Utreda igen? Ang autism

Har ingen alls erfarenhet så de e väldigt svårt att ens spekulera, jag har ju läst på sidor om Aspergers att aspies viftar mycket med händerna och min s gör ju det en del när han är trött och när han måste saker han inte vill, han kan även få sådana frustrerade utbrott om de inte blir som han tänkt sig eller om han inte lyckas göra sig förstådd, nu är han ju äldre och man förstår det mesta så det har lugnat sig men oboy va han var arg förr när vi inte förstod honom. Inte för det har med detta att göra men så söt din kille är!!! Tycker han verkar ha en bestämd åsikt över hur han tycker tygbiten ska vara :)

mm... han har bestämda åsikter om det mesta. Saker som måste stå på sin plats, har jag en gång ställt stövlarna på skohyllan så går det inte att säga "nej men låt stövlarna stå här på mattan" då kan han bli vansinnig och måste ställa stövlarna på hyllan innan han kan fortsätta.

Han är extremt smart och ser massor så det är många små saker som pekar åt typ AS. Får se hur det utvecklar sig.

FinstE2010:

Det är klokt att göra som du tänker, och låta det gå lite tid innan utredning nr 2. De där små är svåra att diagnostisera när det inte handlar om grav autism. Och vissa knattar har en lite ovanlig väg fram till det lite mer "normala" och behöver få ta saker i sin takt, självklart med varsamt stöd från föräldrar och andra viktiga vuxna.

Skulle du kunna ta kontakt med de som var inblandade i din sons utredning och fråga om de kan komma och informera förskolechef och personal? Då blir det kanske tydligare för dem att han behöver mer stöd i sin lekutveckling. Jag förstår att du inte bara vill låta tiden gå när du upplever att de inte ger honom tillräckligt med stöd och uppmärksamhet. De är skyldiga att erbjuda det stöd han behöver.

Sen vill jag bara säga detta: Det är jättebra att du läser på om olika avvikelser i utvecklng, men titta också på hur "normal" utveckling ser ut och hur stort spann det är på de barn som inte har neuropsykiatriska handikapp. 2,5 åringen leker inte så ofta rollekar med andra barn, och tycker ofta om upprepningar inom livets alla områden.
Jag har läst en del av dina inlägg, så jag har sett att din pojke har beteenden som jag förstår att du känner oro för. Men se bara till att du inte jämför honom med en bild av en alltför kompetent 2,5-åring.

tOva, det känner jag med igen, väldigt noga med att saker ska vara rätt och på rätt plats, Min son går och stänger dörrar, lådor mm som står öppna, Han blir så arg om man kommer in och förstör leken när han håller på med sina små figurer som ska åka motorcykel och stå på ett vist vis osv, Jag råkade komma in och skulle skoja med honom idag och råkade välta en gubbe, han blev rasande på mig.

ja dörrar har han också problem med, de får inte stå öppna. Så arg han blivit när han försökt stänga de automatiska dörrarna i butiken, vi kan inte gå därifrån förrens de stängts. Nu är det aningen bättre för vi har vänt honom bakåt igen i vagnen så han sitter oftast i vagn, blir lättast så för att minimera intryck och han är lugnare nu.

Men på förskolan har de dörröppnare och där blir vi ståendes tills dörren stängt sig.

tOva, Ja alla metoder är bra, ännu är det bara dörrar och lådor hemma som han gärna vill ska vara stängda, men förstår de måste vara jobbigt att vänta ut alla dörrar överallt, tur ni kom på ni kunde vända vagnen igen. Seldonia, mycket tänkvärt inlägg. Tack!

Seldonia -->>

Tack för ditt inlägg! Håller helt med dig i det du säger och jag har givetvis läst även om normal utveckling mest är det dock kombinationen magkänsla, samt beteende hos jämngamla (och yngre) som fått en att undra. Men sen är det ju inte heller "bara jag" utan är ju faktiskt konstaterat att han behov av extra hjälp inom vissa områden (som förskolan inte tillgodoser vad jag märkt..) I och med utredningen så träffades en ur förskolepersonalen, jag, rektor, en från kommun samt barnpsykolog som varit med i utredningen där han förklarade tydligt vad de kommit fram till och vilka svårigheter han behövde hjälp med och detta antecknades också. Samt jag skrev en handlingsplan tillsammans med logoped som lämnades till förskolan och som sagt mer än så har det inte blivit av det vad jag märkt.

