Troende och sex ?

Här kommer lite mer om sexet. Det finns många andra aspekter på detta med tro o religon oxå, men det är inte det tråden handlar om.
På 80-talet när jag var ung var jag på många konferenser o läger där det ofta handlade om bland annat att vänta med sex, varför man skulle göra det och vilka konsekvenserna kunde bli om man gick emot Gud. 
Jag hade flera pojkvänner som tonåringar och vi kysstes, men sen var det stopp. Om nån skulle råka röra brösten med kläderna på hade man samvetskval i dagar då man grät o låg på knä vid sängkanten med biblen o bad Gud om förlåtelse. 
Som 18-åring började jag få panik för  jag hade än inte träffat han som Gud valt ut åt mej. Men på en bibelskola gjorde jag det innan jag hann fylla 19. Då hade flera av mina kompisar redan gift sej. Så det blev rätt bråttom för min del. Jag gifte mej med en man som jag inte var ett dugg kåt på ens från början, men det var han Gud valt åt mej så så fick det bli. Jag var helt övertygad om att Gud skulle välsigna sexet o om jag bara kunde hålla min del av avtalet så skulle Gud hålla sin. Vi hade inte sex innan ringarna var på plats. Och därför skulle Gud se till att allt löste sej o att sexet skulle bli gudomligt.
Det blev inte ett dugg gudomligt och besvikelsen var enorm. Vi sa inget till någon. Vi pratade inte ens med varann om vår besvikelse. Det hade ju varit att öppet erkänna att Gud inte välsignat oss. Däremot började vi jobba inom kyrkan. Vi har undervisat massor av Sveriges ungdomar om dessa saker, o alla som mött oss har verkligen trott att vi har haft det ultimata perfekta äktenskapet o livet på alla fronter. Vi har rest i andra länder o hållit seminarier o bibelstudier om sex o äktenskap o såna saker. Vi har t.o.m. skrivt en bok för länge sen.
För atgöra en lång historia lite kortare så träffade jag för ngt år sen en man som gjorde att jag förstog att jag lurat mej själv i alla dessa år. En underbar man som väckte något inom mej som jag trodde bara fanns på film. Om ens det.....
Jag hade inget att jämföra med o trodde att livet skulle vara som vårt var. Jag trodde verkligen att kåthet var ett fruktansvärt fult o äckligt ord som bara passade på prostituerade. Men jäklar vad kåt jag blev. Jag kunde varken sova eller äta.
Idag har jag haft sex med sex olika män i olika åldrar o med olika civilstatus. Jag älskar sex och allt runt omkring. Jag har utbildat mej till sexolog och undervisar ungsdomar än i dag, men på en helt annan nivå. Mycket mer ärligt och äkta.
Av alla de bröllop vi sprang runt på i ungdomens dagar är det inte många som är ihop än. De allra flesta är skilda.     Varför vet jag inte, men kan nog gissa att en o annan bär på liknande erfarenheter som jag.
Frikyrkan är en förljugen värld där man inte vill tala högt om att GUds välsignelse uteblivit. Ffa inom ledarskapet som vi tillhörde.     

Angående det som min lärare sa om att man har sex för att göra barn, kan det inte tillhöra den "äldre" skolan av att vara troende? För som Anonym förklarar det så var det skamligt att vara kåt.

Jag kan ärligt som ateist erkänna att jag hade en period där jag skämdes över att vara kåt och "frisläppt", jag har länge funderat på om man ska "konvertera" till kristendom bara för att göra det lite lättare med urval och framtid då de i min ålder, nuförtiden, inte tror på att leva tillsammans med en person för resten av livet. Jag kan känna mig väldigt ledsen över det, väldigt ofta. Att man någonstans innerst inne är så kär och så kåt på sin partner att man aldrig skulle vika från dennes sida, men då å andra sidan så vet man att det är vad som händer i dagens samhälle, alla gökar runt, byter partners, har barn med flera olika och skiljer sig hit och dit. Jag saknar vad jag såg när jag var en liten flicka och fick se föräldrar som var gifta, lyckliga och även hade det dåligt men det var sällan skilsmässor. Man kan aldrig riktigt ge sig själv den där ultimata lyckan och lita blint på att det kommer att vara jag och min partner - tills döden skiljer oss åt. Det har väll egentligen ingenting med gud och himlen för mig att göra heller, det har bara att göra med stabilitet och att kunna TRO det bästa.

