• Ina 67

    Vi som fått syskon till våra "änglar" del 2

    Här kommer en fortsättning på vi som fått syskon till våra älskade änglar där vi kan fortsätta att skriva.

    Här pratar vi bla om:
    Hur det känns?
    Hur vi mår?
    Hur går våra tankar?
    Barnprat mm.

    Fortsättning från tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-10-204/m23544400.html

    (Om någon redan har lagt upp en ny tråd som jag missat får ni gärna hänvisa till den).
    En liten ängel till oss kom, gladde oss, men vände om
  • Svar på tråden Vi som fått syskon till våra "änglar" del 2
  • humma

    Grattis till lille Conor, malachis mamma!
    Och fennons Evelina är två månader!

    Sorg och saknad är för mig förvånandsvärt starka fortfarande. Gråter nästan varje gång jag är på kyrkogården och tänker fortfarande på honom dagligen. Lilla M håller oss i full gång nu när hon är 1,5 år och jag är så grymt tacksam över att vi fått henne.

    Ängeln Casper:
    jobbigt för er, jag minns så väl när vi fick ett falskt positivt svar från PKU, jag gick från Neo och bara grät på väg mot Astrid Lindgren. Nu fick vi klartecken att allt var grön senare men ibland är det som om det aldrig ska "bara få glida på".
    Kram!

  • Eva S

    Hej på er i tråden.

    Efter att vi förlorat Emilia tyckte min man att vi kunde vänta lite med att försöka igen. Men jag var desperat. Jag jobbade skift och hade ägglossning när jag jobbade eftermiddag. Så nästan varje natt den veckan så väckte jag min man runt midnatt.

    Sorgen efter Emilia är inte starkare nu, men inte heller svagare. Snarare är det som så jag jag känner en stor tacksamhet över att jag har fått båda mina barn. Innan kunde jag bara känna saknaden. Men nu är faktiskt glädjen starkare.

    Ebba blir tre månader på torsdag. Och sedan en månad tillbaka har jag märkt att en av hennes pupiller är större än den andra. Det är säkert inget, men vi ska till läkaren på onsdag så han får titta på det. I min hjärna så är det antingen en blödning i hjärnan eller en hjärntumör. Min man är rädd för att han har försökt trösta för våldsamt så att hon har fått en hjärnskada av det.

  • Ina 67

    Hej på er!
    Den här tråden går ju lite segare en vänta tråden, men det tar jag som någont possitivt. Vi har alla någon som tar vår tid i anspråk.

    Här går det väl sin gilla lunk. Vi har ännu inte fått någon riktig struktur på vardagen, för när jag tror att nu har vi fått in en rytm så ändrar sig allt igen.
    Amningen är en plåga, gör helvetiskt ont, har behandlats för svamp i två omgångar men blir inte bättre. Ska nu avvakta, och så ska man ev ta ett prov och se om det fortfarande är svamp (togs inget prov förra gången). Eller kanske det bara är så att Benjamin suger vansinigt hårt och ev fel som gör att det gör så ont.
    Den jag pratade med sist på sjukusets amingsmotagning sa att om jag inte stod ut så fick jag väl sluta amma, men det vill jag ju inte. Benjamin är ju bara 2 mån och jag hade ju tänkt att hel amma i alla fall i 4 mån och delvis tills han var över året.

    Är det någon som vet vart man kan få reda på om RS-viruset har kommit till just sin egen kommun. Min BVC sköterska är det ingen idé att fråga, hon visst knappt vad det var och tyckte att jag var överkönslig (sa hon inte, men det hördes på hennes resonemang).
    Hon menade på att jag visst måste ut och vara bland folk och att jag inte kunde stänga in mig hemma. Det var/är inget jag tänkt heller, men man vill ju undvika RS-viruset om man kan, sedan är det ju inte säkert att det kommer till ens kommun äns och då vill man ju gärna ut och shopa lite och så.
    Sedan tänker jag ju vänta med att åka till jobbet, för där är ju alla ungar snoriga så här års. Hade tänkt att åka till sambons jobb (vi har ju samma rektor) men där går det halsfluss nu så det får vänta.

    Hur har ni andra det med sova/ vaken perioder?
    När fick ni någon struktur på dagen?
    Hur går amningen (ni som ammar)?
    Vågar ni ut i julhandeln med er bebis?


    En liten ängel till oss kom, gladde oss, men vände om
  • Ina 67
    Ha, ha ser nu att jag har skrivit att jag är överkönslig, ska ju stå överkänslig!!!
    En liten ängel till oss kom, gladde oss, men vände om
  • Eva S

    Ina: Vad jobbigt att det gör ont. Det är ju trist om du måste sluta amma om du egentligen vill fortsätta.
    Vi börjar faktiskt få lite struktur på dagarna. Ebba vaknar någon gång mellan 6 och 8. Sedan är hon vaken en timme innan hon somnar igen. Sover opp mot två timmar och är vaken lite till. Ju längre dagen går ju längre är vakenperioderna och ju kortare blir tupplurarna. Det kan vara lite svårt att få henne och somna när vi vill men tjatar vi bara med nappen så går det bra till slut. Om nätterna sover hon gott men vaknar minst ett par gånger för mat.
    Amningen går bra. Det kan bara vara lite jobbigt att amma varannan timme, även om natten. Men några gånger om dygnet så går det lite längre tid emellan, tack och lov.
    Julhandla gör vi på nätet. Vill inte ut i vimlet med bebis. Och när Ebba blir hungrig så är det ju bråttom.
    Lite trist att din sköterska är sån. Vår är kanon och förstår att vi är lite överkänsliga.

