Utreda igen? Ang autism

Det som gjort att jag tänkt adhd är att han har haft myror i benen, aldrig aldrig velat vara bara stilla. Sitter vi och äter skruvar han på sig väldigt, (OBS inte på dagis, där har han varit lugn och suttit fint alltid) men hemma en ständig oro och oförmåga att slappna av. Eftersom vi haft det jobbigt sen förlossning, jag var deprimerad och anknytningen blev lidande i början så har bup varit inkopplade sen 2 månaders ålder och ganska regelbundet, vi har haft 2 buptanter eftersom den ena slutade samt Bvc tanten som alla 3 tycker att han utvecklats normalt att jag inte ska vara orolig för diagnoser mm att han är ett "besvärligt" barn och bara för man Är der så har man inte diagnos osv, jag är somsagt väldigt orolig som Mamma och att inget blev som jag tänkt mig har gjort ont många ggr, tanterna tror jag letar fel och jo de gör jag ju eftersom jag analyserar och analyserar men somsagt har tecknen för autism aldrig förr slagit mig. Min förhoppning är inte att de ska hitta en diagnos och att jag fick rätt utan ta mig på allvar och hjälpa mig hantera mina känslor så jag slipper älta. Jag vill gå vidare!

Unik familj> är det autism alla dina barn har eller är det innom autismspektrat? Och MÅSTE det röra sig om autism tror du? När förvandlingen sker tvärt? Från väldigt utåt till lugnare och innåt? Det kan inte bara röra sig om någon fas? Jag tycker att finastes och min son verkar väldigt lika också, försiktiga liksom, när jag var liten så var jag mycket för mig själv, min son är missnöjd men jag var nöjd, men väldigt inne i mig själv, hade egna fantasivärdar, viste Inte hur man skulle leka med andra, hade Ingen kordination, kunde inte koderna osv har även jag haft svårt med ögonkontakt eller jag har det tillockmed, har väldigt svårt för att se folk i ögonen länge och blir nervös när andra vill "glo" in i mina, jag har ingen diagnos och jag har ingen misstanke om att jag skulle ha en. Men jag har ju egenskaper eller har haft som skulle kunna likna en om man inte har hela bilden,

min äldsta son har precis fyllt 4,  dom har dock sagt på förskolan sen han började (vid 2år)
att han har vissa svårigheter (socialt samspel, lite klumpig och stel etc) men vi har aldrig
sett det här själva och tyckt att han har ju varit så liten. tills 2åringen började gå och klättra
och fara fram som ett yrväder och vi insåg att han är ju faktiskt "bättre" motoriskt än storebror.
men det är främst det sociala samspelet som 4åringen har svårt för, blir det någon diagnos
gissar jag på add

Min dotter som nu är tonåring fick sin autismdiagnos som 6-åring. Då hade hon utretts fram och tillbaka under två år... För oss var det inte viktigt att få diagnosen på papper, då hon redan hade egen assistent på förskolan pga diabetes och dessutom världens bästa personal på avdelningen, det var en verklig trygghet oavsett diagnos. Hon har varit sen med talet och motoriken, och lärde sig läsa först i trean, men när hon väl "kom på det" gick det fort fram och det gäller fler skolämnen. Tack och lov går hon i vanlig klass och behöver inte så mycket extra stöd längre, men det beror sannolikt på att det är en montessoriskola hon går i och därför helt naturligt får jobba efter sina förutsättningar. Se till att få stöd i förskolan, det är helt avgörande för din sons utveckling. Om rektor inte vill förstå så gå vidare: kommunen, Skolverket, JO eller media, gör det som behövs!

FinastE2010: Din sons fantasilek låter normal tycker jag om det är så att han ofta leker på detta sättet. Han leker på ett funktionellt sätt när han kör bilen och krockar, men han visar även prov på fantasilek när han säger att sanden är en köttbulle. Att låtsas att en stol är en häst är också fantasilek. Min son saknade till stor den typen av lek när han var 2-2,5 år gammal. Han hade lite av det, men långt ifrån i lika hög utsträckning som normala barn. Det som var utmärkande för sonens lek vara att den var mer stereotyp och upprepades om och om igen. Han kunde förvisso leka att tex. en linjal var ett tåg (fantasilek) men det enda han gjorde var att dra linjalen fram och tillbaka på golvet med han låg ner och tittade på rörelsen ur ögonvrån. Normala barn brukar ju utveckla leken vidare så småningom, de fastnar inte i beteendet på samma sätt som min pojke gjorde. Han brukade ofta också springa längs ett staket fram och tillbaka medan han tittade på staketet ur ögonvrån. Då lekte han också tåg sade han. Han vär även galen i att åka tunnelbana och kunde sitta och surfa på youtube och kolla på filmsnuttar på tunnelbanetåg som åker in på perrongen. Nu har tågintresset gått över och ersatts med ett maniskt intresse för tvättmaskiner. Men både tåg och tvättmaskiner ger någon slags visuell stimulans som vår pojke gillar och just detta är väldigt vanligt bland barn inom autismspektrumet. Idag har sonens fantasilek utvecklats lite men är fortfarande på en ganska låg nivå om man jämför tvillingbrodern som tex. senast igår klädde ut sig och lekte "tjuv" tillsammans med en kompis där de använde sig av magiska svärd och förtrollade hattar för att "tjuva skatter". I sådana avancerade roll-lekar är autismsonen helt lost.

BUP i Farsta ska vara jättebra på autismspektrum har jag hört. Jobbar inte E.Z där? Han är nog den i Sverige som är allra bäst på att diagnosticera barn under två år skulle jag tro.

