Vilket härligt gäng vi är här!!!! Eloge till oss som så kärleksfullt hanterar livet oavsett vad det ger oss. Att följas åt här har varit så speciellt. Tack tjejer, för er värme, generositet och klokhet. Bättre än all terapi i världen. Kram på er fina mammor!
Maken glömt min födelsedag 
Tack 
Så roligt att höra Wimlan. Theo tre månader idag. Kan inte fatta att det gått så fort. Han ligger nöjt och suger på en leksak, lycklig över att han kan greppa. Börjat vrida sig och hamnar på sidan eller magen så man måste kolla honom lite extra nu Idag kommer mamma och stannar i två veckor. Bästa presenten
Imorgon är det dags för BVC och vaccination.
God fortsättning alla mammor, gamla som nya ð??. Längesedan jag kikade in här. Mot min vilja blev det en väl lång paus, men så är livet ibland. Roligt att läsa om allt som hänt och jag överväldigas av hur tiden runnit iväg... Theo är nu snart 7,5 månader. En ljuvlig, harmonisk och väldigt söt glädjespridare. Han håller oss sysselsatta då han bestämde sig för att börja krypa, sitta och stå reda när han var 6 månader och 8 dagar. Allt skedde inom två dygn. Mycket märkligt. Mat är han dock sen med. Vill bara ha bröstet. Någon smakportion om dagen om vi har tur. Vatten tycker han om, och att suga på skorpa. Inget annat. Men han mår fint. Och syskonen är alltjämt kärleksfullt engagerade. Jag njuter fortsatt av varje ögonblick men inser alltmer att ingen kan stanna tiden. Den rusar. Vi har bestämt att jag blir hemma till och med september och det är en lättnad. Har knappt rört fp'n. Jag har saknat att titta in här, och gläds åt att uppdatera mig på alla goda nyheter och fina historier. Kram på er. Hoppas vi alla får ett fantastiskt 2013ð???ð???ð???
Ja, heja Valter! Nu händer det grejer
Håller verkligen med om att livet är fint och vackert tack vare våra små (och även större barn såklart). Haft en tung tid med närstående oväntade sjukdom och bortgång, och ett suicid därutöver. Och så går man här hemma i sin vardag med glada, vackra barn som är helt ovetande om verkligheten utanför. Tack och lov för vår lille Theo vill jag säga. Min räddare. Han blir 9 månader om ett par dagar och vi förundras över hur mycket liv och glädje det finns i denna lilla människa som aldrig upphör att förvåna oss. Alltid lika glad. Och nu är han äkta yrväder då han upptäckt att han kan gå. Helt otroligt att se en sån liten spillevink fara omkring med sin Brio-vagn och skälla på trösklar. Mina andra gick vid 10 månader och det tyckte jag var tidigt. Han säger "nejnejnej", "mamma" och "titta". Nu är tänderna upptill oxå på väg ut och jag börjar fundera över amningen. Fortfarande är han föga matintresserad och vägrar gröt och välling. Han är så kär i bröstet och eftersom vi samsover känns det brutalt att ta det ifrån honom, även om BVC tyckte att jag skulle bryta nattamningen tvärt pga viktnedgång. Han är lång och smal, vår Theo, men inte mager. Ssk kritiserade ju att vi samsov och menade att han skulle sova bäst i egen säng, kunna trösta sig själv för att bli trygg och att jag skulle vara stenhård i ett par nätter och låta honom skrika. Hon menade att barn som fyllt 8 månader skall klara natten utan något alls och sova mellan 23-06. Inget av mina barn har gjort det, och jag struntar i hennes råd. Hur länge tänker ni amma? Det är ju något vemodigt över tanken att avsluta då det är sååå mysigt och definitivt sista gången, men han blir ju större, behöver äta bättre osv... Minns inte ens hur jag gjorde med mina andra två. Det liksom löste sej ändå tror jag, men de älskade ju sin vällingflaska också. Jag tycker ju inte välling är ett måste, men ändå himla bra för barn som trugar med maten. Men Theo har inte visat intresse varken för flaska eller napp, bara bröstet. Undrar om han själv tappar intresset så småningom, eller om han blir en sån där unge som vill amma tills han börjar förskolan
.
Aaglars, det låter spännande med maten. Hur kom du på idén? Theo är ju så ointresserad av barnmaten, men vill hela tiden äta av brödernas mat, gärna bitar, men jag är lite orolig att han skall sätta i halsen. Har inte hört alls om BLW...
