Det är svaga människor som väljer att vara otrogna

Då finns det andra villiga.

Otrohet förekommer oftast när relationen är dålig. Bägge i förhållandet medverkar med andra ord till otroheten men man skyller allt på den som varit otrogen för att slippa se sina egna tillkortakommanden.

Ja. Finns två typer av kvinnor.
1. De som vill ha Fifty Shades-sex med en ung hunk.
2. De som tycker att mannen ska få sex som belöning. Sen får han göra allt jobb.

Varför skulle sexet nödvändigtvis vara tråkigt bara för att man håller sig till en person? Men har man den inställningen så kan man välja ett öppet förhållande om man vill ha spännande äventyr med nya personer hela livet, hitta nån likasinnad med lika värderingar osv. Om man vill va ärlig och stå för vem man är vill säga.

Det är väl iofs rätt uppenbart att sexet blir mindre spännande om man har sex med samma person. Om man nu anser att sex är det viktigaste i livet lever man rimligtvis polygamt med öppna multipla förhållanden.

Likgiltig inför andras mående handlar väl många ggr om egoism och är man så ego så har man nog inte stor förmåga till empati. Är ju ett väldigt egoistiskt samhälle vi lever i överlag. Otrohet ter sig så vanligt nuförtiden att folk hittar hela tiden dåliga ursäkter och bland 50 procent eller mer av befolkningen så är dessa accepterade, typ.

Psykiskt dåligt mående kan ju förändras över tid. Psykisk störning som antisocial, alltså psykopat förändras väl inte direkt..

Man knådar samma tuttar år ut och år in. Kvinnor vill också få uppleva nya kukar med jämna mellanrum.

Kom igen...svaga människor? Snarare människor som är sugna på lite äventyr eller inte får nog/tillräckligt bra hemma... omväxling förnöjer!

Ständigt denna offerkofta att skylla på att relationen är dålig. Om den är så jäkla dålig så är det bara att lämna eller?

Erkänn som det är istället. Ni vågar inte lämna för att ni är reda att bli ensamma och förlora er trygghet. Er snuttefilt! 

Att inte våga vara ensam istället för i en relation man anser är dålig är TADA
fruktansvärt svagt!

Om man "egentligen" är kär i sin partner och vill vara trogen, men ändå är otrogen, då är man svag. Svag självkänsla, beroende av att andra än partnern uppskattar en, beroende av omväxling. Då behöver man kanske en terapeut för att bli den man vill vara.

Om man tycker att det är rätt att vara otrogen för att man tycker att man är "entitled" till det och därför ljugar och bedrar, ja då är man en narcissist. Man lider inte av att ljuga för sin partner eller av att partnern kan bli lidande. Och eftersom man inte själv lider så känner man sig stark. Det fattas något för att vara en riktig människa men det märker man inte själv.

Sen är det väl inte så lyckat att etikettera andra som svaga för att motivera att man är otrogen. "Jag var otrogen för att hen är så svag, jag behöver nån starkare." "Jag är stark för att jag struntar i att andra människor fördömer otrohet."

Vore man verkligt stark så skulle man inte leva i en vanlig relation då utan i många korta relationer och bryta upp så fort det blev tråkigt. Är det inte alltid ett tecken på svaghet om man måste ljuga?