• noraa

    Vad prioriterar du, sex eller monogami?

    Jag har diskuterat i ett antal trådar här som har behandlat frågan om monogama relationer med otillräckligt, otillfredsställande och uteblivet sex och det problematiska med att söka sig utanför relationen för sex. I en tråd skrev jag att jag ibland önskar en älskare men att jag inte vill att min kille känner till det. Otrohet, sa många. Usch! Lögn! Svek! Detta trots att jag själv bedömde 'skadeverkningarna' för alla inblandade som mindre av det valet än andra val, exempelvis föreslå en öppen relation eller att bryta upp, all things considered.


    När jag var yngre tänkte jag nog som många här verkar göra: om man har lovat sexuell monogami så ska man hålla det löftet, och om man inte kan hålla ett sådant löfte ska man inte lova det.


    Men jag har blivit äldre, mer erfaren och mer ödmjuk och jag har ändrat mig. Jag har hört mycket om sexlösa relationer, eller relationer där sex handlar om att en ställer upp på sex för att behålla relationen med dess ekonomiska och sociala fördelar. Jag har själv upplevt det. Idag vet jag saker om det orättvisa i att förneka sin partner sex, alternativt ge trist oengagerat sex och ändå bli rasande och känna sig sviken när partnern söker sig någon annanstans.


    Och visst, man bryter ett löfte – uttalat eller outtalat - om sexuell exklusivitet när man går till någon annan för sex men jag tycker att man bryter det när man inte tillfredsställer sin partner sexuellt. Monogami är en del av parrelationens överenskommelse, men det är sex också.


    I en perfekt värld skulle alla innan de gick in i en relation tydligt uttrycka sina sexuella förväntningar och önskemål: Do's and don't's and maybes, must haves, och aldrig i livet, minst fem gånger i veckan annars skaffar jag en älskarinna eller bara på lördagen om du super ner mig och köper rosor. Men det är inte så. I verkligheten går vi in i en relation med en mängd dolda förväntningar och önskningar, inte minst sexuellt. En sådan föreställning är monogami. En annan är sex. Det är rimligt att förvänta sig att en romantisk och sexuell relation ska vara sexuell.

    Etik och moral brukar vara en viktig del av diskussionen kring otrohet, det är fult och fel att bryta ett löfte. Man ser otrohet som ett kontraktsbrott. Men när det gäller kontrakt är det ändå så att om en part bryter sin del i överenskommelsen är inte den andra parten skyldig att hålla sin. Om du smiter undan från det ansvar du har tagit på dig genom att lova monogami,, det vill saga ömsesidigt tillfredsställande sex, kan inte du kräva att den andra parten ska hålla fast vid sitt ansvar, det vill saga att inte ha sex med någon annan.


    Om man gör outtalade antaganden om monogami kan man inte bli upprörd om ens partner gör outtalade antaganden om frekvent och fortsatt sex. Och om man bryter den överenskommelsen har man ingen rätt att agera som den sårade parten om ens partner beslutar sig för att överenskommelsen därför inte gäller längre.


    Vuxenlivet är fullt av komplicerade val, sällan finns en självklar moraliskt riktig väg att gå. Livet är fullt av situationer där vi måste väga olika värderingar mot varandra. I debatten här framkommer ofta ärlighet som ett moraliskt överlägset val som alltid ska prioriteras, det är esset som slår alla andra val och överväganden. Ibland hävdas att trohet och monogami är det enda moraliskt riktiga. Vet ni, jag tycker att det är att trivialisera sex och den vikt som vissa människor lägger vid sex. Jag tycker inte att det är rimligt eller rättvist att människor ska offra sex, sexuell njutning, sexuell experimentlusta, eller chansen att bli begärd, åtrådd och uppfylld bara för att försöka leva upp till andra människors moraliska värderingar som ständigt nedvärderar sex till förmån för ärlighet, familj och monogami. 


    Jag blir faktiskt provocerad av den rättfärdighet med vilken människor som inte är intresserade av sex talar om sina val, sina känslor samtidigt som det man lätt pekar ut dom som prioriterar sexuell njutning som svekfulla lögnare. Det upprätthåller bara en unken sexualmoral där sex är lite fult och skamligt, där fina flickor inte knullar och hederliga män aldrig bedrar även om den sexuella aktiviteten är ett mercyfuck på lördag kväll om han har tur.

  • Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?
  • PrimitivMan

    Hottie,

    hellre en fri fågel som återvänder självmant till boet, än en ledsen burfågel. Eller hur?

    Jag tror inte att "otrohet" där det är ren sex behöver skada förhållandet. Om det är så att förhållandet är stabilt i sig och man har starka känslor för sin partner. Det kan tom vitalisera sexlivet.

    Om du inte har läst "Rädd att flyga" så gör det. Det låter som du längtar efter ett "knapplöst knull"


    The zipless fuck is absolutely pure. It is free of ulterior motives. There is no power game . The man is not "taking" and the woman is not "giving." No one is attempting to cuckold a husband or humiliate a wife. No one is trying to prove anything or get anything out of anyone. The zipless fuck is the purest thing there is. And it is rarer than the unicorn. And I have never had one.

  • Rynkigutanpåslätinuti

    Vill man få till en förändring så får man driva den själv. Det är den som vill ändra som måste övertyga den andra om att det nya är bättre. Det gäller oavsett hur man hamnat i den situation man befinner sig. Något man ska tänka på är att det inte säkert att felet är precis där skon klämmer. Inte heller kanske bara en sak som måste förändras. Den helhet som är det liv man lever nu kommer att förändras och därför behöver man få den andra att faktiskt känna i sitt innersta att den nya helheten är den naturliga.

  • Anonym (Hottie)
    PrimitivMan skrev 2010-08-27 09:46:29 följande:
    Hottie,

    hellre en fri fågel som återvänder självmant till boet, än en ledsen burfågel. Eller hur?

    Jag tror inte att "otrohet" där det är ren sex behöver skada förhållandet. Om det är så att förhållandet är stabilt i sig och man har starka känslor för sin partner. Det kan tom vitalisera sexlivet.

    Om du inte har läst "Rädd att flyga" så gör det. Det låter som du längtar efter ett "knapplöst knull"

    The zipless fuck is absolutely pure. It is free of ulterior motives. There is no power game . The man is not "taking" and the woman is not "giving." No one is attempting to cuckold a husband or humiliate a wife. No one is trying to prove anything or get anything out of anyone. The zipless fuck is the purest thing there is. And it is rarer than the unicorn. And I have never had one.


    Ha! Ja, ett knapplöst knull är vad jag behöver. eller ett par, när det faller sig så kan jag tänka.
    Rynkigutanpåslätinuti skrev 2010-08-27 09:58:52 följande:
    Vill man få till en förändring så får man driva den själv. Det är den som vill ändra som måste övertyga den andra om att det nya är bättre. Det gäller oavsett hur man hamnat i den situation man befinner sig. Något man ska tänka på är att det inte säkert att felet är precis där skon klämmer. Inte heller kanske bara en sak som måste förändras. Den helhet som är det liv man lever nu kommer att förändras och därför behöver man få den andra att faktiskt känna i sitt innersta att den nya helheten är den naturliga.
    Jovisst är det så. Men det är ju inte den som själv sitter på fördelarna som vill förändra. Eller som vill göra egna uppoffringar för ett problem denne inte ens uppfattar som ett problem. Det blir jävligt jobbigt att ensam dra runt problemlasset till förmån för nån annans bekvämlighet. Det finns inga genvägar, inte heller den bekväme kommer undan problemet till slut. Jag jobbar på med mig själv och mina förutsättningar så får vi se var vi kan mötas så att livet blir till det bästa för oss båda i längden. Jag vill ju vara en god hustru också, inte bara tänka på mig själv. Men jag kan inte kompromissa bort drifter som dessa i resten av mitt liv. Jag varken kan eller vill! 
  • StinaFia
    Rynkigutanpåslätinuti skrev 2010-08-27 09:58:52 följande:
    Vill man få till en förändring så får man driva den själv. Det är den som vill ändra som måste övertyga den andra om att det nya är bättre. Det gäller oavsett hur man hamnat i den situation man befinner sig. Något man ska tänka på är att det inte säkert att felet är precis där skon klämmer. Inte heller kanske bara en sak som måste förändras. Den helhet som är det liv man lever nu kommer att förändras och därför behöver man få den andra att faktiskt känna i sitt innersta att den nya helheten är den naturliga.
    det kallas "att växa tillsammans"
  • Rynkigutanpåslätinuti
    Anonym (Hottie) skrev 2010-08-27 11:51:42 följande:
    Jovisst är det så. Men det är ju inte den som själv sitter på fördelarna som vill förändra. Eller som vill göra egna uppoffringar för ett problem denne inte ens uppfattar som ett problem. Det blir jävligt jobbigt att ensam dra runt problemlasset till förmån för nån annans bekvämlighet. Det finns inga genvägar, inte heller den bekväme kommer undan problemet till slut. Jag jobbar på med mig själv och mina förutsättningar så får vi se var vi kan mötas så att livet blir till det bästa för oss båda i längden. Jag vill ju vara en god hustru också, inte bara tänka på mig själv. Men jag kan inte kompromissa bort drifter som dessa i resten av mitt liv. Jag varken kan eller vill! 
    Se det inte som att den som inte vill har fördelar. Den som inte vill ser inte andra möjligheter. Vill du förändra måste du visa på dessa möjligheter. Må det gälla sex, ommöblering, semester eller vad som helst.
     
