• chiqita

    30+ som kämpat mer än ett år för syskon

    Känner ett behov av en tråd av för oss som är 30 + och kämpar för syskon. Det är inte alltid lätt att bli gravid med tvåan, trean, kanske femman..(!) I vårt fall gick det ändå relativt enkelt, även om vi hade våra motgångar, med ettan. Jag känner också att oavsett hur många vänner jag träffat genom andra trådar, så har det alltid varit något speciellt med 30+trådarna. Tänker samtidigt att det måste finnas fler som känner som mig Därför startar jag en ny tråd som jag ändå hoppas hålla fri från; * Kom inte in här efter enstaka försök och ropa ÄNTLIGEN. Visst, jag är glad för din skull, men efter att ha försök i mer än ett år känns det som ett hån, när någon skriver ÄNTLIGEN efter fem-sex försök. * Kom inte in här på BIM -5 och rabbla graviditetsymtomer och fråga om vi andra tycker att du ska ta en graviditetstest!! Visst, vi kan nojja oss här med, men INGA tester, förrän möjligen på BIM-dagen! * Kom inte in här och säg att du håller upp i verksta'n för att du inte vill ha ett decemerbarn!!! Här struntar vi fullkomligt i när barnet kommer, vi bara önskar ATT det kommer, och NÄR det gör det, så är det friskt och välskapt!! Är du 30+ och har försökt bli gravid i över ett år, så tror jag bara att du nickar instämmande i ovanstående punkter! Då förklarar jag härmed tråden öppen - och det är bara att hoppa in PS. Du får gärna presentera dig själv när du hoppar in.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-06 13:46
    Uppdaterar med 30+tjejernas syskon-temptråd då jag sett att det finns en del intresse för att tempa:
    www.familjeliv.se/Forum-11-238/m54226857.html

    Slänger in länken till 30+tjejerna som väntar/fått syskon också i fall det finns intresse i framtiden:
    www.familjeliv.se/Forum-11-236/m51493295.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-11-30 11:52
    30+ med första barnet 1-3 år:
    www.familjeliv.se/Forum-11-269/m55601486.html

    30+arnas samlingspunkt - här skrivs det när det planeras fika någonstans i vårt avlånga land
    www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/30plustradarnas-samlingspunkt-171/forum/m57496286.html

  • Svar på tråden 30+ som kämpat mer än ett år för syskon
  • chiqita

    Välkomna Anna-Lotta och Mojsen!
    Jag blir så glad att det är fler som finner glädje i min lilla tråd men samtidigt ledsen att det ska behöva bli så.

    Håller med om glädjen över det barn vi ändå fått, och hon är världens underbaraste, även fast hon aldrig vill gå sova, även fast ho kan vara extremt envis och göra som hon vill av och till, fast hon kan vara jordens gnällis ibland så är jag sååå glad över vår lilla "Tulla" *kärlek*

    Hur länge ska man hålla på.. Min man träffade en gammal kollega som var så glad över det andra barnet på väg, de hade jobbat i 7 år på det andra barnet och äntligen hade det träffat rätt, så det kan lyckas trots lååååång och oförklarlig barnlöshet

    Jag är glad att vi i à fall väntar på utredning och att min läkare inte alls såg snett för att vi har fått barn förut. Sedan återstår ju att se vad som sker då, men nu är vi i a fall ett steg på väg och det känns bra

    En varm tacksamhetskram till de barn som ändå kommit till oss

  • Småtussar

    Jag har tidigare levt i tron att "när jag börjar äta pergo så kommer det ta sig direkt" men ny efter att ha kollat runt lite så förstår jag att man inte alls är garanterad någonting bara för att man lyckats en gång tidigare.

    Är det alltså så att man alltid måste bekosta IVF själv ifall det gäller syskon? Det hade jag nog inte heller räknat med...

  • johlinn

    hej mojsen!

    annalotta - jag är nog inne på din linje - tycker vi verkligen att det är värt de pengarna för att KANSKE få ett barn till? Såret och sorgen finns ju här nu, särskilt längtar jag efter en frisk liten, skulle vilja uppleva att ha ett barn som vi får ta hand om på egen hand utan ett halvt ton vårdpersonal som har åsikter och tankar och tips och råd om allt och ingenting... Men å andra sidan, det är pengar vi inte har, ska vi ta lån? Känns inte så bra!

  • annalotta
    Älgen skrev 2011-05-13 09:54:59 följande:
    annalotta, finns nog inget facit på din fråga. Det är upp till var och en när man kommer att man inte orkar/har råd med mer. För ett år sen fanns inte den tanken alls hos mig, nu  börjar den dyka upp mer och mer, snart är vi ng där att det "kostar mer än det smakar". Gör också IVF-försök för att få ett syskon. Och hur som helst, kan aldrig bli så hemskt som när vi kämpade för att få sonen. Nu har vi honom och hur det än blir så finns lille-lyckan i vårt liv.

    VÄlkomna alla nya! Hjärta
    Nä, det är nog helt sant, svaret på den frågan finns nog bara hos oss. Det är känslan att betala en massa pengar och det inte ens är säkert man får sin efterlängtade bebis som gör att jag inte vet om jag vill lr orkar...men ja, vi får se, har ju den sista pergoluren kvar, sista halmstrået! =)
    Småtussar skrev 2011-05-13 20:22:49 följande:
    Jag har tidigare levt i tron att "när jag börjar äta pergo så kommer det ta sig direkt" men ny efter att ha kollat runt lite så förstår jag att man inte alls är garanterad någonting bara för att man lyckats en gång tidigare.

