• nexa79

    Varför är alla så sockernojjiga?

    Som titeln säger: Varför är alla så nojjiga för socker?
    Jag tror att många av de som inte låter sina barn äta eller dricka saker med socker i egentligen är lite lata, de orkar inte hantera sina barn när de fått en sockerkick.
    För visst kan det vara jobbigt. Men det är lika jobbigt att sortera bort mat med socker i, eller är det inte det?!
    Jag vet inte, för jag skiter i vilket. Mina barn får äta allt.

    Vissa vill t o m att man inte får bjuda på glass när man fyller år, vilket låter helt absurt i min värld. Vad är det för fånerier? Fyller man år ska man fira, och det innebär något gott att äta, sen att det blivit lite tradition, att bjuda på glass, gör det något?

    För mig är det ett solklart NEJ på den frågan. Anta att det är 20 ungar på avdelningen. Det blir 20 glassar MAX. Om inte vissa fyller på lov och liknande. Hur skadligt är det med 20 glassar utslaget på ett år? Vill man inte låta barnen äta socker så låt bli att mata dem hemma då.

    Jag kan ju fundera på varför man lägger sig i vad förskolan serverar ALLS så länge man inte har ett barn som är allergiskt eller intolerant mot något.

    tremoten.blogg.se

  • Svar på tråden Varför är alla så sockernojjiga?
  • PennyD

    Varför ens erbjuda något som barnen inte utan anledning ber om?

     Varför ge dem anledning att vilja ha sötsaker?

     Varför muta med sötsaker, som om det vore en belöning?

    ...och sedan fråga sig varför de gapar efter godis.

  • Lycklig 4barnsmor
    S vali s skrev 2009-12-30 18:06:31 följande:
    Jisus, självklart matar jag ine min dotter med sött - tvärtom men jag tjafsar inte om att hon någon gång bjuds på glass på förskolan, tycker vi att det blir för mycke så reglerar vi det på hemmafronten istället. Jag ställer motfrågan - varför är det så viktigt för dig att alla andra gör det valet du har gjort Varför säger du helt enkelt inte bara till att ditt barn inte ska ha en mass "onödigt" socker i form av glass osv på förskolan
    Jag tycker mängderna blir helt sjuka. De äter på dagis när de fyller år och mys det är 25 barn. På dagiskompisarnas kalas och så får de en påse. Fika hos farmor och alla släktkalas. De behöver verkligen inte en massa på dagis och varför jag inte tycker de ska ha det på dagis är för att det finns inte med i livsmedelsverkets rekommendationer.

    Man kan sköta det hemma och barnen lipar inte. Jag lovar möjligen föräldrarna som tycker det är så himla viktigt och bra.

    Mina barn började med godis efter 3 års ålder (pga alla barnkalas och det är för mig ok tillfällen) och det i väldigt måttliga mängder och de frossar inte i godis när de ser godis.
  • Amine
    PennyD skrev 2009-12-30 22:28:06 följande:
    Ifrågasätter du att socker är beroendeframkallande och skadligt för tänderna? De flesta droger kommer vi undan med med hälsan i behåll, om vi håller oss till måttliga mängder. Det legitimerar för mig inte deras användning.
    Nej men det är ointe farligt med sunt förnuft och i måttliga mängder och ja jag anser att det främst är personer med ett stört förhållande till socker som inte kan hantera det normalt vilket 9 av 10 personer kan, dom flesta av oss alltså. Har du problem med det får du gärna motivera varför.
  • PennyD
    Amine skrev 2009-12-30 22:54:19 följande:
    Nej men det är ointe farligt med sunt förnuft och i måttliga mängder och ja jag anser att det främst är personer med ett stört förhållande till socker som inte kan hantera det normalt vilket 9 av 10 personer kan, dom flesta av oss alltså. Har du problem med det får du gärna motivera varför.

    Vad är sunt förnuft?

