För oss med ma/mf i bagaget - BF vår/sommar 2010. Tråd nr 2

Här har vi jag och sonen)fått magsjuka IGEN! jag har sovit 30 min inatt, är helt slut och gubben är 30 mil hemifrån och kommer inte hem förrän ikväll... jag har haft en jobbig helg och nu blir det en jobbig vecka också eftersom Axel inte får gå på dagis förrän 72 tim efter han blivit frisk, han kommer således vara hemma med mig mån-fre (hans dagistider är mån-ons). Ingen vila för mig, de 15 timmar han normalt går betyder allt för mig nu under grav, det är då jag hämtar igen mig. Låter som om jag tycker detw är pest och pina att ta hand om sonen, det är det inte men det är krävande nu när jag är gravid och han är inne i det värsta 2-års trotsen nånsin.... min lilla sötprupp =)

Axel kräktes med 10-15 min mellanrum från 24-05 och efter det en gång i halvtimman, han har inte fått i sig nåt alls, inte ens vatten tar han emot. Trots detta så är han pigg och jävlas med mamma =)

Hej alla!

Jag är tillbaka =) magjsukan tog om för mig i måndags morgon ovh herregud vad dålig jag var.... fick ej tag på gubben först och sen kunde han inte avbryta jobbet mitt i turen (han jobbar som brevbärare) och ingen annan ville ställa upp och avlasta eftersom det var magsjuka?! så jag tog alltså hand om sonen och hunden mellan kräkningarna och diarrén, låg på soffan hela dagen och stackars sonen fick strö sig själv med frukt och kakor och lekar, jag pallade mig upp för att byta blöja och ge han välling mitt på dan... på kvällen mådde jag riktigt kasst, feber och låg och skakade, kände en sån enorm törst  (ni vet som när man är bakis och kan dricka en hel hink =) och ringde faktiskt till förlossningen, de ville ha in mig men jag orkade inte, provade natten hemma och på tisdag morgon var det bättre, hade diarré hela dagen men inga kräkningar. Jag mår fortfarande kasst men det beror nog mkt på att jag ej ätit en måltid sen i lördags eftersom första omgången magsjuka var natten mot söndag) det enda jag fått i mig är nåt enstaka äpple, proviva och piggelin.

Ska lämna sonen på dagis kl 9, då har han varit frisk i 72 timmar. Då blir det sova tills han ska hämtas kl 14. Jag hoppas att jag inte får hem gubben som nyss åkte till jobbet med ont i magen och illamående, hoppas verkligen han slipper...

Magen v 25

Idag har jag varot hos bm på extrabesök.
Kände igår att bägaren var nära att rinna över så gubben sa att nu ringer du innan det blir för mkt. Jag är så less på att ständigt må dåligt fysiskt med huvudvärk, ryggont, magsjuka, förkylningar etc etc så det börjar tära på psyket. Har svårt att känna glädje och orkar knappt med vardagen, grinar varje dag och känner mig levande död. Denna grav är verkligen ingen dans på rosor, jag är jätteglad åt tjejen i magen och längtar otroligt mkt men vägen dit är en enda lång transportsträcka som kantas av massa elände. Så jag var till bm och grät ut =) hon bokade en tid till doktorn på tisdag och tyckte jag skulle bli sjukskriven ett tag för att rå mig själv mer, annars finns det ju risk att bebis inte heller mår bra i slutändan. Jag ska också få samtalshjälp med tanke på att det kommer en vardag efter bebis är född också. Känns jätteskönt, ett steg i rätt riktning! Hon lyssnade på hjärtat och jag vägde mig, var rädd att jag skulle gått ner i vikt med tanke på magsjukorna men den stod fint på samma siffra som tidigare, 84kg precis som vid inskrivningen. Ska tillbaka på onsdag för mer provtagning och mätning av magen.

Hoppas nu att jag blir sjukskriven och att FK inte krånglar utan godkänner det. Jag behöver verkligen få mer tid i lugn och ro för att landa och hitta mig själv. Sen hoppas jag att min ansökan om havandeskapspenning går igenom och att Axel får vara lite fler timmar på dagis (annars är ju eg vitsen med sjukskrivningen borta eftersom det är vardagen jag har jobbigt med, tar alltid lättaste vägen och får ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar aktivera och ta hand om Axel på bästa sätt, jag biter ihop och han har det självklart bra hemma hos mig men tusen ggr bättre några timmar om dagen på dagis med kompisarna)

För mig är det svårt att ens erkänna för mig själv att jag inte mår bra, jag är uppväxt i andan att "man fixar allt" det är ingen i min omgivning förutom sambon och hans mamma och pappa som vet hur jag mår, jag gruvar mig för att prata med min familj för det känns inte acceptabelt på nåt sätt. De kommer garanterat förstå men det är ändå gruvensamt. Jag hade tom skrivit en "fusklapp" till barnmorskan idag för att jag har så svårt att öppna mig, lättare att säga att allt är bra! nu behövdes inte lappen men det var kämpigt =)

Nu har jag gnällt av mig lite, hoppas ni orkade "lyssna"

kram på er