    Är det alltså så att man alltid måste bekosta IVF själv ifall det gäller syskon? Det hade jag nog inte heller räknat med...
    Tror det är olika från landsting till landsting om man får betala själv lr inte? Jag trodde oxå det skulle ta sig då jag började med pergo..mirakelpillret som skulle hjälpa oss..men det verkar tyvärr inte hjälpa oss, hoppas du har bättre tur, det hjälper ju många.
    johlinn skrev 2011-05-13 20:56:46 följande:
    hej mojsen!

    annalotta - jag är nog inne på din linje - tycker vi verkligen att det är värt de pengarna för att KANSKE få ett barn till? Såret och sorgen finns ju här nu, särskilt längtar jag efter en frisk liten, skulle vilja uppleva att ha ett barn som vi får ta hand om på egen hand utan ett halvt ton vårdpersonal som har åsikter och tankar och tips och råd om allt och ingenting... Men å andra sidan, det är pengar vi inte har, ska vi ta lån? Känns inte så bra!
    Mm, precis! hade vi vetat att det skulle gå så finns det ingen tvekan, såklart vi skulle betala. Men spara/låna en massa pengar och det slutar med att man kanske blir ännu mer ledsen än innan..???
  • Marge75

    Hmmm .... är jag snyltare om jag hoppar in här även om vi inte kämpar för syskon annat än på ett mentalt plan här än? Jag läser tråden och har svårt att låta bli att kommentera ... 

    Vi har en son född sommaren 2009 som kom till med hjälp av insemination efter några års kämpande. Nu får vi inte försöka bli gravida eftersom jag äter medicin som inte går ihop med graviditet. Och när vi får börja försöka rent praktiskt kommer det vara ett gäng läkare inblandade från samma stund som vi börjar. Ingen räkmacka direkt.

    Flera av er känner mig redan från andra 30+-trådar, så jag vill hur som helst gärna ge mig till känna. Är det okej om jag hänger lite med er här, även om jag är många månader från att över huvud taget börja ha koll på ägglossning och annat? Det är verkligen en definitionsfråga om man kan säga att vi kämpat för syskon i mer än ett år - vi har ju inte ens börjat försöka, rent praktiskt. 

    Jag känner igen mig i tankarna på att det som funkade förra gången "måste" göra det även den här gången. IVF är på grund av mediciner inget alternativ som ligger särskilt bra till för mig, men jag räknar iskallt med att insemination ska funka - för det gjorde det ju förra gången. Inte helt vattentätt kanske ...

    Men ni som försökt länge och ätit pergo och inte har några andra kända fel - har ni övervägt insemination?  Det är ju betydligt billigare än IVF. Jag körde med pergo de två första försöken, och det funkade inte alls kunde man se när man övervakade det som man gör vid insemination. Däremot funkade puregon mycket bättre, och så insemination då. Det kostade 2 000 kr för ett försök + mediciner på högkostnadskortet. 
    Kan vara något att fundera över. Å andra sidan om man har åldersfaktorn så "förlorar" man ju tid på att försöka med insemination i några månader.

    *smyger ut igen* 

  • annalotta

    Hej Marge75. Vi sitter faktiskt och diskutterar insemination..om vi ska testa det först innan ivf, lr lägga pengarna direkt på ivf? Men om man lyckats bli gravid en gång utan ngt hjälp, kanske insenimation borde hjälpa?? vill du betätta lite kort om hur det går till?

  • johlinn
    Marge75 skrev 2011-05-14 12:36:45 följande:
    Hmmm .... är jag snyltare om jag hoppar in här även om vi inte kämpar för syskon annat än på ett mentalt plan här än? Jag läser tråden och har svårt att låta bli att kommentera ... 

    Vi har en son född sommaren 2009 som kom till med hjälp av insemination efter några års kämpande. Nu får vi inte försöka bli gravida eftersom jag äter medicin som inte går ihop med graviditet. Och när vi får börja försöka rent praktiskt kommer det vara ett gäng läkare inblandade från samma stund som vi börjar. Ingen räkmacka direkt.

    Flera av er känner mig redan från andra 30+-trådar, så jag vill hur som helst gärna ge mig till känna. Är det okej om jag hänger lite med er här, även om jag är många månader från att över huvud taget börja ha koll på ägglossning och annat? Det är verkligen en definitionsfråga om man kan säga att vi kämpat för syskon i mer än ett år - vi har ju inte ens börjat försöka, rent praktiskt. 

    Jag känner igen mig i tankarna på att det som funkade förra gången "måste" göra det även den här gången. IVF är på grund av mediciner inget alternativ som ligger särskilt bra till för mig, men jag räknar iskallt med att insemination ska funka - för det gjorde det ju förra gången. Inte helt vattentätt kanske ...

    Men ni som försökt länge och ätit pergo och inte har några andra kända fel - har ni övervägt insemination?  Det är ju betydligt billigare än IVF. Jag körde med pergo de två första försöken, och det funkade inte alls kunde man se när man övervakade det som man gör vid insemination. Däremot funkade puregon mycket bättre, och så insemination då. Det kostade 2 000 kr för ett försök + mediciner på högkostnadskortet. 
    Kan vara något att fundera över. Å andra sidan om man har åldersfaktorn så "förlorar" man ju tid på att försöka med insemination i några månader.

    *smyger ut igen* 
    *vinkar till marge*
  • chiqita

    Hej hej Marge!
    För min del får du smyga hur mycket du vill. Vet ju att ni inte hade någon enkel resa första gången och goda råd är alltid välkomna.

Svar på tråden 30+ som kämpat mer än ett år för syskon