Frågade som sagt hur det gör angående handlingpslanen mer konkret på utvecklingssamtalet och kändes som jag mest fick ett undvikande svar. De tycker ju han kan leka med samma sak hela tiden för att ett annat barn gör det. typ.. den stora skillnaden är väl att det andra barnet faktiskt inte behöver träna sig inom vissa områden då det barnet inte har problem med detta. Jag tyckr förskolan får mig att känna mig dum o överdriven, trots att jag är uppbackad av folk som vet vad de pratar om..

Och som jag skrivit ska ju en specialpedagog från lekotek till förskolan i sep och efter det ska vi ha möte, ska bli väldigt intressant och höra hennes syn på saken och hur det fungerar. Det är ju inga problem så med han på förskolan, får alltid höra han är glad etc. vad jag vet vad de sagt så enda gången han kan skrika är om han slagit sig ordentligt. Förskolan säger ju också att han är försiktig av sig (fast han är sjövild på samma sätt) och han tar inte för sig samt är väldigt iakttagande av sig mer än deltagande.

Ja man får se hur det går. Spelade idag in ett typiskt exempel på hur han leker själv där han använder leksaker på "sitt sätt". Men han kan även leka att han lagar mat dock inte låtsas att ngt är ngt annat som han bjuder på, men han låtsas laga mat och bjuder på mat. etc. Så svårt att veta.

Exakt som min son. :P Han har lite idéer för sig hur saker och ting ska vara. Har ngt varit på ett sätt förväntar ahn sig det ska vara likadant nästa gång. Ett exempel var igår. Lekte lite med n boll tillsammans och sen började vi leka "vem tar bollen först" och hade lagt den på min handväska vid soffan (fråga mig inte varför jag bara la den där helt enkelt) sen skulle ngn av oss skynda fram o ta bollen först. Idag ville han leka samma sak och gick då och hämtade min handväska och ställde den på exakt samma ställe. Försökte förklara att leken går lika bra att leka utan min väska där och tänkte då ta bort den = utbrott. Väskan skulle absolut stå där! Var ett exempel, andra är att han måste tända lampan på morgonen, gör jag det blir det utbrott. Har funkat att jag tänt lampan då och då om jag samtidigt avleder honom till att bli intresserad av ngt annat (typ pratat om frukosten eller ngn kul leksak)

FinastE2010:

Var lite jobbig och ta upp det med förskolechefen igen! Det är hans/hennes skyldighet att se till att din pojke får det han behöver.
Om det inte händer något, så får du gå ett snäpp längre uppi hierarkin. Vet inte hur det ser ut i din kommun, men det borde finnas någon sorts områdeschef eller övergripande förskolechef.

Min son "reagerar" inte som man kanske kan vänta sig vid kanske lite spännande tillfälle. Som tex när han skulle vara med i biltvätten med sin pappa eller när han red ponny, eller karusell, han såg mest sammanbiten och konsentrerad ut. Han vill göra det om och om men visar sig lixom inte glad.. I övrigt har han mimspel, man ser i hans ansikte om han är glad, ledsen, arg osv. Hur e de för er?

Hmm, vet inte hur jag skall formulera mig, men jag har själv tvillingpojkar som i dag är 12 år både med olika NPF diagnoser, och vår ena son fick 1:a diagnosen  n'r han var ca 3år och det var att han hade en autismspektrastörning. Och mer än så blev det inte förrän han fjorde utredning igen vid 6 år och nu skall han göra en igen inför högstadiet. 

Det är inte lätt att bedöma en så liten kille, för vår del såg vi tydliga avvikleser i hans beteende men inte i allt utan i vissa situationer och beteendemönster. Det blev utbrott, både argt och ledsamt. hos sonen och oförståelse från omgivningen.

Det kommer säkert att förändras , olika beteenden uppstår andra avtar ihop med utvecklingen  hos din son, vissa beteenden kvarstår.

