När visste ni att ni ej ville ha barn ?

Många bra och objektiva inlägg! Tack, det hjälper mig i mina funderingar!

Jag skulle precis fylla 26 när jag tog beslutet "offentligt" att jag inte ville ha några barn. Jag brukar säga att jag kom in i en tidig 30 årskris då ;).
När jag var yngre ville jag ha barn, gärna 3-4 st. Men sen när jag blev psykiskt sjuk så insåg jag att jag aldrig skulle klara av en graviditet, och definitivt inte ta hand om ett barn sen.

Nu är jag 31 och supernöjd med mitt val. Min partner vill inte heller ha barn och det är bra. :)
Funderar på att operera bort äggstockar etc. Dock lite rädd för att lägga mig under kniven.

Har känt precis som du, började strax före 20 o växte sig allt starkare, såg bara det negativa. Sen blev jag gravid i slutet på 20 o allt vände när bebisen kom, det bästa jag har gjort o vill verkligen ha fler. Tror det är bra att tänka till o va fundersam, många skaffar barn alltför lättvindigt o tror det ska vara så lätt. Sen finns det ju de som faktiskt aldrig vill o aldrig kommer skaffa barn, visst en del ångrar sig nog, men knappast alla, man vet ju liksom inte vad man "missar".

När jag var runt 19. Är 28 nu och vill fortf inte ha barn. Ser inte tjusningen med det och skulle aldrig orka med.

Kände så under hela uppväxten, men sen så träffade jag min nuvarande sambo, blev väl lite övertalad ;) men sitter nu med en dotter i famnen, ångrar mig inte alls! Men fick höra senast igår av min far att "trodde aldrig du skulle skaffa barn, du är inte den moderliga typen' eh tack? ;)

Alla svar från er som vart stensäkra på att ni inte velat ha barn, men ändrat er - glädjer mig faktiskt lite.
Sitter just nu och har gravid-oro av olika anledningar (oroa er inte, jag har preventivmedel, men det svek mig antagligen...) och tanken på att göra abort gör mig ledsen... Detta betyder så klart ej att jag behåller barnet om jag är gravid nu, utan det skulle bli abort. Är inte lika säker på att jag ALDRIG vill ha barn just nu, utan nu heter det "inte nu, men kanske i framtiden", för mig.

Jag har utåt alltid sagt att jag inte vill ha barn, men för mig själv har jag lämnat ett litet litet utrymme för att ändra mig. Pressen är annars väldigt hård utifrån att man ska ha barn och den ville jag inte bli påverkad av, för mig har det känts som bästa lösningen. Jag vill bestämma själv, men jag tror aldrig att jag kommer att ångra ett barnfritt liv. Det är jätteskönt :)

För egen del är jag hjärtligt trött på alla inlägg av typen:

"... ja, jag hade ju inte heller tänkt ha barn, men så träffade jag drömprinsen Kalle, och nu har vi en fantastisk liten son som krälar runt här på golvet, och han är det bästa som hänt mig..."

Jahaja. Själv är jag 42 och fortfarande barnfri, och det är det bästa som hänt mig. Jag hatar inte barn, men jag skulle inte ha blivit en bra mamma. Det är inte min grej. Jag trivs utmärkt med mitt barnfria liv.    

Ja, det är lite speciellt just med föräldrar. Så många av dem beter sig om om de var med i en sekt och är beredda att ge vilka exempel som helst för att man ska gå med. jag har några top notch exempel:

"Sedan jag blev mamma tycker jag inte alls att bajs är så himla äckligt längre!".
Ok. Jag tycker att det är ett argument mot föräldraskap. Jag vill fortsätta ha den sunda åsikten att bajs är äckligt.

"Det går inte att förstå innan man har dem att barn är meningen med livet".

Eller så kan olika människor ha olika syn på vad mening är i deras liv.

"Men jag tror att du skulle bli en JÄTTEbra mamma!"

Ja, kanske det. Jag skulle helt säkert bli en fantastisk prostituerad också, men det betyder inte att jag måste vilja det.

Mäh, nu fick du mig att skratta högt på jobbet så att kollegorna började undra....