Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?

Än så länge händer det inte särskilt mycket. Jag verkar undermedvetet ha kopplat bort alla känslor inför det här och ofelia-bm försöker trigga igång dem tror jag. Funkar inget vidare, känns inte som om det är jag som ska ha barn längre. Det måste vara någon annan.

Men vi fortsätter väl lulla omkring i förlossningssalar och leka med lustgas och titta på badkar. Har nästan inga reaktioner på någonting längre, inte upprörd över någonting men inte heller glad. Går omkring och hummar och säger ja eller nej.

Folk frågar om jag är deprimerad och logiskt sett kanske det är så, men jag känner mig inte ledsen. Känns å andra sidan inte riktigt som om det här är mitt liv heller. Som om jag tittar på. Märker inte av när bebisen sparkar, bara när mannen gör mig uppmärksam och påpekar att det rör sig därinne.

Bokade in en tid på ett privat ultraljud nu, kanske hjälper tillräckligt för att förstå att det faktiskt är nåt på gång på riktigt.

Men varför har ni gett upp och bara lagt er platt? Om du gått ner dig i besvikelsen och rädslan så pass att du inte längre "bryr dig" är det ju allvarligt. Varför lallar din man bara omkring i detta, medveten om hur du mår???

Men så kan du väl inte ha det. Har inte läst hela tråden men borde du inte gå och prata med någon om detta? Hjälper det inte att gå och titta i salarna och testa lustgas och sådant så måste du ju säga det till personalen de kan ju inte läsa dina tankar.

Jag själv gick till aurora som det hette för jag var paniskt rädd för min första förlossning. Jag fick också titta på badkar och lustgasen och hälsa på personalen och se hur det såg ut där osv. Skrev även ett förlossningsbrev, vilket är ett bra tips som du kan testa. Jag upplevde det gjorde mig mycket mindre rädd att ha gått omkring och sett hur det såg ut där, för jag var ett kontrollfreak som var rädd för att tappa kontrollen, men när jag varit där så kände jag liksom att jag hade kontroll över läget liksom. Då var jag med ens inte alls rädd för förlossninen längre.

Och sen så när den väl startar så kommer rädslan vara bortblåst, det är nogtt lugnande hormon som sätts in då tror jag, för man blir helt avslappnad och lugn i själen när första värken kommer igång. Jag har fött flera barn sedan dess och det har varit likadant varje gång. Så fort förlossningen startar ¨så försvinner rädslan och man blir mer fokuserad på det man ska göra, och då kan jag poängtera att jag har varit jävligt rädd innan. Om det lugnar dig lite så kan du ju tänka på det, menar jag. Hoppas allt går bra, det är mycket ovanligt att en förlossning går fel i Sverige idag. Lycka till.

"Mycket ovanligt att en förlossning går fel i Sverige idag"... hmm lite fööör positiv nu va? Det är relativt vanligt att en förlossning går fel idag tyvärr.

ja ett sånt inlägg är väl verkligen inte vad Ts behöver, som är så himla rädd inför sin förlossning. Du kan ju skriva skräckhistorier någon annanstans på forumet för folk som inte lider av förlossningsskräck. Lite empati måste man ändå ha med folk som är rädda. . Jag har fött 4 och alla har gått hur bra som helst kan jag säga till TS, och ingen jag känner som har fött barn varken med kejsarsnitt eller vaginalt, har drabbats av några som helst komplikationer. kanske i ett fall av 1000 går någonting snett och i ett fall av 10 000 kanske något går riktigt galet men sällan är det fara för livet i ett förlossningsrum i Sverige idag. Så hon kan nog känna sig trygg menar jag.

Det är liksom inte som att vi befinner oss på medeltiden eller i uganda där kvinnor får ligga ute i djungeln och föda bäst de kan liksom. Det finns mängder av smärtstillande, jag har tex haft epidural under flera förlossningar och då har jag inte känt det minsta smärta, så nog finns det hjälp att få i förlossningsrummet om man ber om det. jag tycker inte man ska komma dragandes med skräckhistorier inför en förlossningsrädd, det finns det andra trådar i forumet för.

Nej det är ju bättre att ljuga... NOT.

Jasså, du menar alltså att det är lögn att säga att det är tryggt att föda i Sverige idag? Ja, du kanske lever på gambianska savannen eller något, då kanske det stämmer att det kan vara väldigt riskfyllt att föda.

Men det är verkligen sant att det är tryggt att föda i Sverige, det är väldigt få som riskerar liv och hälsa. Både kejsarsnitt och vaginalförlossningar sker under ordnade former och på ett tryggt sätt med steriliserade verktyg och det finns läkare tillhands. fattar du inte att du skrämmer upp folk genom att sprida sådana lögner. Vad får du ut av det. Sjukt....