Det som var och är viktigast för mig är att omvärlden bemöter och förstår mina barn utifrån deras egna förmågor , med eller utan diagnos, tyvärr säger min erfarenhet att det är lättare att "slåss" för förståelse och rättigheter med en diagnos i grunden, oavsett vilken åsikt man har om diagnosers vara och icke vara .

Se till att du får förståelse hos den personal som tar hand om ditt barn och kräv att de bemöter honom där han är, precis som med alla andra barn, var beredd på en kamp och se till att personal för info och kunskap om vad som behövs och krävs för att bemöta ditt barn. Ta hjälp av bup el barnhabiliteringen, det bör finnas ngn form av familjecentral i kommunen med psykolog eller spec ped eller socionom som kan verka som föräldrastöd om du behöver...

Tänk på att barnet har rätt att bli bemött som den den  är...Min son säger att Man skall vara den man är...         

Hej, hoppas allt är bra med er alla! Själv är det en berg och dalbana. Sista veckan har sonen hemma blivit mer och mer inbunden, vill inte gå ut, när vi väl är hemifrån får han stora spel och blir helt okontaktbar. Springer och kastar sig på marken osv. en annan sak, han viftar och slår mycket mer, tex trummar sig själv på benet. Svårt att förklara hur men absolut nån form av handling han bara gör, inget han kan styra. Är ni med? Så svårt att förklara. Han har även något med ögonen, eller egentligen hela huvudet, nån rörelse där han rullar med ögonen, om ja bara kunnat förklara. Sista dagarna kastar han bara sina leksaker mot varandra och väser med tänderna. Han säger om Man frågar att de slåss. Ist för att prata med oss så gnyr han, väser och andra ljud, vad är det som händer? Mycket konstigt händer bara nu på en vecka eller 2 och jag är så himla rädd. Hade de inte varit för det där med alla som jag ser det "tvångs" grejer med armar osv så hade jag kunnat tänka trots men han har för många beteenden nu som inte bara kan likna trots (Förlåt finaste att jag skriver detta i din tråd men jag behöver råd av dig och er som läser den)

Finaste, jag läste en annan tråd med dig där du beskriver din son precis som jag skulle beskriva min, med hej och hejdå situationerna, ibland säger han hejdå till alla utan att man behöver säga något, ibland måste man verkligen påminna honom. Ibland bara hälsar han på folk han inte känner medan folk han känner går han och hämtar saker och visar eller berättar om tex en ny grej. Min son leker också med saker. Men jag är också osäker på om han "leker rätt" han leker iaf samma sak med samma leksak. De två leksakerna ska alltid bada, den gubben ska alltid hålla på att sjunka i geggamojjan(efter Djungelboken) det är bara elefanten som får rädda honom. Lite annat också, Ibland får vi ögonkontakt men det är efter en lång stund och oftast när han vill ha något. Dock vet och ser han när någon är arg eller ledsen, han kan själv då bli arg eller ledsen om det är på tv eller i boken, i verkliga livet märker han inte riktigt sånt, ibland kanske, sen svarar han på tilltal om han inte är minsta upptagen med annat, då får jag också kalla flera ggr. Han reagerar inte på saker som, ja jag vet inte, men som tex glassbilen eller tex att jag nyser kraftigt men kan reagera på ljudet av en lastbil när vi är ute. Väldigt selektiv reaktion, hur är det för din son? Vill du också berätta lite hur din son leker? Jag har sett min son samtala med andra barn själv på rummet och till viss del busat tillsammans, men inte lekt rolllekar. De gör han med mig och sina figurer visserligen. Hade de inte vatt för alla beteenden han har med att slå och vifta med händer. Suga på fingrar och saker, springa runt och örla för att sedan slänga sig på marken titt och tätt, så hade jag kanske inte reagerat men NÅGOT är det ju, jag bara önskade att någon ville lyssna på mig. Jag ska iaf också låta Bvc -psykologen komma ut på dagis nu fast det är ett stort och skrämmande steg för mig men jag kan inte ha det såhär, mina tankar äter hela tiden upp mig.

Låter precis ! som min autistiske son!!!