Hon -Och jag har legat och gråtit i två veckor och inte trott att du brytt dig om mig alls..
Jag-Jag har tänkt att det inte varit ditt riktiga jag.
-Rätt onödigt av oss
Hon -Jag är faktiskt ingen elak person, så fort jag ryter till på dig så skär de i hela mitt hjärta, även fast du kanske många ggr förtjänar de.
Jag - Jag har gjort en sak som du nog har svårt att förlåta..
Jag vet inte hur du reagerar nu men jag gick över gränsen lite.
Du vet när du sa att du gjorde mig en tjänst när vi åkte ut till mamma för att hon hade Cancer?
Och att det bara var för min skull du gjorde det?
Hon -Aa?
Hon -Vad?
Jag -Jag pratade med pappa igår och berättade då att vi var osams och att det var allvarligt. Jag berättade att det börjat med att jag ville vila. Att jag var sjuk och behövde jobba för att bli fast anställd. Men att jag inte fått det.
Pappa undrade om jag påmint om att mamma hade cancer och ifall det gjorde nån skillnad i förstående.
Jag- Jag berättade då att du sa sådär till mej.
-Att du sa till mej att det var bara för min skull och att det var en upoffring. Jag trodde aldrig att det skulle bli bra mellan oss och jag var så sårad.
-Jag sa det för att veta vad jag skulle göra. Pappa är ganska saklig ofta och kan ge bra råd. Men jag tror han tog det illa.
-Du ska veta att jag nog räddade situationen lite :/
Hon -De kommer han aldrig glömma! Och om du tänker efter så va de inte riktigt så de gick till ens en gång!
Jag -Jag sa att du säger elaka saker ibland som du inte menar riktigt. Jag sa till han att vi låvat att inte "sälja ut varandra" och att jag inte skulle sagt nåt.
Jag -Jag sa det för att visa hur arg du blir ibland.
Jag -De va inte ens så de va!!!!
-Sen sa jag att jag vet du inte menar det, att jag är säker på att det va för att såra mej bara.
-Så berättade jag hur du varit sorgsen den gången du missade pappas kram när vi åkt därifrån. Och att du verkligen uppskattar dom båda. Att du nog var lite för blyg för att ta initiativet till kram men att du verkligen tyckte om det.
Hon -Hallå! Du har berättat en lögn för de va inte så!! Du har vänt eller missförstått de där totalt!!
Jag -Jag är rätt säker på att det var vad du sa. Pappa sa åt mej att sluta men när jag berättat om kramarna sa han: säg till henne som han som van Vasaloppet sa när dom frågade varför han åkt.
Han hade sagt: man måste ge hjärtat vad hjärtat vill ha.
Sen sa han att jag skulle lösa "det med Dej nu" och jag sa att jag gått över gränsen när jag berättat för honom. Att vi låvat att inte berätta negativa saker om varann för våra föräldrar. Men han sa att han förstod det.
Hon -Jag rabblade upp saker som jag gjort för din skull för att du sa att jag aldrig gör nånting för dig! Då va en av sakerna jag sa att vi åker till dina föräldrar ganska ofta, och du svarade "kan du inte göra de när mamma fyller år och har cancer". De va då jag åkte hemifrån för att jag blev helt förtvivlad över hur du kunde uppfatta de på de sättet!!
Jag -Jag tror det är okej. Han fattar att du nog inte menade det. Förlåt att jag berättade! Men jag var så förtvivlad och kände att jag måste visa vilken nivå det låg på.
... Några sms imellan
Jag -Och jag trodde aldrig jag skulle berätta sånt.
Hon -De där är ett sånt tillfälle jag menar att du missförstår mig med flit!!
Jag -Nej fan! Jag trodde naturligt vis inte att du menade det. Men jag trodde du ville att jag skulle ta det så.
-Att du försökte säga sånt dom kunde såra så mycket som möjligt.
-Vi har åkt dit ofta ända sen jag tog körkort! Vi har vart där fler gånger innan vi visste att hon hade cancer än efter!