Alltså min son leker INTE att en stol är en häst, utan det var mer ett exempel för att jag själv ska förstå avd som menas med det. Han låtsas sällan att t.ex. stenar, sand o dylikt är ngt annat. Men kan ibland när jag frågar vad han lagar ute i sandlådan svara "tigerkaka" men det känns lite som att det är ngt inövat från mitt håll då jag tidigare frågat "ska du laga en tigerkaka till mamma?" Min son verkar väldigt lik din i lekbeteendet. Han kan ibland låtsas att en t.ex. pastaskruv är en bil som åker runt tallriken men hela grejen känns lite udda. Även att jag förut visat han kan byta blöjan på dockan och helt plötsligt ska han byta blöja på ett flygplan? Samt att han ofta, i pricip dagligen leker på ett sätt som känns väldigt konstigt, t.ex. igår drog han runt en bro till sin tågbana på fönsterbrädet och la en penna ovanpå. Han kan med andra ord bara göra väldigt konstiga grejer när han leker. Han kan precis som din son låtsas att han är ett tåg om han ser t.ex. som plattor runt ett träd eller liknande så springer han runt trädet och säger "tåget åker" "nu stannar tåget"  (så stannar han) och sen "nu åker tåget" och så fortsätter han så en liten stund. Men det är inte som att det är svårt att avbryta honom eller liknande, dock är uppmärksamheten sådär. Han lyssnar på sitt namn men måste många ggr säga hans namn 3 ggr innan han lyssnar. (Då verkar han upptagen med det han håller på med eller liksom pratar för sig själv när han gör ngt). Men det är ju inte som att man inte kan få kontakt. Han vill ju gärna att man är med o leker och ger mig gärna saker etc. Men som sagt han gör allting i mindre utsträckning av andra barn och något som dagis inte ens märker av. (Antar de har bilden av en autistisk som är ngn som sitter i ett hörn för sig själv). Min son har ett väldigt intresse för fordon. Först var det bussar, sedan var det tåg och bilar och nu är det grävskopor. Allt är liksom grävskopor nu. Han låtsas att handtaget eller vad man ska säga som sitter för vagnen så de inte ramlar ur, är en grävskopa, att remmen som hänger på min väska är en grävskopa, att sladden o kontakten till vattenkokaren är en grävskopa etc. Har fått ställa upp vattenkokaren nu på ett ställe där han inte når den, så han inte ska få brännande vatten över sig nån dag. Även min son kan påpeka att tvättmaskinen snurrar med kläderna etc. men inte överdrivet sådär utan han blir istället rädd för centrifugen och alla andra ljud som elvispar o dammsugare etc. Jag kan inte dammsuga när han är hemma eftersom han skriker hysteriskt och tårarna bara sprutar. Han skriker som att någon skulle göra han illa. Helt omöjligt med andra ord..

Sonen förstår dock saker väldigt bra som att det är varmt o man inte ska röra för man kan bränna sig etc. Det är mest han han har skumma saker för sig när han leker samt det andra jag har beskrivit. Sen att han är rätt vild, han sitter i princip aldrig stilla o det är en kamp att bara åka hem från dagis för att han ska hålla sig lugn, han klättrar o far överallt. Han går nästan aldrig utan springer jämt från punkt a till b när han ska göra något.

I övrigt är han väldigt uppmärksam på hur saker o ting ska vara men det är väl också ngt som lika gärna kan tillhöra åldern? Att de gillar igenkänning etc. För han brukar inte få utbrott om jag gör annorlunda (kan få emellanåt) t.ex. som att jag brukar ställa datorn på ett visst ställe på bordet, så hade jag ställt datorn, kanske 15 cm därifrån lite vänd inåt, då påpekade sonen vart jag skulle ställa datorn. Men det är ju inte så med allt utan vissa saker då o då. (Kanske för att jag oftast gör allt på samma sätt utan att ens tänka på det)
Det är så svårt att få andra att förstå vad jag menar om jag inte berättar allt ingående.

Eftersom han fungerar så bra ändå ska jag då vänta med förslag angående ny utredning tills han är äldre eller vad ska jag göra?

Din son som lekte "tjuv" hur gammal är han och hur var hans lekbeteende i 2års åldern? (om du minns)

oj vad långt det blev..

Det verkar ju ändå som han kan en hel del och leker adekvat för sin ålder? Men det är ju så himla svårt att skapa sig en uppfattning bara genom att skriva på ett forum. Ofta känner man nog själv om det inte riktigt stämmer allting, men givetvis kan man ha fel också. Svårt att veta om han nu blivit svårare i kontakten pga ngn tillbakagång eller helt enkelt en fas och en vilja att bestämma själv vad han har lust att svara på. Det är ju bra tecken att han har ett "revirtänk" som jags er det. Det tränar jag på med min son, eftersom han itne är alls sådan. Han kan vilja ha ngt o bli arg när jag tar ifrån honom det och det kan gälla vad som helst, men med andra är han alltid så att han ger upp o släpper om ngn tar hans leksak eller ngt annat. Lite som "jaha okej.."

Tycker du ska fråga dagis vad dom menade med det dom sa, även om det kanske gått en tid. Säg att du kommit o tänka på det o är nyfiken. Klart amn blir det.. Jag fick höra då i samband med utredningen att en person sa "han är alltid så glad och nöjd, aldrig ledsen och man märker knappt att han är här". Att amn inte märker att ett barn är där, tar ju inte jag som ngt positivt iaf..

Skulle du kunna beskriva lite mer ingående hur hon lekte själv och på vilket sätt (sen attd et blev mindre variation också?) På vilkt sätt pratade hon och kom inte igång med talet?