Anonym skrev 2012-08-15 18:22:58 följande:
Det var en lång o svår väg. Visst bavr det många saker som gjorde att jag vandrade den vägen. Små o stora saker som satte igång processen. Absolut inte bara sexbiten, men eftersom tråden nu handlade om just sexet så koncentrerade jag mej på det. Och när det gällde just sexet så var det en man som fick mej att vakna upp rejält.
Funderingarna hade redan pågått i åratal när jag träffade honom så på många områden var jag redan hedning, eller "avfälling" som det kalls i kretsen, men jag hade ännu enorma sexuella spärrar.
Jag har få kontakter kvar från min tid i kyrkan. De som kan respektera mej som den jag är idag och som inte försöker pracka på mej sina sanningar o övertyga mej om att jag är lurad av djävulen, de kan jag umgås med civiliserat om än ganska ytligt. ett fåtal kan ta till sej vad jag faktiskt har gått igenom och de försöker förstå min väg. Resten har jag inget som helst utbyte av idag. Det intresserar mej inte att höra predikningar om mina synder. Jag kan redan alla svar o alla frågor. Alla bibelord o alla lösningar, men jag tror helt enkelt inte längre på det. Att försöka förklara för de som ännu inte har kommit till min punkt i livet o som inte vet att det finns en annan väg är meningslöst. Det är slöseri med energi.
Tyvärr är mina föräldrar kvar i detta o det är väldigt jobbigt att se min mammas sorg över att hennes barn är på väg till helvetet, som hon ju faktiskt tror. Ngn släkting har faktiskt oxå sagt att det vore bättre att jag dog i en bilolycka än att jag kom till helvetet.
Tråden är verkligen intressant o en av anledningarna till att pajkastningen uteblivit är kanske att det inte går att fullt ut diskutera trosfrågor på ett objektivt sätt eftersom de inte är objektiva utan så intimt förknippade med hela personligheten att det bli omöjligt. Så man får helt enkelt bara lyssna på andra bara.
Nån som lever i detta är så totalt övertygad om att det är det rätta livet så att det är helt ofattbart. Jag tycker synd om de som ännu lever kvar i sin föreställning. Synd om de som inte har provat något annat o som inte har referensramar, men ändå en övertygelse om att de har svaret.
Beträtta om dina erfarenheter om du vill....
Jo jag känner ju igen en del av vad du skriver.
Tror kanske att du var med i något lite mera extremt än mig typ trosförsamling. ..liknande de som håller till i uppsala.
Det är synd att så många växer upp i såna lite extrema sammanhang, när man är liten har man ju inga referensramar och blir liksom invaggad i att det är såhär.
Plus det där med att världen utanför är "farlig".
Jag var inte med i ledningen som du var men ganska involverad och aktiv i en del saker fram till 20 ungefär.
Sedan kom det en annan fas i livet där jag mera funderade på vissa saker jag alltid kännt var lite konstiga.
Det är ju inget som går på en natt att förändra sitt synsätt man haft i större delen av sitt liv då.
Det som hjälpte mig en del var flera lite mera kriitiska böcker som jag läste, vilka handlade just om lite mera extrema varianter på "kristna församlingar".
Jag klarade mig bra tycker jag men vet att det finns så många som inte kanske har det så.
Du får gärna skicka PM om du vill det.