Sen som hernameispekka säger, skönt att ha en tråd där vi alla kan diskutera utan att klanka ner på varandras sätt att leva, väldigt civiliserat måste jag säga. Detta är ju som sagt någonting som jag aldrig ens har pratat med någon om.

Har ännu en fråga till er troende, pratar ni mycket om sex med varandra eller är det tabubelagt och pinsamt att prata med det om vänner och bekanta? För jag upplever att jag och mina vänner samt familj är väldigt öppna över vad som händer och om någon har en svacka i förhållandet/sexet osv. Vi pratar gärna om det och ger varandra råd om hur vi ska förbättra det osv.

Jag tror på gud...är döpt i kyrkan, konf i kyrkan och gift i kyrkan...
Jag går på Öppna förskolan i samhället som drivs av både Pingstvännerna och Svenska kyrkan.

Om jag har gjort det innan bröllopsnatten? Japp.
Och nej, mannen jag är gift var inte första... 

Det tror jag kan stämma. Typ samma personer som kysstes för första gången utanför kyrkan och sånt.
 Jag och min man snackar mycket om sex och även innan vi hade det. Vad vi tänkte och trodde och hoppades och befarade och sånt. Med tjejerna snackar vi killar och vad som är hett och så men inte särskildt mycket om sex. 

Det skulle jag _ALDRIG_ klara av, att inte prata med det om mina vänner/familj alltså..

Jag kan säga åt min mamma ifall jag har haft ett one night stand (nu är det ju många år sen sist men ändå), jag kan gå till henne med bekymmer om mitt underliv eller om jag fått någon sjukdom. Jag kan säga åt en väninna att "såhär funkar vårt sexliv och det här gillar jag/vi" eller "hur ska vi förbättra det här" utan att skämmas speciellt mycket, kan däremot inte prata om det med okända människor.

Sen blir det iofs mycket sexuella skämt också på vägen, jag kan säga åt en kompis "gud vad sexig du är i den där, om jag var en kille skulle jag ligga med dig", en enkel och skämtsam kommentar, bara sådär.

Jag skulle alltså inte platsa i någon kyrka i vuxna dagar.

Helt OT: Men jag måste ändå säga hur mycket jag har respekt när jag är i/utanför kyrkan och det har jag faktiskt ingen aning om hur det kommer sig. Jag svär aldrig och jag sjunger psalmer (om än med svårighet) och lyssnar på prästen, säger åt andra om de pratar osv. Min sambo är tvärtom och somnar typ i en bänk eller så, svär och lever om så brukar ha fullt upp med att korrigera det beteendet.

Jag stryker under det jag kan säga till mamma och det jag kan säga till tjejerna gör jag fetstilt.

Vi pratar om sådant med vänner, inte bekanta...
Jag pratar inte sex med mina föräldrar men om förhållandet har problem eller bekymmer pratar vi om det.  

Okej.
Vad gäller snacket om preventivmedel och sånt då? Hade ni det när ni var 14-15 eller var det inget snack om saken alls? I vilken ålder blev det aktuellt?

Har alltid snackat om sånt med mamma. När jag var 4 år frågade jag hur barn blir till. Då svarade pappa ärligt. När jag frågade mamma som 12åring om hon och pappa höll sig till efter brölloppet sa hon att de klarade att hålla sig till dagen innan :-P Jag började ta p-piller som 17åring pga mycket humörsvängningar men inte förrens nu använder jag dom som preventivmedel. Sex & att inte ha sex och sånt har varit en pågående öppen dialog i min familj och mamma har aldrig sagt att du SKA vänta tills efter du har gift dig. Hon har även gett oss realistisk syn och sagt, ja första gången var precis inget att hänga i julgranen etc :-P

Kan bara gratulera till att du hittade vägen ut tillslut :) även du som lämnade JV!!
Har själv lite erfarenheter om liknande saker, det tar sin tid att bilda sig en mer sann och ärlig bild av världen.

Har du kontakt med några vänner från den tiden nu?
Var det enbart den mannen du träffade som fick dig att tänka till ordentligt?
Hade du inte funderingar långt tidigare?

Intressant tråd :)