• Anonym (Arbetslös)

    Varför får jag inget jobb ?!?

    Är högutbildad (relativt) med 3-4 års studier på högskolan. Har sökt hundratalsjobb senaste månaderna men endast blivit kallad till intervju ett fåtal ggr... HAr sökt både sådana som jag anses vara "överkvalificerad " till men även andra..
    Oftast får jag bara ett svar att de tackar för ansökan men gått vidare med en annan kandidat. Tröttsamt är vad det är... Tex, jobb som "administratör" eller "kundservicemedarbetare" har jag sökt, har tidigare jobbat som det så har arbetslivserfarenheten på området. Plus att jag nu även har en högskoleutbildning på flera år,e men ändå blir jag inte ens kallas till intervju?! Har finslipat mitt cv och personligt brev, fått positiv feedback så den är det inget fel på.. Vad beror detta på, varför kallas jag inte ens till intervju??? Fler med liknande erfarenheter?
    Kan tillägga att jag inte är handikappad eller har ett utländskt namn.. så har inget direkt att kunna anmäla vad gäller diskriminering.

  • Svar på tråden Varför får jag inget jobb ?!?
  • nevermind

    Hur många års yrkeserfarenhet har du?

    Kvinna med tre barn... Jag hade inte heller anställd dig, om jag ska vara ärlig. I många familjer är föräldrarna dumma i huvudet och det är enbart kvinnan som stannar hemma om barnen är sjuka. Varför skulle jag anställa någon som aldrig är där?

    Jag säger inte att det är rätt, varken moraliskt eller att det är så i alla familjer. Men jag tar inte risken. Det beror självklart på vilken typ av jobb det är, men ska jag anställa en kundmedarbetare till exempel så väljer jag en man. Där behöver jag ju ingen med din utbildning.

    Självklart tar jag den som är bäst lämpad. Det är oftast över hundra pers som söker. En kvinna med barn är inte bäst lämpad, det finns alltid jättetrevliga och duktiga män där ute som klarar jobbet lika bra, så argumentet att jag tar den näst bäst lämpade håller inte.

  • Anonym

    Jag tror generellt att arbetsgivaren aktar sig för att anställa personer, som de tror kommer att vara borta mycket med flera småbarn som blir sjuka, tidigare långtidsjukskrivningar etc. Arbetsgivaren vill ju ha någon som är på arbetsplatsen.

    Sedan beror det på vad man har för yrke och befattning. 

    Två av mina vänner sökte - aktivt - jobb i 9 månader innan de fick något. Båda fick dock jättebra jobb men det tog så långt tid. Den ena är 50 år och nyexad civilekonom, hon hade åldern mot sig. Sökte mängder av jobb och var nära flera gånger men de valde alltid någon annan. Den andra är webdesigner, hon var på många intervjuver innan hon fick något.

    Jag är så specialiserad så det är aldrig över 100 personer som söker de tjänster jag tittar, ju högre befattning och längre utbildning så blir det inte en sådan anstormning sökande. Dock är kraven helt andra om man anställer en person med 10 års yrkeserfarenhet som är specialiserad och har en lön om 60 000 kr än en kundmedarbetare där det inte krävs någon utbildning.

    Ju högre befattning, ofta längre rekryteringsrprocesser. Räkna med att en normal rekryteringsprocess tar 3 månader. Först ska ansökningstiden gå ut, ansökningarna ska gås igenom , första-andra intervjuen, tester, referenser, löneförhandling. Lycka till!        

  • Anonym (Arbetslös)
    Anonym (coach) skrev 2012-03-07 09:36:39 följande:
    Jag har jobbat som rekryterare och jobbcoach. Om du vill kan jag kolla på ditt CV!

    Om du vill vara anonym så kan du ju ta bort dina namn och adressuppgifter.

    Maila jobbcoachen@hotmail.com

    Men skriv här om du gör det för jag kollar inte den mailen regelbundet:) 
    Hej!

    Vad himla snällt av dig!! You got mail
  • Anonym (Arbetslös)
    nevermind skrev 2012-03-07 10:23:50 följande:
    Hur många års yrkeserfarenhet har du?