    Eftersom våra liv består av saker som hänger ihop i våra hjärnor så innebär ofta en liten förändring att vi måste tänka annorlunda om fler saker. Sättet att göra det på kanske inte alltid är att gå rakt på sak utan att förstå hur de hänger ihop i den andras huvud. Detta kan vara fruktansvärt svårt om man fastnat i ett läge en längre tid.
     
    Mitt förslag för att uppnå förändring är att ha ständig förändring. Har ni fastnat så börja pilla på ett ställe och fortsätt sedan att oförtröttligt söka ett bättre liv tillsammans. Grunden är att det är ert gemensamma liv ni lever och utvecklar så utgå från att ni ska fortsätta leva tillsammans i evighet.

    Eller som den kloka frun skriver:
    StinaFia skrev 2010-08-27 12:31:25 följande:
    det kallas "att växa tillsammans"
  • Dorian Ertymexx
    Anonym (Hottie) skrev 2010-08-26 11:10:43 följande:
    Å, vilken intressant tråd, och vad många kloka inlägg! Det känns lite som en lindrande salva på ett kliande exem bara att få läsa era tankar och resonemang.Precis såhär tänker jag också! Jag är inte det minsta orolig att min man skulle byta ut mig som en gammal möbel bara för att han tände på och hade sex med någon annan. Inte det minsta! Vi delar så mycket i vårt liv, inte minst våra barn.

    Men han resonerar precis som frun i Completoriums fru, att om jag fick friheten att ha sex med den jag ville så skulle det hota hans ställning, och jag skulle bli kär eftersom sex och kärlek ovillkorligen hör ihop, säger han. Och det kanske det gör, FÖR HONOM! Jag hade ju önskat att han kunde inse att det inte gör det för mig. Jovisst, det är klart att jag kan utveckla känslor för den jag väljer att ha sex med, men inte i närheten av de känslor jag har för min man. Han spelar ju i högsta ligan, han behöver sig knappast känna sig hotad av killarna i toyboy-ligan liksom. Jag önskar att han kunde inse sitt eget värde och att han inte bara är utbytbar. Det paradoxala är ju precis som C också skrev att om han av rädsla att förlora mig till någon annan begränsar mig kommer det med största sannolikhet att leda till just det han fruktar. Frågan är inte om, utan när... Hur jag nu ska kunna förklara det för honom? Vi pratar mycket om detta, men jag närker att han är väldigt obekväm och mår dåligt efteråt. Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag sluta vara ärlig, hålla upp en fasad av att jag visst är nöjd med bara honom, resten av livet, eller ska jag fortsätta vara ärlig med vad jag känner, och låta honom må dåligt? Det kanske ingår i hans bearbetning av det hela, han kanske måste få må dåligt också? Annars får ju jag bära hela bördan, det är väl inte schysst i längden?

