40+ som äntligen är gravida - igen

Wimlan, vad roligt att läsa om din Valter. Tänk så olika de är, våra småttingar, och ändå är det så mycket som förenar. Hade ett par här idag som köpte vår babysitter. De häpnade över att lille Theo vandrade omkring här och drog folk i byxbenen. Han ser ut som en lite sagofigur eftersom han är så nätt i sin långa, smala lilla kropp. 72 cm, 8,1 kg. Så superfin. Nu sover han gott efter att ha dansat sej trött till melodifestivalen. En arg 9-åring låste in sej på rummet för att Yohio inte vann och för matt mammas favvo-låt tog hem hela kalaset, haha. Så här har det varit dramatik på barnfamiljs-nivå. Tråkig make somnade i soffan. Nu är det godnatt även för mej. Imorgon börjar allt om på nytt igen... och det är jag glad för. Kram på er!

Underbart Erofila, att höra om din lillas framsteg. Tänk så lyckligt lottade vi är 

OMG

Jaaa, total lycka  och frihetskänsla. Hoppas ni har en fin påsk och får njuta av våren. 
Theo har ju struttat omkring utan bekymmer sedan länge. Började gå innan han blev 9 månader. Såg märkligt ut, att en sådan liten barnkropp vandrade omkring här hemma. Som en liten hustomte. Men han har varit stabil hela tiden och inte slagit sig nåt särskilt. Nu har vi varit på 10-månaders-kontroll. Krabaten väger 8,1 kg och är 73 lång, så fortsatt ganska nätt. Lyckas inte få honom särskilt matintresserad, och inte heller mindre kär i bröstet. Här ammas det för fullt. Han säger Mamma, Titta, Tack och Nej. Otroligt, vilken utveckling.

Tänk Aaglars, vad vi gjorde förra året vid denna tiden... Pustade, suckade och väntade... Nu kan jag nästan längta tillbaka till den tiden. Har ännu inte helt släppt taget om det vemodiga faktum att aldrig mer få vara gravid, föda och lära känna ett nytt liv. I verkligheten skulle det vara helt orealistiskt såklart, men känslomässigt är jag högst 30 år och skulle vilja ha en sladd om 3-4 år... Suck...

På äktenskapsfronten är det ungefär samma tristess här. Tyvärr. Det går upp och ner, men jag känner mig allt mer avogt inställd när maken sätter fel sida till. Trist att man skall gå och slita på varandra sådär, och särskilt inför barnen. Vi har jättebra dagar, men så rasar det liksom. Minsta konflikt ger så kraftiga reaktioner tycker jag. Och bråken består ju alltid av samma skit... att jag tycker att han beter sig som ett stort, slött barn... Men, men... jag har bestämt mej för att fokusera mer på mej själv och min egen förändring. Mer plats för mej i mitt eget liv alltså . Njuta maximalt av den här sommaren innan resten av livet kommer ikapp, med inskolning på dagis och allt annat som skaver i själen bara vid blotta tanken. 

Hur gick det med tillväxtkurvan för Gustav? Har ni fått närmare besked?  

Aaglars! Börjar du plugga nu???? Redan??? Jösses, vart tog tiden vägen . Snacka om att vara strong... Men du, är det inte lite kul också? Kan man fixa tre ungar och ett hushåll själv så fixar man ju lätt att plugga, eller hur?! Är maken hemma då? Kan bli riktigt intressant detta, haha... Men du, det kommer att gå utmärkt. 

Även jag ammar 7-8 ggr varje natt, ibland mer. Just den delen fattar jag inte hur du skall fixa? Huvudet är ju som ett stort vakuum på dagarna pga sömnbristen. Jag klarar knappt att läsa en dagstidning. Vet att dina barn inte drack välling, men för mej är det nytt att ha en liten som vägrar ta flaskan. För de andra två var det den perfekta övergången från bröstet och nyckeln till bättre sömn. Nu vet jag inte hur jag skall dra ner på amningen utan att göra en liten kille förtvivlad. Hur i all sin dar gör man på natten? Nekar? Har på BH och vänder ryggen till? Låter pappan ta honom och ligga och lyssna på gråten? Nä, fy... 

Gustavs vikt och längd är ju ändå helt ok, även om han avviker från sin kurva, eller hur? På Theo hittade man blåsljud och har skickat remiss till hjärtspecialist för ultraljud. 

Lycka till nu, och skriv en rad och berätta om ditt  nya liv. Kram! 

Så nu var nattamningen över för eran del, Aaglars. Strongt och nödvändigt om du skall plugga och vara hemifrån. Jag är fortfarande inte helt känslomässigt överens med verkligheten, kan inte fatta att det gått så fort. Nätterna är krävande men jag tycker ändå så himla mycket om det. Snart, snart skall jag vakna och inse att Theo är stor nog att sova utan mitt bröst. Jag drar mig också aningen då maken sover så förbannat tungt. Skall han ta lillen så får det bli att han är vaken och går med honom. Uschamej... detta skulle ju vara ljusår bort. Nyss handlade våra inlägg om ultraljud och bf... Samtidigt så underbart att följa barnens utveckling, och utan tvekan blir det roligare i takt med att han blir större. Nu står han dock här och är arg, vill upp i knät och banka på tangentbordet. Ganska lite ändå alltså...