Jag vet inte var du får din fakta ifrån, visst att det är vädligt få som riskerar sitt liv, men det är ganska många som riskerar sin hälsa. Det är tyvärr inte så ovanligt att kvinnor får bestånde men och besvär efter en vaginal förlossning. De som fött med kejsarsnitt klarar sig fler ifrån framtida besvär osv. 

Jag har läst en MASSA studier!   

Du har löst en massa studier säger du?

Ja då undrar jag varför det fortfarande är så i Sverige att till och med läkare och forskare rekomenderar vaginal förlossning i första hand om det strider mot deras forskningsrön?

Jag vet att kejsarsnitt är mycket säkra i Sverige, men jag vet också att vaginala förlossningar också är det. Sluta sprid skräckpropaganda.

jag har fött flera barn som sagt och det har inte hänt något med min kropp, på grund av förlossningen och ingen jag känner har heller haft några problem. De flesta talar om sin förlossing med lycka i blicken ska jag säga dig.

Du har antingen haft väldig otur och varit med om en riktig skräckförlossning eller så har du inte fött alls. Men dra inte dina egna erfarenheter över andra så är du snäll. TS är redan i kris situaton här och behöver stöd och uppmuntran, inte behöver hon någon som säger till henne att hon kommer att genomleva nära döden upplevelse eller bli skadad för livet. Hon verkar ju närmast apatisk eftersom hon inte får kejsarsnitt som hon vill ha. I första hand hoppas man ju hon får det men om hon nu inte skulle få det så är det u viktigt att hon kommer ur den här apatin hon befinner sig i. På vilket sätt tror du då dina somedagsprofetior skulle hjälpa henne?

Men man föder ju inte med urinröret

Inkontinens är åldersrelaterat. Både män och kvinnor drabbas av detta på ålderns hösrt pga att muskulaturen runt urinröret blir svagare, liksom alla andra muskler man har i kroppen.

Hade det varit en förlossningsskada hade det mörkts direkt efter förlossningen.

Hennes rädsla grundar sig i tidigare övergrepp, står det ju. Alltså hon är inte rädd för själva smärtan egentligen eller för dessa risker som folk påtalar här i tråden attt det finns.

Hon är skräckslagen inför det faktum att smärtan kommer att påminna henne om övergreppet. Tror ni verkligen det blir bättre att folk kommer och säger till henne: Ja du har rätt det är som ett övergrepp. Det är mycket opsykologiskt att göra på det viset. Hon behöver få veta att det för de flesta inte känns som ett övergrepp och att personalen kommer ta hennes oro på allvar. De som söker sig till detta yrke är professionella, sedan finns det ju undantag men man behöver ju inte måla fan på väggen innan man vet hur det kommer att bli liksom.

Men man har ju inga garantier för att det ska gå bra, vad man än väljer att göra. Visst kan en vaginal förlossning kännas som ett övergrepp, men det kan även ett kejsarsnitt göra. Även om man väljer kejsarsnitt så finns inge hundraprocentiga garantier för att något inte kan gå fel. Det gör det inte för vaginala förlossningar eller kejsarsnitt heller. Inte någonstans inom vården finns 100 % garantier även om jag förstår man skulle vilja ha det.

jag gjorde tex ögonlaser, jag var skräckslagen innan och läkarna garanetarde mig att inget kunde gå fel. Allt gick bra för mig, men för min vän fick hon försämrad syn av en ögonlaser, trots att de sagt att det var 100 % att allt skulle gå bra. Så man kan aldrig veta. Det finns risker i allt. Det enda man kan göra om man vill vara trygg är ju att undersöka sannolikhet och statistik när det gäller olika bahenlingar och se vad som passar en själv bäst.

I TS fall skulle ju ett kejsarsnitt passa bättre, på grund at hennes rädsla. Du skriver att alla inte har tilltro till vården. Det håller jag med om, och bara det faktum att TS inte själv har medbestämmanderätt över sin förlossning gör ju att hennes tilltro skadas ytterligare redan innan själva förlossningen liksom. Det är hemskt, men jag menar nu är det ju som det är. Om hon nu skulle tvingas till en vaginal förlossning så vore ju det ultimata om hon blir av med sin rädsla, för annars kan det gå riktigt fel pga rädslan, och då blir det ännu värre.

Det är därför jag menar att kommentarer som att det är skithemskt att föda osv, bara gör att hon blir räddare än nödvändigt, vilket i sin tur kan medföra att det fakstiskt blir ökad risk vid hennes förlossning. Om folk som skriver här bara ökar på hennes rädsla så kan de faktiskt orsaka stor skada vid hennes förlossning. Det är inte bra.

Vart någonstans har du läst att det bara är gamla som får inkontinens. Jag skriver att om man är ung och får det så kans det bero på förlossningsskada, men är man gammal och får det så kan det mycket gärna bero på ålder. I din systers fall lär det ju inte bero på ålder liksom, utan på hennes förlossningsskada. Medans om man får det som 90-åring lär det ju definitivt inte vara en förlossningsskada för jag har då aldrig hört om någon så gammal som fött barn.

