• Balansakt

    Hjälp, min tjej är sjuk i huvudet!

    Hej! Jag är en kille på 32 år utan jobb och inneboende hos min vän för närvarande. Min tjej är utan barn, inneboende hos sin mamma. Inget drömläge att vara i när man väntar barn kanske? Jag förklarar mer om situationen som sån senare men nu måste jag bara spy ur mig lite av mitt förakt över kvinnan som kommer föda vårt barn. Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör, jag är inte vatten värd i alla fall. Visst jag fattar ju att det måste vara skitjobbigt för henne, psykiskt och fysiskt men vi pratade igenom det hela (om än väldigt snabbt) innan vi bestämde oss för att behålla barnet! Jag vill verkligen ha barnet! Hon med! Men att hon beter sig som en skithög hela tiden tär på mig. Det är inte dom uppenbara sakerna med hur jag häller upp saft typ eller sånt som att jag skall lägga upp maten i olika kategorier på tallriken som gör mig ledsen. Det är hennes attityd, om jag säger till henne att jag blivit sårad av något som hänt tex.. Då kommer det ingen ursäkt av något slag. Om hon bara kunde säga "förlåt, jag mår så jävla skit nu, så du ska inte bry dig så mycket om det" eller: "ojdå, jag är så arg över... Så jag märkte inte hur du kände." Då skulle jag lättare kunna stå ut med allt skit hon ger mig. När jag pratade med henne senast så förklarade jag hur viktigt det är att hon berättar vad hon känner, annars är det omöjligt att veta hur jag ska vara. Och hon kommer bara bli mer irriterad på mej. Jag måste veta om hon har en jävla trött-dag tex. Då kanske jag kan begripa att skjuta upp julklappshandeln en dag, och kanske tappa upp ett bad istället. Men svaret blir att "jag tänker aldrig prata och berätta hur jag mår!" Asså det är ju löjligt det vet jag ju. Men fan jag står nog inte ut med denna skithögen mycket längre. Visst har hon dagar då hon mår bättre och även kan visa ånger. Men jag tror inte att det är nån jag har lust att leva med efter graviditeten.. Hon är så vidrig ibland att jag inte tror jag kan se henne med samma ögon som tidigare. Jag känner rädsla och avsky när jag inser att den där elaka människan kommer vara delaktig i vårat barns liv. (Vill påpeka igen att hon säger nåt uppmuntrande ibland med) och då glömmer jag hur stor skit hon vart innan. Men det var längesedan nu och situationen är ohållbar. Som tur är slipper jag ju sova bredvid henne ibland vilket gör att jag kan känna saknad och bli lite utvilad. Går det att få hjälp någon stans? Jag vet att jag en gång trodde hon skulle bli en bra mamma. Vill få upp hoppet och tycka om henne igen men det är så svårt. //Tack, vet jag nog inte gett tillräckligt med exempel? Fråga gärna! Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Hjälp, min tjej är sjuk i huvudet!
  • Hickstead

    Jag är väl lite kärringen mot strömmen nu, men som hon formulerar sig så förstår jag att du ändå blir osäker. 

    Mitt stående råd som jag inte kommer att ändra  - SÖK HJÄLP HOS VUXENPSYK -  FÖR ER BÅDA!! 

  • zalando93

    Du behöver komma bort ett tag och fundera över detta. Efter ett tag kommer du vara mer säker på vad du vill och hur du ska formulera dig.

    Tycker som sagt att du inte ska ha det såhär i detta förhållande. Hon kontrollerar dig och bryter ner dig. Om du känner att du vill fortsätta så får ni söka hjälp, speciellt hon eftersom hon behandlar dig som skit!

    Blir faktiskt ledsen och besviken när jag läser om hur du blir behandlad. Du borde bli behandlad med respekt och kärlek!
    Du är verkligen inte värd att bli trampad på.

  • Lina Arvid

    Att rekommendera vuxenpsyk med en gång är kanske inte så bra om hon är känslig för kritik. Parterapi kanske vore bättre att börja med.

  • Balansakt

    Jag har låtit detta pågå för länge. Kanske inget konstigt jag tappat lusten. Jag stannar nog nån månad hos min kompis i alla fall.

  • Balansakt

    Lite updatering: Hon har nu förklarat att hon är rädd att jag skulle göra slut med henne om jag får ett jobb..

    Här kommer några sms under dagen:

    ? Du bara ligger och de går mig på nerverna! De är allt runtomkring! Inte att du är sjuk

    Jag ? Okej men nu när det då är en rimlig begäran ska jag inte få det? Hur ska nåt bli bättre av det?