    Jag menar att man per defintion måste ha ett stört förhållande till samtliga ting för att kunna kallas beroende av dem.

    Frågan gäller hur vi förebygger detta.

    Mitt eget förhållande, om det är det du efterfrågar, är helt i sin ordning.
  • 0mim

    Jag ger inte mitt barn godis och glass och dyl. men vissa sötsaker hittar de själva (på tex golvet när man haft besök av andra barn). Jag gav honom dock en egen liten muffins med grädde på när han fyllde ett vilket han grinade åt och mumsade vidare på en smörgår istället. Hans godis är frukt som han älskar, innehåller också socker men innehåller inga konstiga e-ämnen. Jag är inte rädd att ge min son socker, det behövs för att hjärnan ska fungera men jag är emot att ge honom dåliga matvanor innan han ens kan äta själv med sked.

  • Stinky
    PennyD skrev 2009-12-30 23:01:26 följande:
    Nej men det är ointe farligt med sunt förnuft och i måttliga mängder och ja jag anser att det främst är personer med ett stört förhållande till socker som inte kan hantera det normalt vilket 9 av 10 personer kan, dom flesta av oss alltså. Har du problem med det får du gärna motivera varför. Vad är sunt förnuft? Jag menar att man per defintion måste ha ett stört förhållande till samtliga ting för att kunna kallas beroende av dem. Frågan gäller hur vi förebygger detta. Mitt eget förhållande, om det är det du efterfrågar, är helt i sin ordning.
    Jag tror att störda förhållanden till mat skapas av att vissa saker blir tabu-belagda i barndomen p.g.a. föräldrar som ser socker och fett som något livsfarligt, eller något fult som inte ska ätas för att man kan bli tjock. Jag tror att om man förhåller sig till socker, salt, fett etc. på ett avslappnat och sunt sätt som förälder, är risken mindre för barnen att drabbas av dagens vällevnadssjukdomar.
  • Stinky
    PennyD skrev 2009-12-30 22:43:07 följande:
    Globalt sett tycks det inte te sig så. Fri tillgång = fetma och diabetes.
    Globalt sett är det många som lider av svält, vilket beror på fattigdom.
    Jag menar inte att barn ska ha fri tillgång till socker, däremot ska man inte förbjuda dem och tabu-belägga det alltför mycket.
    PennyD skrev 2009-12-30 22:45:15 följande:
    Varför ens erbjuda något som barnen inte utan anledning ber om?  Varför ge dem anledning att vilja ha sötsaker?  Varför muta med sötsaker, som om det vore en belöning? ...och sedan fråga sig varför de gapar efter godis.
    Om jag sitter och äter en smörgås, en bulle, godis eller vadsomhelst så är min son där på en gång och vill smaka. Jag tillåter honom smaka på dessa ting, då jag inte anser att det är farligt för honom. Han är tio månader och riktigt nyfiken på alla smaker. Vissa gillar han, vissa inte.
  • PennyD
    Stinky skrev 2009-12-30 23:47:53 följande:
    Jag tror att störda förhållanden till mat skapas av att vissa saker blir tabu-belagda i barndomen p.g.a. föräldrar som ser socker och fett som något livsfarligt, eller något fult som inte ska ätas för att man kan bli tjock. Jag tror att om man förhåller sig till socker, salt, fett etc. på ett avslappnat och sunt sätt som förälder, är risken mindre för barnen att drabbas av dagens vällevnadssjukdomar.

    Jag förstår inte ditt resonemang, tänker du likadant om samtliga droger?

    Hur förklarar du de som lider av ätstörningar/övervikt/typ 2 diabetes/ fetma utan att ha uppfostras med tabun, eller fri tillgång?
  • PennyD
    Stinky skrev 2009-12-30 23:52:46 följande:
    Globalt sett är det många som lider av svält, vilket beror på fattigdom.

    Vad har det med saken att göra?
Svar på tråden Varför är alla så sockernojjiga?