Våran ssk på BVC har jag haft till alla tre och tycker bra om henne, men här gick åsikterna isär. Hon tyckte att min sömn och Theos viktuppgång skulle prioriteras och förklarade hur hon tyckte vi skulle gå tillväga. Tack och lov är detta barn nr 3 och jag själv är fullvuxen. Hennes ord landade som vatten på en gås. Men jag måste säga att det är frustrerande med ett barn som inte alls lockas av mat. Man måste ju ändå hela tiden försöka. Mina andra två har alltid ätit och successivt bytt ut bröstet mot välling. Nu är ju Theo dessutom så aktiv och motoriskt tidig. Han gör väl av med mängder av energi när han lullar omkring här, och det är väl därför han har smalnat av. Jag älskar ju nattamningen och klarar mej ändå rätt bra på lite sömn och ganska obekväm sovställning, men om han inte får i sej det han ska så kanske jag får tänka om. Han älskar turkisk yoghurt och det får han flera gånger om dagen nu och det märks på vikten. Går nog ingen nöd på honom ändå. Jag skulle vilja veta hur din lille Gustav somnar? Theo somnar ju alltid vid bröstet eller om han blir buren av pappa. Att somna på egen hand i sängen är det inte inte tal om och om vi lägger honom i spjälsängen så vaknar han efter halva sovstunden och vill såklart somna om vid bröstet i stora sängen... Somnar Gustav på egen hand?
Åååhhh Aaglars, vilken härlig unge
. Tack för tips. Jättespännande detta. Har helt missat denna metod. Nu har Theo halsfluss och ratar allt utom bröstet, men så snart han är på bättringsvägen så skall jag pröva med avocado och kokt morot. Kul!!! Hur ser det ut för dej framöver förresten? Hur länge blir du hemma? Vi har bestämt att ha Theo hemma hela 2013 och det känns bra. Jag börjar jobba halvtid i september och maken tar då över här hemma året ut. Svårt med plats på förskola här och det skapar viss osäkerhet. Vill kunna välja skola, men det verkar svårt. Har också bestämt att inte jobba fullt på några år, utan hålla mig till 75%. Inte det bästa för pensionen kanske, men för barnen och familjen så är det guld värt. Ser ju på mina två äldre hur fort tiden går. De fyller ju 8 och 10 i sommar och jag tycker redan jag börjar tappa greppet om den äldste som knappt har tid med mamma längre. Tyckte det var igår han föddes, och då just han och Theo är som kopior så blir påminnelsen ibland riktigt smärtsam. Är fortsatt hur emotionell som helst efter graviditeten och jag misstänker att blödigheten kommit för att stanna. Pendlar dagligen mellan extrem lycka och djupt vemod. Är nog inte ensam om det bland oss lite äldre mammor kan jag tänka. Härlig känsla att få lite liv i denna tråden igen. Hoppas flera av oss hinner skriva några rader och uppdatera läget. Kram
Ja, halsfluss är en smärtsam historia. Theo blir väldigt ledsen varje gång han måste hosta, och han vill inte ens smaka glass. Han har ju åkt på flera förkylningar innan och är en tålig rackare, men detta blev jobbigt. Nätterna värst då han somnar gott och vaknar av hosta som skär i halsen. Ja, tack och lov för amningen som oxå verkar lindra stackars strupen. Nätterna här är överlag helt hysteriska sedan ett bra tag. Har en fantasifull och livrädd 7-åring som sedan i somras inte klarar att somna eller sova ensam. Zombies, spöken, döden, mördare... ja han har allt du kan kan tänka dej i huvudet. Hälsade på hos en klasskamrat i maj. Där fanns tyvärr en äldre bror som obevakat visade det ena efter det andra vidriga på YouTube, endast i syfte att skrämma upp vår kille. Det funkade alltså och håller i ännu. Så maken sover hos honom på en madrass på golvet, åtminstone tills han somnat. Sedan måste maken flytta till ljudisolerat trist förråd då han snarkar nåt så in i he----te. Han är ju lång och stor i sin 2-meterskropp och låter som ett vidunder. Nyligen varit på snarkutredning. Jag sover i ständig beredskap, dvs lätt och med ett öga öppet. Sån är jag. Maken är medvetslös om natten och beter sig som en narkoman på snedtändning när man väcker honom. Så vaknar 7-åringen minst ett par gånger, ropar på mej och jag går och väcker maken som får gå in till 7-åringen medan jag går tillbaka till Theo som oftast vaknar för att jag lämnat sängen... Ja herregud. Inser nu när jag skriver om det, hur hysteriskt det är. Inte konstigt att man är trött, haha.
Skall tänka på dej inatt Aaglars Verkar som vi har en del gemensamt, haha. Alltid lika kul att kunna jämföra och få en liten titt in i andras familjebestyr. Man inser snabbat att man inte är ensam. Kan ju tillägga att det fortfarande inte blir mycket ligga av heller. Jag är för trött och fortfarande helt inne i bubblan med Theo, särskilt om nätterna. Bästa tiden när alla lagt sej och jag har egen tid i sängen med honom. Lite dåligt samvete har jag, då det ibland känns som jag mest är ute efter makens tjänster och inkomst, haha.