-De här är en sak jag aldrig kommer begripa med dig!
Jag -Nej, det var dumt att jag berättade det. Men gjort e gjort och bara jag säger det första du skrev om missförstånd så hajjar han. Jag sa att jag visste att du tyckte om det dom gör för oss och att det där ju bara var menat mot mej.
Hon -Du tycker de är viktigt att visa att man bryr sig när nån i familjen har blivit sjuk. Jag tycker alltid att de är viktigt!! De är därför jag vill åka förbi xxx om vi är hos dina föräldrar, eller dina föräldrar om vi är hos Xxx.Om vi tex skulle åka från dina föräldrar utan att åka förbi xxx en söndag (eftersom dom bor så nära) tex, och de skulle hända xxx nånting nån dag efter, skulle jag aldrig någonsin förlåta mig själv eller komma över att jag inte åkte och hälsade på och visade att jag bryr mig när jag hade chansen!!
Jag -Jag tycker det är viktigt att man gör klart att man älskar dom, att dom är säkra på det. Sen behöver man väl inte ses så ofta. Jag vet att pappa är rädd nu och det tycker jag är jobbigt. Jag tänkte mej inte för när jag berättade det där. Men jag låvar att lösa det.
-Du ska inte behöva skämmas.
Hon -De va du själv som sa de!! Jag har pushat på dig att vi ska åka till dina föräldrar för att dom blir glada av de, och du vill åka dit nu för att din mamma är sjuk. Förstår du skillnaden?! Dom är väl lika viktiga och behöver uppskattning vare sig dom är friska eller sjuka?!
-jag Ja men dom visste ju det. Minns du inte vad mamma sa till läkaren. Och sen kom jag när hon behövde mej.
-Hur som helst. Jag löser det. Tänk inte på det nu.
Jag -Jag pallar inte, mår illa nu.
Hon -Du har väldiga problem med att göra folk glada med sånt du själv skulle bli glad av! Jag skulle bli jätte glad om nån kom och hälsade på oss, och antar att dom jag bryr mig om blir glada när jag hälsar på!
-Jag förstår att du pratar med din pappa när du mår dåligt. Men du får gärna säga saker som dom är i fortsättningen, inte som du tror att dom är. För de där hade du tagit helt fel!!
Mamma och xxx kom och hämtade mig för att jag va så ledsen, och dom har tröstat mig hela veckan, klart dom har undrat varför jag har vart helt förstörd!
-jag Det där var första ggn jag berättat något negativt om dej för dom.
-Förstår du nu varför det är rätt viktigt att man väntar med det. Till man är säker på att man förstått hur sakerna är ur alla vinklar. Dom vet ju inte förklaringen, när det klaras upp. Nog rätt lätt hänt att man missar nån detalj. Förstår du vad jag menar med att du säger vidriga saker när du är arg. Det kanske inte är första gången något blir feltolkat. Och tycker du inte det är smartare att stanna och förklara när du märker att jag missförstått så jävligt då? Då hade detta aldrig hänt.
Hon -Fast jag åkte för att jag blev ledsen för att du tog de så! Att du ens kan komma på tanken att ta de så!!
Jag -Ja men hur kan du åka och låta mej tro det är vad du menar?
hon -Jag sa de inte ens! De va du själv som sa de!
Jag Ja, typiskt att kolla om jag fattat rätt. Att du inte säger emot blir ju som att du bekräftar att jag fattat rätt.
Jag -Ja okej, tur att jag berättade dethär för dej iaf.
Hon - Men lägg ihop de och alla ggr du har avbrytit mig osv, de vi pratat om innan! Snälla människa!
Jag -Jag har pratat med mamma också, hon har tröstat mig i en vecka
Jag -Ja men kan vi sluta nu, jag får ont i magen!
Jag - Ja men kan vi sluta nu, jag får ont i magen!
Jag - Men förklara vad vi kommit fram till nu bara
Hon -
Men där är vi olika, jag vill och behöver prata med min mamma, och de vill jag inte att du förbjuder mig från i fortsättningen!
Osv...
