Utreda igen? Ang autism

cruz -->>

Gah, fattar inte varför jag inte kan citera! men men iaf..

Jag funderar på om jag ska vänta ett halvår till och se hur allt utvecklar sig innan jag tar upp det angående ny utredning, alltså när han är 3 år, om vissa av de här beteenden kvarstår. Så får man se vad som händer. Men det är jobbigt att vänta! Sen tänker jag just på det här med förskolan och att han verkar väldigt understimulerad där. Ska han bara gå där o irra omkring ett halvår till då, minst.. Känns ju inte bra alls! Sen får jag aldrig höra ngt därifrån heller i princip, när man frågar hur dagen varit får man bara höra de kanske varit ute i parken och han har ätit bra men oftast inte så mkt mer än det. Det är sällan jag får höra han kanske lekt med lera eller målat, nästan aldrig! Oftast får jag höra han lekt med bilar eller en grävskopa när jag frågat. Det som vi också påpekat (både logoped och jag) att visst ska han få leka med det men när han bara sitter med det hela tiden så ska de försöka få honom intresserad av en annan aktivitet. För det är inte det att han är totalt ointresserad och inte vill något alls men han tar inte insiativ till det själv. Så istället för att fråga "vill du måla?" så är det bättre att säga "kom nu går vi och målar".. Just pga den orsaken att de kom fram till i och med utredningen att han behöver utveckla sitt lekbeteende, men man ser ju inte alls att det efterföljs utan får ist höra att "ja fast ett annat barn här leker också bara med bilar".. men de är ju inte samma person och han kanske inte har dessa andra svårigheter heller, eller ja, jag vet han inte har det. Suck..

I princip alltid då jag låter sonen leka lite själv när jag måste laga mat så¨vill han stå o hälla med vatten och göra massor av saker. Idag tog han lite salladslök från när jag hade hackat upp det och hade i sin låtsas stekpanna och sa att han stekte sparris. sen sa han att den var klar och att den var varm och sen började om samma "procedur" med samma kommentarer igen som han sysselsatte sig med i 30 min. Ska jag se det som ett prov på låtsaslek? Det är just det att han itet går vidare i leken heller utan ofta "börjar om".  Efter det så tog han sin barnpall o vände på den och började lägga alla böcker som låg på bordet i den och bar omkring på, hällde ut dom på golvet och fortsatte plocka i lite grann. Igår hemma hos morfar tog han ett skohorn och gick och "slog" lite på varje blomma i lägenheten. Så nog har han en del skumma saker för sig vilket de närmaste också håller med om, men som sagt samtidigt känns han ju på ett sätt väldigt normal men med märkliga beteenden här o där. Kändes även rätt tydligt idag i en lekpark med en annan pojke i exakt samma ålder som han och den andra pojken sa att han kör tåget och att min son ska sitta ner, att han ska åka till mormor och hälsa på (låtsaslek). Min son gjorde som han sa och sa "åka tåg" till honom och kommunicerade kort. Sonen gick fram o hällde lite sand i hans hand och sa ngt om att han skulle äta det. Jag märker att min son är rätt social men på ett udda sätt helt enkelt. Det är väldigt lätt att se skillnaden sådär när man står där men det är otroligt svårt att beskriva det.

Vilken typ av autism diagnos var det din son fick? Har du nog skrivit men minns inte..

Sen är jag lite nyfiken på det här med IBT, finns det någon bra svensk sida man kan lära sig detta på? Och vad handlar det hela om egentligen, vad är det man tränar och på vilket sätt? Tränar man på att "leka" och i sådana fall hur? Jag får ju tips på lek och annat via logoped samt lekotek men känenr mig ändå smått handfallen och vet inte riktigt hur jag ska göra även om jag försöker utveckla leken samt språket så känns det inte ordentligt gjort. Idag fick jag dock för mig att använda mig av ett sånt där "lägga lika på lika spel" som sonen nu tackat nej till flera ggr (vi får låna material av lekotek) men genom lite muta. Han ville inte först och gick iväg men kom då på att jag hade köpt jordgubbar som han älskar. Så jag sa bara "kom nu så leker vi och lägger brickor så äter vi jordgubbar efter det".. han gick iväg o kom till baka några gånger men sen gick det bra och han fick mkt beröm efter när han lyckats och blev då jätte glad. :) Vet inte om det är "dåligt" att göra på det sättet men det fick han ju iaf att slutföra uppgiften. Han har svårt att stanna kvar i en lek utan börjar oftast pyssla med något annat. Sagor är han dock väldigt duktig att lyssna på. :) Oj nu blev det lite långt igen. :P