  • hildaledsen
    Ina:
    Tänkte bara flika in å säga att min sorg blev väldigt intensiv och kom in i ett annat skede när jag fick E. Jag tolkar det så som att först då blev det konkret vad jag hade förlorat.. Och det är väldigt kluvet att se sitt jordebarn utvecklas och gå in i olika skeden. Man gläds å ena sidan, så obeskrivligt, över att få gåvan att få bevittna och bli en del av det hela. Men samtidigt finns sorgen där, över det som gått förlorat. Det barn som man aldrig fick chansen att se utvecklas och bli en människa.

    Livet med ett barn i himelen och ett på jorden är dubbelt. Det är att leva med den största glädjen av alla, och den största sorgen. Det är som jag brukar säga, sånt som gör att ens hjärta måste växa. För att man skall få plats med dom båda.. Men det smärtar.. att få ens hjärta att växa medför en hel del "växtvärk"....
    Med Längtansbarnet Ellioth i famnen och Änglabarnet, för alltid i minne
  • humma

    Eva S skrev 2007-12-03 09:59:12 följande:


    Och sedan en månad tillbaka har jag märkt att en av hennes pupiller är större än den andra. Det är säkert inget, men vi ska till läkaren på onsdag så han får titta på det. I min hjärna så är det antingen en blödning i hjärnan eller en hjärntumör. Min man är rädd för att han har försökt trösta för våldsamt så att hon har fått en hjärnskada av det.
    Oj, hoppas det går bra hos läkaren. Tror inte din man behöver vara orolig för att ha gjort något för att orsaka detta. Men håller tummarna för att läkarbesöket går bra!

    Jobbigt med amningen Ina. Har du en sån amningsnapp eller vad det heter? Eller blir det bättre om du ammar "åt fel" håll? (Typ han har fötterna mot din rygg om du förstår.)
    Annars är jag inte riktigt någon toppen tipsbank. Min bebis är ju 1,5 år nu! Galet hur fort tiden går!
    Hon är typ vild, hur mysigt som helst!
  • Eva S

    humma: Tack! Sökte lite på det och hittade tråd från flera år sedan här på Fl. Verkar ganska vanligt, inte bara hos barn. Det lugnade mig lite.

    Var det någon som såg Plus igår. Skulle handla om "onödiga" säkerhetsprylar till barn. Som andningslarm t.ex. Jag missade det själv men är intresserad av vad de sa. Har ju andningslarm till Ebba och tycker inte det är ett dugg onödigt.

  • gambler07
    Eva S skrev 2007-12-05 11:25:25 följande:
    humma: Tack! Sökte lite på det och hittade tråd från flera år sedan här på Fl. Verkar ganska vanligt, inte bara hos barn. Det lugnade mig lite.Var det någon som såg Plus igår. Skulle handla om "onödiga" säkerhetsprylar till barn. Som andningslarm t.ex. Jag missade det själv men är intresserad av vad de sa. Har ju andningslarm till Ebba och tycker inte det är ett dugg onödigt.
    jo de sa väl att de tyckt att dessa skapade en oro hos föräldrarna och därför köper man sakerna.
    men så är det ju inte riktigt i vårat fall, oron finns ju redan där just pga att vi har förlorat ett barn.
    Andningslarmet innebär för mig att jag kan göra något annat en stund utan just behöva känna oro hela tiden och springa och titta om hon verkligen andas.
    jag tycker det är värt varenda krona
    * med en ängel i mitt hjärta *
  • malachis mamma

    hej mammor! sitter och läser alla era inlägg och har samtidigt lille Conor sovandes på armen. vill gärna läsa/prata lite mer om rutiner och tider när jag har händerna fria

    vi fick rådet att inte vara så mycket i stora folksamlingar och inte öppna förskolan innan åtminstone februari är slut, pga RS virus, som de fått första larmet om för några veckor sedan. men vi stannar inte inne direkt, vi har ju en treåring på dagis dessutom och han drar nog hem en del bacillusker.

    julshoppar en del på nätet men kommer också åka till ngt centrum i nästa vecka men jag håller Conor i vagnen och ska jag amma går jag undan ändå.

    Hörni, nu måste jag plocka undan i köket innan heroes, sen måste vi sova!!!!!

    mitt lilla tips för dagen är att ge en liten flaska tillägg innan läggning, efter kvällsamningen. då sover vår lilla kråka upp till 5 timmar i sträck efter det! (annars ca 2-3 timmar)

    oj oj, kramp i armen

Svar på tråden Vi som fått syskon till våra "änglar" del 2