30+ som kämpat mer än ett år för syskon

Det är lång väg att gå tyvärr, eller tenderar att bli det med massa läkarbesök, prover och väntan. Jag har full förståelse att du är ledsen och orolig. Hoppas ni får tid snart.

Hej hej till er jag inte träffat förut Tråkigt att ni ska behöva vara här, men välkomna in! *kram*

 

hormonstinn - jobbigt! Hoppas akupunkturen fungerar, det verkar kunna hjälpa till med lite allt möjligt!

Har själv funderat lite i endobanorna eftersom jag har ont även mellan mensperioderna. Mest mellan äl och mens, ibland hela tiden.

Hormonstinn: Vad jobbigt det låter, kan tänka mig att det är många frågor som far i huvudet på dig, hoppas du får ordentliga utredningar och svar snart. 

En ljuspunkt i mitt liv just nu är i alla fall att jag blivit mycket bättre på att hantera saker och ting. Jag har mått ganska dåligt av och till under flera år, och det att jag skulle bli förälder, och att jag vill vara en bra förälder till min dotter, har tvingat mig att ta tag i sånt som jag har burit på länge.

Det jag kan säga är att det är svårt att be om hjälp. För mig tog det nog 15 år av "visst, jag mår inte så bra och skulle kanske vilja prata med nån, men jag är ju inte sjuk, det finns ju dom som verkligen behöver hjälp, jag klarar mig nog ändå", innan jag klarade av att ta steget och säga "visst, jag mår säkert inte så dåligt som vissa, och det finns många som har det värre än jag, men jag kan faktiskt ändå be om hjälp, och t.o.m. förtjäna att få det". 

Så under de senaste två åren så har jag gått upp och ner en hel del (det är ingen lätt process direkt), men jag har i synnerhet sedan förra sommaren faktiskt fått den hjälp jag har behövt, och träffat både psykolog, läkare, kurator och sjukgymnast. Samt har en jättebra arbetsplats med en förstående chef Och det stödet runt mig  har gjort att jag tagit mig igenom det senaste året.

Det som hjälper en hjälper inte alltid en annan, och det svåra som händer försvinner ju ingenstans. Men för att kunna hantera det som händer lite bättre så har jag haft stor hjälp av mindfulness och Feldenkrais-terapi, samt samtalen med min kurator kring det, och jag hoppas att ni andra inte heller ska vara rädda att be om hjälp, för man kan faktiskt inte bära på hela världen själv. 

Kinder: det trevliga med denna tråd är väl just "kämpar för syskon". Att man slipper alla "men du har ju redan ett/två/tre/massor med barn, vad klagar du över?" som kanske annars dyker upp i barnskaffningstrådarna. 

Mumin: håller med om att jag har blivit mer handlingskraftig efter att vi fick barn. Nu har man ju inte bara sig själv att tänka på och det finns ju någon annan som är beroende av att vi mår och har det bra. 
Så bra att du tatt tag i saker Och att ha en förstående chef är verkligen guld värt! 

Jag har gått igenom en hel del i livet så jag har verkligen förstått hur värdefullt det kan vara att prata om saker och ting. Det är ochså det som är så bra med fl tycker jag, och speciellt 30+-trådarna Det går alltid att skriva av sig när det känns tungt och det finns alltid någon som lyssnar, och efter jag har skrivit av mig så känner jag mig lite lättare i sinnet
 

Hittade en annons på 14 st ÄL-tester som en snäll själ gav bort, och som jag precis hämtat, så nu kan det jagas ÄL med gott pengasamvete Ja endo eller inte, skam den som ger sig

Kan nån av er säga mig vad det är för skillnad om jag börjar med pergo på dag 4 istället för dag 5? Några risker? Kan jag lättare bli överstimulerad? Kan det bli svårare att bedöma på vul när jag ska ha äl? Har fått tid hos gyn på dag 12.

TACK, äntligen en tråd där jag passar in! 34 år, sjuårig son, inga prevmedel på sex år, två års aktiva försök, utredning som visat på stopp i äggledare så nu blir det ivf för vår del!

Men oj vad jobbigt det varit att komma så här långt, att man kan bli så deppig varenda månad när man inser att det misslyckades även DENNA månad, och så gravida kompisar som kläcker ur sig kommentarer som "det räckte att skaka kallingarna" odyl... Och "stackars barn, ni måste ju skaffa syskon, det är ju synd om ensambarn". Och ständigt få menande blickar om man på något kalas är mer sugen på en kall cola än ett glas dassigt röd vin, grrrr.
Och så kommentarer i trådar här: "en jag känner försökte länge, men sedan så slutade de försöka och VIPS var de gravida" - nej, sådana kommentarer hjälper INTE.

Åhhh, vad skönt att få gnälla av sig några rader - plötsligt känns livet lite gladare igen

Välkommen Tvåem!
Oj vilken resa och så tråkigt att det inte gått bra men samtidigt kanske skönt att ni fått svar på vad som är galet. Fick ni veta varför det vuxit samman, endo? Nu får vi hålla tummarna att ivf gör skillnad.

Här sitter jag med enorma ÄL-molningar. Haft känningar hela dagen men testet visade nada. Tror ju inte att jag har ÄL då men molningar och ömhet kan ju tyda på det ändå, så nu gäller det väl att se till att ligga i lite. Tempar dock inte den här månaden så nu ska jag enbart gå på tester. Har ju en del att slösa undan då de jag fick gratis går ut i Juni.

Hej hej ni som jag inte träffat förut! Trist att ni passar in i tråden men ett stort, varmt lycka till framöver.

Hormonstinn - En stor kram till dej!

Kinderägg - Supertrist att du blivit påhoppad tidigare, men jag instämmer i det Hormonstinn skrev. Sen kan man ju aldrig kritisera någon annan persons känslor, känslorna finns ju där. Hoppas nu att Pergon kan hjälpa  er på traven.

tvåem - Ja, kommentarer från folk kan man klara sig utan. *mutter*

Här är det också förmodligen ÄL i dagarna så nu blir det till att ligga i en del här också. Vi är lite småless måste medges men det började bra igår iaf. Får se om vi orkar hålla ut över helgen också. Det är ju ingen walk in the park direkt.