TS: Hoppas du får den hjälp du behöver. Det låter inte bra att du "kopplar bort" graviditeten.

I debatten kring urininkontinens så har jag två vänner som har det problemet, efter graviditet och förlossning. Dock kan jag påpeka att den ena av dem har fött med kejsarsnitt och den andra vaginalt...

Jag vet faktiskt inte om det är så att jag inte "får hjälp" längre, jag undrar om hon inte har något slags plan som jag inte förstår mig på. De senaste mötena har fokus lagts ifrån allt jag trodde vi skulle göra där och barnmorskan säger att vi ska ta upp det igen lite senare, så än länge går vi runt och tittar och hon berättar. Kanske försökte hon chocka mig första gången, kanske tycker hon absolut inte att jag bör ha ett kejsarsnitt och att det är slutdiskuterat, jag vet faktiskt inte. Men hon har inte sagt igen att jag inte kommer få ett snitt. Hon har inte sagt motsatsen heller å andra sidan. Vi verkar undvika ämnet helt och hållet. Pratar om annat.

Jag har mycket svårt att ta till mig någon information på ett personligt plan, allt känns så distanserat nu men jag hör ju ändå vad hon säger. Det är bara som någon annan än jag lyssnar. Men jag är inte hysterisk längre och det känns som om det är en bra grej. Man blir fysiskt & psykiskt utmattad av att ha panikångestattacker flera gånger om dagen, så jag föredrar den här tomma känslan nu.

Ibland tror jag att jag borde fundera på hur det blir sen vid en förlossning och inte hur det är nu, men jag verkar inte kunna tänka så långt. Inte än. Kanske det kommer. BM vet om det iallafall så hon kanske har en plan där.

Om det hjälper i eran allmänna diskussion här i tråden kan jag tillägga att jag aldrig har varit rädd för allvarliga komplikationer inom vare sig kejsarsnitt eller vaginal födsel. Om det händer, så händer det och så får man ta itu med problemen då. Att gå omkring och oroa sig för att spricka sönder hela anus eller få tarmarna ihopsydda med bukväggen är alltså något som JAG personligen aldrig har gått runt och oroat mig för. Alla får vara rädda för vad de vill, men min ångest bottnar i något helt annat.

Lägg ner med att sprida skräckpropaganda. Du försvårar bara tillståndet för dem som lider av förlossningsskräck inser du inte det. Lite empati hade varit på sin plats. Det är osanningar du kommer med som försvårar rädslan för dem som lider av detta. Även om du själv inte är rädd när du hör dessa fantasi siffror så blir andra det inser du inte det.

Nej, 1 av 4 får inte bestående men det är ren bullshit, jag har själv fött 4 som sagt och alla har gått jättebra inga bestående men och ingen inkontinens. man får förstås sköta sina knipövningar men det är rätt enkelt. På en så sprack jag litegrann men de sydde några stygn och man har mycket bra läkning i dessa slemhinnor så bara två veckor efteråt så var det helt läkt.

Jag gissar att du inte arbetar på en förlossningsavdelning för då jhade nog dina siffror sett annorlunda ut. Fruktansvärt att amatörer ska komma och påstå saker de inte har belägg för.

Och svår förlossniong begreppet är individuellt. Dina skräckbilder ökar sannolikheten för att TS ska uppleva sig få en sådan. Jättesnällt och empatiskt av dig.

Du tror inte möjligtvis hennes stora skräck beror på att hon tyvärr stött på alltför många personer som du?

Och jag kan komma med ett gäng forskningsrapporter som bevisar att riskerna med kejsarsnitt är mycket större än vid vaginalförlossningar, eftersom det är allmänt vedertagen fakta bland läkare inom förlossningsvården (som troligvis är mera insatta än du). Det beror ju på vad man letar efter för fakta. Det går att laborera husomhelst med olika fakta rapporter, så din statistiska undersökning säger inte ett dugg, för jag kan komma med flera som visar att riskerna är lägre vid vaginal förlossning än vid kejsarsnitt.

Och det vet ju du också om eller hur? Du är väl inte så ignorant att du totalt har missat förlossningsläkares inställning till självvalda kejsarsnitt eller hur? Eller menar du kanske att du själv i egen hög person skulle ha mycket större faktakunskaper och insikt än dessa

riskerna att få bestående men efter kejsarsnitt är avsevärda gällande funktion i rygg och bukmuskulatur. Detta medför smärta och ev deformationer. Eftersom det inte är en OBSTRETISK risk, tar man inte upp det i samband med förlossningsvården och diskussionerna kring detta. Att man kan tappa funktionen i bålens muskler är inte mindre riskabelt för det.

Jag tappar hellre funktionen i bålmuskulaturen och får en deformerad mage än bajsar och kissar på mig tack. Man går igenom dessa risker med en läkare innan snittet. Det har de iaf gjort vid båda mina snitt..