Aaglars. Blir stärkt av att läsa om hur bra det går för din lille utan nattamningen. Jag lider verkligen av tanken på att utsätta sonen för frånvaron av mamma och bröst. Jag är väl kanske en känslomässig idiot... 

Så roligt med födelsedag

Inom två månader får vi en tid på Drottning Silvias. Det går nog bra.Han är ju så livlig och pigg att jag har svårt att se att det är något allvarligt. Vi skrattar gott här, för Theo har slutat gå. Nu springer han, och det ser så otroligt roligt ut. Han har bråttom, bråttom, och är såååå snabb. Helst skall han till kastrullskåpet, stjäla stekpannor och gömma sej i klädkammaren där han lagt stekspadar och vispar. Där lagas det mat minsann Och när han blir påkommen så tjuter han av upphetsning och springer därifrån, haha. Underbart.

Kram! 

Blåsljudet har inte märkts av innan. Men med vår stora kille var de likadant. Upptäcktes vid sex månader tror jag. Då blev jag helt spak, första barnet och allt. Men det var inget fel på honom och blåsljudet är borta nu. Inget hål, bara blodet som tar en annan väg tror jag dom sa, och att det är så tillfälligt... minns inte riktigt. Lärde mej ju då att ett hjärtsjukt barn är trött, blekt och snabbt blir trött. Inga såna tecken här. Men visst vill man ha det kollat.

Ja Heja våra pojkar Aaglars . En härlig tid detta. Full fart framåt. Tur att man inte kan bli arg på en sån liten ljuvlig spjuver. Idag har han gjort sönder min fiiiina läslampa i sovrummet.  Igår ändrade han tvättprogram och 30 grader blev 90 såklart. En hel tvätt helt förstörd. Och så lyckades han plocka loss en sån där filtad grej under ett stolsben i köket, en sån man bankar fast i hård plast med en metallring. Den gick han och sög på!!! Han pratar hela tiden, på sitt språk, skäller och tjuter extreeeemt högt när han busar eller när bröderna kommer hem från skolan. Låter som ett brandlarm.

Ja, jag måste nog köra nattamning ett tag till. Gör en utvärdering vis 1 år tror jag och släpper det tillsvidare. Han har så stor glädje av bröstet och närheten, och även jag älskar det ju. Jag börjar ju inte jobba förrän i september så jag härdar ut. Theo har ju varken napp eller flaska och maken jobbar sent och sover så fruktansvärt tungt. Och vi tre i en säng.... hmmmm... nej tack. Sover ni tre tillsammans alls? Att jag skulle hamna i gästrummet, det fixar jag inte tror jag. Inte ännu iallafall.

Jag hoppas du sover gott!!!! Och att studierna ger glädje och stimulans. Stor kram!!!

 

Massor av Grattis till Gustav på 1-årsdagen! Hurra för dej!

Bebislängtan kommer jag aldrig över... kanske efter klimakteriet  Mamma säger att det blir bättre då, haha. Men fler barn blir det inte. Är sååååå tacksam över de barn jag fått och får fokusera på att leva fullt ut, tillsammans med min familj. 

Kryper Valter då han är stabil och stark? Jag tänker att han måste ha en vilja och nyfikenhet på livet vid snart 10 månader som gör att han vill vara mer mobil? Tänk vilken lycka för honom när han får koll på kroppen lite mer. Verkligen något att se fram emot! Vet du varför han är såpass tung? Mina barn är ju lååånga eftersom deras pappa är en flaggstång... medan jag är medelsvensson på 1,68. 

Fick hem en så fin solhatt från babyshop.se igår. En blårandig från Geggamoja. Behövs ju nu. Jag är bara ute med Theo på morgonen och eftermiddag/kväll. Har en väldig respekt för solen. Själv trivs jag inte alls när stek-värmen kommer, har aldrig passat mej med supertemperaturer... jag blir bara trött och grinig, svettig och tung i kroppen. Älskar sommarkvällarna när dagens solkräm, sand och svett är borta och man kan varva ner och andas kvällsluft med ett glas vin i handen. Hoppas denna sommaren blir just så, innan man skall börja jobba igen. 

Idag är det mulet över Göteborg, och stora killarna hoppas på åska ikväll. Då myser vi under filtar, tänder ljus och mumsar popcorn. Vi får väl se hur det blir...

Aaglars, så härligt att höra om Gustavs stora dag. Theo, som fyller om tre veckor har redan fått sin present. Ett lektält, mitt i vardagsrummet. Han älskar det, särskilt när killarna jagar honom och han har "fritt" därinne. Annars är det kastruller och stekpannor för hela slanten. Han bär runt i hela hemmet, sitter och lagar mat lite här och där, alltid med stort allvar, lock och vispar och stekspadar. Dansa är också väldigt kul och han är hur söt som helst när han gör sin "disco". Ja, tänk... såna gåvor livet haft med sej... mycket att vara tacksam för.