Viljestarkmamman -->> Ja jag har ju såklart en oro eftersom det är konstaterat att han behöver hjälp inom lekbeteende och språk, att han har få gester, ansiktsuttryck etc. (låter så hemsk att säga sådär, han är givetvis underbar ändå :) ) det uppnådde ju dock inte vid testtillfället diagnos som sagt men sa att en uppföljning kan göras längre fram om vi tycker det behövs (logoped, barnpsykolog eller jag).

I oktober är det ju ett år sedan utredningen och jag har väl smått förlikat mig med tanken att det KAN vara ngt och visst känner jag mig stressad över att han inte får rätt hjälp via förskola etc. det är mer där oron ligger nu. Jag har det alltid lite i bakhuvudet men brukar inte tänka så mycket på det när sonen är vaken utan tänker just då på vad jag kan göra för att hjälpa honom på olika sätt. Tankarna om diagnos o sånt som är jobbigt kring det brukar isf komma när han sover. Men visst kan det dyka upp i huvudet som idag när sonen var med en pojke i samma ålder i lekparken, eftersom det var så pass tydligt hur olika nivåer de låg på. Och visst det gör ju barn men som sätt det är bara på ett annorlunda sätt.

FinastE: Jag förstår att du är orolig. Jag tror absolut att du kan vänta till tre år och be att få en ny psykologbedömning. Om din son någonsin får en autismdiagnos så är det ju antagligen ändå åt det "lindriga" och "högfungerande" hållet. På din beskrivning verkar han inte ligga extremt långt efter, men jag tror det är bra om du får en utvecklingsbedömning lite då och då så att du verkligen får koll på om han tappar i utvecklingstakt under förskoletiden. Det är viktigt att du får till samarbetet med förskolan så att de blir bättre på att få honom att ändra aktivitet ibland. Kan du prata med förskolechefen om det? Eftersom experter har bedömt att han behöver extra stöd i sin lek så borde personalen lyssna på det. Kan de inte fixa det så bör han få resurs åtminstone några timmar per dag.

Det låter som både fantasilek och immitation på en 2,5 årings nivå när din son leker att han lagar mat. Jag tycker inte att min normastörda 2,5 åring leker mer avancerad fantasilek än så . Men som sagt, det är svårt att säga något när man inte känner barnet ifråga. Föräldrarnas magkänsla är oftast rätt.

IBT är intensivträning baserad på tillämpad beteendeanalys. Man tränar allt från sociala färdigheter , kommunikation, toalett, påklädning etc. Det är svårt att köra ett sådant program utan handledning. Det finns dock ett häfte av Gun Luise Lyren som heter Att lära sig lära som beskriver olika TBA baserade övningar för barn med autism. En lättläst bok om TBA i normal barnuppfostran är annars Martin Fosters Fem gånger mer kärlek. Den riktar sig inte till autistiska barn, men själva principerna med positiv förstärkning är det samma som vi använder till sonens träning. Jag tycker att TBA/IBT är jättebra och nästan "oersättlig" som grund, men den räcker inte hela vägen! Min personliga erfarenhet är att TBA bör kombineras med floortime för att verkligen få till en efffektivare träning och utveckling av lek och samspel. Jag är mer inne på TBA baserade modeller där man låter barnets intressen styra lite mer som tex. Denver modellen och Pivotal response. Kolla min presentation om du vill ha länkar (finns dock inga svenska). Men kompletterar man ren TBA såsom Banyancenter.se lär ut det med floortime så får man ändå en skön balans tycker jag. Däremot vet jag inte hur vetenskapligt denna motsägelsefull kombination är. Men det har funkat bra för min son. Jag kan varmt rekommendera att ta en workshop hos www.speciella.com. De kan autism och lek!