    Det känns som att jag har så mycket att vinna på att få sexuell frihet. Att inte få det kostar mig mycket, i längden min kärlek till honom. Han vill inte släppa på monogamin för det är obekvämt för honom att tänka sig att jag var med någon annan. Samtidigt har han sagt att ett par snedsprång inte skulle stjälpa vårt äktenskap. Det är allstå inte belagt med dödsstraff för förhållandet med otohet, men det får inte fortgå kontinuerligt eller planeras. Visst innebär det en lättnad i instängdheten, men det känns ändå inte bra tycker jag. Att han är beredd att förlåta i efterhand men inte tillåta på förhand. Så hans bekvämlighet gör att jag klättrar på väggarna, gnisslar tändera och dunkar huvudet i väggen, medan han lugnt  och bekvämt kan luta sig tillbaka nöjd med att han tycker det är onödigt att ha sex med andra. Hade jag fått vara fri sexuellt hade jag blivit lyckligare, gladare, vitalare och en tusen gånger roligare fru. Han hade varit obekväm i början, kanske även gnisslat tänder också, men troligtvis hade han efter ett tag insett att jag inte alls försvinner, att jag inte försakar honom till förmån för någon annan och att det ändå är överkomligt. Iallafall om man jämför alternativet. vi får se...
    Men seriöst, även om du skulle bli kär i en annan, so what? Ni har väl barn ihop, och han delar kärleken med dem, utan att det skadar honom, eller?
    Jag är inte en kvinnokarl! Men jag jobbar på det!
  • StinaFia
    Dorian Ertymexx skrev 2010-08-27 13:53:49 följande:
    Men seriöst, även om du skulle bli kär i en annan, so what? Ni har väl barn ihop, och han delar kärleken med dem, utan att det skadar honom, eller?
    jag vet att jag skulle ha svårt för om min man blev förälskad i någon annan. jag skulle finna det lättare när förälskelsefasen var över och kvinnan skulle vara mer än välkommen att hjälpa mig med både disk och annat ;)

    jag har funderat på varför jag skulle finna det svårt, och min svartsjuka skulle troligtvis bero på rädslan att han skulle glömma sin kärlek till mig i denna yra...
  • Dorian Ertymexx
    StinaFia skrev 2010-08-27 15:05:07 följande:
    jag vet att jag skulle ha svårt för om min man blev förälskad i någon annan. jag skulle finna det lättare när förälskelsefasen var över och kvinnan skulle vara mer än välkommen att hjälpa mig med både disk och annat ;)

    jag har funderat på varför jag skulle finna det svårt, och min svartsjuka skulle troligtvis bero på rädslan att han skulle glömma sin kärlek till mig i denna yra...
    Jag kan förstå rädslan. Men det måste inte sluta så. :)
    Jag är inte en kvinnokarl! Men jag jobbar på det!
  • Rynkigutanpåslätinuti
    StinaFia skrev 2010-08-27 15:05:07 följande:
    jag vet att jag skulle ha svårt för om min man blev förälskad i någon annan. jag skulle finna det lättare när förälskelsefasen var över och kvinnan skulle vara mer än välkommen att hjälpa mig med både disk och annat ;)

    jag har funderat på varför jag skulle finna det svårt, och min svartsjuka skulle troligtvis bero på rädslan att han skulle glömma sin kärlek till mig i denna yra...
    Jag är förälskad i min fru och säkert periodvis ganska odräglig så jag förstår vad du menar. Jag kan glömma mycket pga det.
  • StinaFia
    Dorian Ertymexx skrev 2010-08-27 15:07:15 följande:
    Jag kan förstå rädslan. Men det måste inte sluta så. :)
    slutar det med att jag får hjälp med disken och annat är det mer än ok ;)

    men det är inte heller säkert... ingenting är säkert, och det är det svåra med kärleken; en dag är den borta. det är ingenting att tro något om, för på ett eller annat sätt kommer vi oundvikligen att förlora den... det är för mig svårare att acceptera än att jag ska dö (vilket jag accepterat för länge sedan) och något jag till viss del fortfarande kämpar med. jag tycker dock inte att min rädsla ger mig rätt att bestämma över andra människors val.
Svar på tråden Vad prioriterar du, sex eller monogami?