    Kvinna med tre barn... Jag hade inte heller anställd dig, om jag ska vara ärlig. I många familjer är föräldrarna dumma i huvudet och det är enbart kvinnan som stannar hemma om barnen är sjuka. Varför skulle jag anställa någon som aldrig är där?

    Jag säger inte att det är rätt, varken moraliskt eller att det är så i alla familjer. Men jag tar inte risken. Det beror självklart på vilken typ av jobb det är, men ska jag anställa en kundmedarbetare till exempel så väljer jag en man. Där behöver jag ju ingen med din utbildning.

    Självklart tar jag den som är bäst lämpad. Det är oftast över hundra pers som söker. En kvinna med barn är inte bäst lämpad, det finns alltid jättetrevliga och duktiga män där ute som klarar jobbet lika bra, så argumentet att jag tar den näst bäst lämpade håller inte.
    Tråkigt om verkligheten ser ut som så Men ytterligare en anledning till varför jag nog bör ta bort det där med att jag har familj och barn i det personliga brevet...

    Oftast är det ju den med lägst inkomst som får stanna hemma.. så har vi gjort det här i alla fall.. Vi har tyvärr inte råd att försörja oss om han ska vara hemma och vabba osv...
  • Anonym (Arbetslös)
    Anonym (coach) skrev 2012-03-07 09:36:39 följande:
    Jag har jobbat som rekryterare och jobbcoach. Om du vill kan jag kolla på ditt CV!

    Om du vill vara anonym så kan du ju ta bort dina namn och adressuppgifter.

    Maila jobbcoachen@hotmail.com

    Men skriv här om du gör det för jag kollar inte den mailen regelbundet:) 
    Mailet gick inte fram, fel adress stod det.
    Är det rätt adress som du skrev? jobbcoachen@hotmail.com
  • The past is now
    nevermind skrev 2012-03-07 10:23:50 följande:
    Hur många års yrkeserfarenhet har du?

    Kvinna med tre barn... Jag hade inte heller anställd dig, om jag ska vara ärlig. I många familjer är föräldrarna dumma i huvudet och det är enbart kvinnan som stannar hemma om barnen är sjuka. Varför skulle jag anställa någon som aldrig är där?

    Jag säger inte att det är rätt, varken moraliskt eller att det är så i alla familjer. Men jag tar inte risken. Det beror självklart på vilken typ av jobb det är, men ska jag anställa en kundmedarbetare till exempel så väljer jag en man. Där behöver jag ju ingen med din utbildning.

    Självklart tar jag den som är bäst lämpad. Det är oftast över hundra pers som söker. En kvinna med barn är inte bäst lämpad, det finns alltid jättetrevliga och duktiga män där ute som klarar jobbet lika bra, så argumentet att jag tar den näst bäst lämpade håller inte.

    Det är just sånt som gör mig skitförbannad! Mina ungar har pappor som mer än gärna är hemma med sjuka barn. Det är verkligen inte bara min uppgift. Det händer att jag skriver det för att påängtera att jag vill jobba!

    Fy så orättvist livet är, inte alls konstigt att man inte får svar då på de jobb jag söker.   
  • Anonym (Arbetslös)
    nevermind skrev 2012-03-07 12:17:45 följande:
    Men TS, varför tror du att du, och många andra kvinnor, får sämre lön än männen?
    För att sådana som du är arbetsgivare kanske? ;-p
  • Anonym (coach)
    The past is now skrev 2012-03-07 12:11:32 följande:
    Det är just sånt som gör mig skitförbannad! Mina ungar har pappor som mer än gärna är hemma med sjuka barn. Det är verkligen inte bara min uppgift. Det händer att jag skriver det för att påängtera att jag vill jobba!

    Fy så orättvist livet är, inte alls konstigt att man inte får svar då på de jobb jag söker.   
    Visst kan man bli förbannad över det om man själv lever i en väldigt jämställd relation. Men faktum är att mammor generellt vabbar mycket mer än pappor. Och många rekryterare och företagare tänker så tyvärr.

    Så mitt råd är att INTE skriva något om barnen alls i sitt CV. Har man ett långt glapp i CV:t för att man t.ex. har varit mammaledig med två barn på raken så kan man nämna det under övrigt eller så. Annars kan man berätta när man kommer till en eventuell intervju.
Svar på tråden Varför får jag inget jobb ?!?