Jag min son låter verkligen inte olik din finaste2010. Han leker också men har också "grejer" för sig, stannar inte heller kvar för länge utan kan snabbt få en ny ide' har lixom 100 saker han vill hinna med. Det tycker jag ändå är lite skönt. Vi har haft en bra kväll ikväll och sonen har lekt och varit glad och possitiv, haft ihållande ögonkontakt flera ggr, Han leker ofta med sin bobbybil eller motorcyklar traktorer och bilar, på förskolan vet jag ärligt inte heller, får också sådana svar. Men han ska tydligen vara stillsam inne och väldigt aktiv ute fick jag veta på utvecklingsamtalet. Jag är sugen på att fråga om de tycker han avviker men är rädd att om han nu inte gör det där så ska de börja "leta" fel. Min son leker verkligen inte att han ska åka tåg till farmor tex utan mer som din att han kan leka tåg eller att gubbarna kör bil men de kör aldrig hem till någon, (fast igår så kramades de och dansade tryckare så sjöng han dansa, pausa, de va lite kul, 2 maskulina mc knuttar ) min son anser jag också "för sig" socialt. Han är duktig när vi är någonstanns, sitter ofta fint och leker, går nyfiket runt och roar sig själv med olika saker, ofta är de hemma det lite udda kommer fram, Jag är nog inte rädd och orolig över en diagnos så mycket som jag är rädd att min son ska bli ett annat barn, att allt det underbara han är ska försvinna och kvar blir bara den här märkliga distansen som dyker upp mer och mer. Tack alla för ni ville berätta hur ni kände och känner.

Cruz -->

Jo jag kommer nog vänta tills han är 3 år och se hur det är då. om det inte är så att specialpedagogen från lekoteket som nu i sep ska besöka förskolan, tycker att det behövs. Skulle hon tycka att han behöver ny utredning så lär det väl bli en, men jag tvivlar ändå på att hon tycker det behövs i dagsläget. Min son har gått från att inte immitera alls till att immitera väldigt mycket nu. Han började inte härma att sträcka ut tungan förrän efter 2års dagen men sen har han som sagt börjat härma mycket, allt ifrån att upprepa saker jag säger till att härma när jag hostar, lagar mat elelr dricker något. Det kom nu nyligen att när vi sitter vid matbordet och han ser att jag ska dricka ur glaset, tar han snabbt upp sitt också och dricker och säger sen "båda törstig".

Tack för info ang IBT och annat, ska kolla in sidorna. :)

viljestarkmamman -->> Jag tycker ändå han verkar leka bra måste jag säga när han låter gubbarna dansa med varandra och så. :) På vilket sätt har din son grejer för sig?

När min son t.ex. leker med bilar elelr traktor+släp etc så kan han ofta köra ltie var som helst (ofta på fönsterbrädor, upp på saker, väggar etc. Även golvet men leken kan verka ngt "rörig" kanske och inte så utvecklande. Oftas säger han att de krockar som agt och kör ihop dom och lägger bilarna upp och ner. Det var ngt jag lekte med han för länge sen och det är ngt han gör jämt nu. Vet inte om han leker på riktigt att han kör bilen elelr mest drar omkring den lite överallt. Ser som sagt ngt rörigt ut eller hur jag ska säga.

Ja min son kör nog också lite hur som helst fast nog mest på golvet, ibland har han en traktor i varje hand och racear, nyheter i leken är väl att han börjat lägga lite pussel, har han inte brytt sig om innan, när han kör sin Bobby eller trehjuling kör han alltid samma runda och på samma vis, han vill, igår hade han ställt sina gubbar upp brevid sina traktorer, är det det som räknas som att "stapla" ? Han har också blivit helt förtjust i tex Charlie Björn, Bert och Ernie, Timmy lamm mfl och sitter ibland och berättar med stor entusiasm vad som händer. Min son har alltid innan varit kontaktsökande på ett nästan maniskt vis, varit med överallt, observant på allt och stor koll på allt, nu är han "passiv" stora delar av dagen och somsagt det går inte längre att prata med han när han själv inte vill, dock när vi är ute så är han som vanligt och har koll på allt.. Så det är ganska motsägelsefullt men det med att han inte går att nå och inte är lika på och intresserad är väl det som oroar mig

