, men det känns ändå inte bra tycker jag. Att han är beredd att förlåta i efterhand men inte tillåta på förhand. Så hans bekvämlighet gör att jag klättrar på väggarna, gnisslar tändera och dunkar huvudet i väggen, medan han lugnt  och bekvämt kan luta sig tillbaka nöjd med att han tycker det är onödigt att ha sex med andra. Hade jag fått vara fri sexuellt hade jag blivit lyckligare, gladare, vitalare och en tusen gånger roligare fru. Han hade varit obekväm i början, kanske även gnisslat tänder också, men troligtvis hade han efter ett tag insett att jag inte alls försvinner, att jag inte försakar honom till förmån för någon annan och att det ändå är överkomligt. Iallafall om man jämför alternativet. vi får se...
  • Anonym (Hottie)
    noraa skrev 2010-08-23 20:34:17 följande:
    Kunde ha varit mina ord, everyfuckingoneofthem. Vad fan ska man göra av sin längtan och kåthet? Trycka undan den, packa ner den i en kartong tillsammans med gamla cd-skivor och fotografier från semesterresor som ung och singel?

    Jag talade häromdagen med en granne, hon var så upprörd över att en annan grannes man hade lämnat sin fru för en yngre kvinna (intetsägande dramatik i villaidyllen, i know). Jag sa att jag tyckte att det var underbart för honom, tänk kärlek! åtrå! lust! sex! sex! sex! . Min granne tittade bistert på mig och sa att hon tyckte att det var omoget att tänka så, att lust till sex byts ut mot annat, trygghet och kamratskap och att det var något finare och bättre än sex. Det var så sorgligt. Hon har nog verkligen packat undan all sin eventulla lust till förmån för parmiddagseländen och keeping up apperances.
    Ja, jag tänker inte heller som din granne när någon väljer att bryta upp. Jag tänker på hur modig den är som vågar ta språnget, som inte bara låter åren rinna förbi till förmån för en partner som inte är intresserad av att göra sin andra hälft lycklig utan lämnar denne i sticket i en torftig monogam relation.

    Jag har försökt packa undan min otyglade kåthet, min aptit på åtråvärda män i en låda coh där har den snällt legat ett tag, men hyllan rasar när som helst visar det sig

    Hur går det för dig Noraa, hur pratar du och din man, hur ser han på saken? Vi ser ju på saken på samma sätt visar det sig...
  • Anonym
    Anonym (Hottie) skrev 2010-08-26 11:10:43 följande:
    Hur jag nu ska kunna förklara det för honom? Vi pratar mycket om detta, men jag närker att han är väldigt obekväm och mår dåligt efteråt. Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag sluta vara ärlig, hålla upp en fasad av att jag visst är nöjd med bara honom, resten av livet, eller ska jag fortsätta vara ärlig med vad jag känner, och låta honom må dåligt? Det kanske ingår i hans bearbetning av det hela, han kanske måste få må dåligt också? Annars får ju jag bära hela bördan, det är väl inte schysst i längden?

    [...]

    Så hans bekvämlighet gör att jag klättrar på väggarna, gnisslar tändera och dunkar huvudet i väggen, medan han lugnt  och bekvämt kan luta sig tillbaka nöjd med att han tycker det är onödigt att ha sex med andra. Hade jag fått vara fri sexuellt hade jag blivit lyckligare, gladare, vitalare och en tusen gånger roligare fru.
    Jag känner igen mig precis i det här.. När den andre är nöjd med traditionell monogami kan man inte ens hoppas på en förändring utan att man driver igenom den själv, och det är oerhört svårt. Man tvivlar på sig själv och om det är värt det, men samtidigt går man varje dag och våndas över att det faktiskt inte är SÅHÄR man vill ha det. Och man får dessutom bära det själv eftersom det bara blir så otroligt dålig stämning så fort ma tar upp det. Ibland blir jag arg och undrar hur partnern kan vara glad med något som jag vantrivs med. Spelar det ingen roll vad jag vill och känner? Vem ska rätta sig efter vem?
Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?