Måste bara tillägga, ikväll har min son staplat leksaksfigurerna på rad igen, de skulle äta sa han, så stod noshörningen och åt hö och grisen åt majs, sen tog han på alla vars en gång, såg väldigt "mönsteraktigt" ut. Innan detta hände var vi ute och lekte på lekplatsen och då stod han och hoppade jämfota och klappade händer skitlänge fast jag kallade på honom, han stod bara och skrattade och fortsatte, sÅ fort nån kom förbi gjorde han ngn typ karaterörelse mot personen och skrek och sen in i sin "dans" igen, Tillsist fick vi bli ovänner för att komma hem, Det känns som det dagligen blir ngt nytt och svårare och svårare att ha kontakt med min son, jag känner det verkligen som att jag håller på att mista honom nu, Det med att han inte svarar och vill knappt se på en känns så skumt, Men tror ni verkligen att det bara kan dyka upp ur det blå med en sån här diagnos? Eller kan det vara något annat i kroppen som man bör kolla? Kan ngt annat tillstånd (vitaminbrist, allergi va vet jag) te sig som så här? jag tycker det känns konstig att det händer så fort? Känns som för mycket för o va en fas nu, värsta är att ingen i min närvaro "vill se detta" jag är ensam Med min oro

Jo jag känner ju det också men blir tveksam när annat går bra, min son uttrycker sympati tex om ngn slår sig, han ser om någon är arg glad eller ledsen. När han pratar och kommunicerar med oss så är han duktig på ditt och mitt, över, under , flicka, pojke, han kan återge händelser med att beskriva både att han blev ledsen tex eller att någon skojade med någon annan, ja massa saker, däremot frågar man "var det gott" tycker du det är skoj" mfl om vad han tycker om en sak så får man inget svar alls numer, han kan både verka undvikande eller helt ointresserad av att svara, han kunde också rätta mig om jag sa skor till stövlar då sa han "stövlar mamma" osv, somsagt har han kunnat mycket och lärt i rasande fart för att sedan bara börja gå in i sig själv, jag kan inte läsa någonstans att det brukar te sig riktigt så, ja usch jag undrar ju vad som står på här, det känns för mig som min sons hjärna är helt överkokt typ och plötsligt funkar inget, därför jag funderar över om de finns andra orsaker.

Viljestarkmamman -->

Ska jag vara ärlig så verkar din pojke helt normal! Han kanske bara har en period nu där han inte är lika social? Sen aknske han bara inte alltid har lust att svara? Uppenbarligen verkar han kommunicera en hel del ändå?

Min son kan se när någon är glad elelr ledsen men oftast om t.ex. en bebis är ledsen säger han "bebis skriker" men han visar aldrig någon sympati elelr empati samt han ser mest "sur gubbe" "glad gubbe", där det verklgien är tydligt med minspelet. Men han har i regel rätt svårt att läsa av folk men när han lyckas uppfatta ngns humör så påpekar han  det mest som då t.ex. "bebis skriker" men inte på ngt annat sätt. Om din son kan läsa av ansiktsuttryck och känslor är ju det jätte bra, något vad jag evt autistiska barn brukar ha svårt för.

Det angående staplandet är ju också normalt, är nog många normalstörda barn som staplar saker o ting, det man ska vara uppmärksam på är om det sker jämt och på ett stereotypt sätt. Jag känner ju varken dig eller din son, men utefter vad du berättar så tycker jag inte något låter konstigt. Men du känner ju ditt barn bäst!

Min son svarar definitivt inte på alla frågor jag ställer utan pratar ofta mest vidare. Det här med han, hon, mitt ditt etc förstår han inte heller. Men är du orolig ändå så prata med BVC.