    ?Jag fick jobbet hur som helst.

    Hon ? Hela den här diskussionen skulle va över om du bara sa "Jag ska skärpa mig och va mer aktiv när jag är frisk" du skulle gärna ligga ner och äta om du fick. De är de jag menar!! De märks ingen skillnad när du är frisk och när du är sjuk för du bara ligger jämt! Jag klättrar på väggarna och blir tokig för att jag är så rastlös men då sätter du på en film. Motion ska va bra för ångest och barnmorskan har sagt till både dig och mig att vi ska röra på oss, tänk om vi bara kunde gå ut och gå en gång om dagen?

    Jag ?Skriver papper på onsdag, kanske slipper provanställning tillockmed. Det betyder att lena hjälper mej med en deal med Skatteverket. Så jag slipper kronofogden.

    Hon ?Va bra.

    Jag? Mamma börjar med medicinen mot cancer på måndag.

    ?Och Xxx har skickat efter pappret från Transportstyrelsen. Jag få tillbaka körkortet sen.

    ? Lillebror har flyttat hem men tagit nån jävla överdos tabletter så pappa bara grät och var helt förkrossad igår.

    ?Han bad mej aldrig mer fråga hur han mår. Han klarar inte av det. Jag skulle ringa syrran och be henne att hon inte heller ska fråga honom det.

    ? Jag åkte hem till oss igår. Sov här för jag va så jävla trött.

    Hon ?Oj! Usch.

    Jag kände på mig att du fick jobbet och då har jag känt att du inte behöver mig längre så du vill göra slut. De har inte bara vart jobbigt för dig att du inte haft jobb, men de känns som du inte förstår de överhuvudtaget.

    Jag ?Jag är nog inte febrig men trött och sliten som fan och sover gärna en natt till.

    ?Tror du jag ska göra slut för att jag får jobb!? Det är väl det ända som kunde göra att det blir lite lättare att leva med dej har jag känt. Shit! Har du så dåligt självförtroende?

    ?Ja de har jag!

    Jag ?Nej, jag har mått så jävla skit av att inte ha nåt jobb. För att väga upp har jag diskat och städat som fan vissa dagar flera ggr. Ångesten har blivit värre och värre som du märkt. Och när jag bett om förståelse har jag känt mej anklagad. Jag har haft så jävla mycket att tänka på. Jag har försökt hitta lösningar på problemen hela dagarna. Det har varit förtvivlande att höra att jag inte gör något då. Jag tycker det är så jävla hämskt pinsamt att du jobbar och pluggar trots att du är gravid. Men jag ber dej inte låta mej vila när jag får värre ångest för att jag är lat. Jag behöver känna att du bryr dej om mej. Det är nog det. Jag mår dåligt på riktigt "xxx" Jag är inte lat.

    Hon ?Ja jag vet och de förstår jag, mer än väl!! Men i allt du mått dåligt över har du glömt bort att jag också mår dåligt över situationen.

    ?Jag gråter konstant och bara för att jag är gravid gör de mig inte mindre ledsen. Jag behöver inte komma hem idag, jag kan komma imorgon. Jag saknar dig som bara den

    Jag ?Nej! Jag har inte glömt bort att du mår dåligt. Jag tänker hela tiden på saker som kan få dej att må bättre. Det är dock förtvivlande att det inte syns. För ditt svar när jag behöver dej är att jag inte bryr mej om dej. Då mår jag bara ännu sämre. En ond spiral. Kom när du vill. Jag är fortfarande sjuk och trött och nu är jag väldigt ledsen. Jag kommer bara att ligga i sängen idag. Så kommer du hit idag vill jag att du låter mej vila och försöka bli frisk.

  • Balansakt

    Hon svarar att hon kommer imorgon. Jag är så jävla trött nu. Att jag inte besvarade hennes sms var avsiktligt. Det här grälet handlar inte om henne. Det handlar om att jag jobbat arslet av mej i två veckor, trots sjuk och inte får vila när jag kommer hem. Jag lyckades dock få jobbet! Men nu är jag sängliggandes och hungrig. Jag måste försöka låna pengar av någon till nåt att äta. Jag mår så jävla skit över massa jobbigt i mitt liv. Och nu kanske jag lyckats vända det. Varför kan hon inte lägga ner nu och vara snäll. Jag vill inte vara ensam. Jag behöver inte nån som tycker synd om mej. Bara att hon bekräftar mitt behov av vila och håller mig sällskap. Kanske bollar mina orostankar med mej så jag slipper må så jävla dåligt över allt jobbigt nu.

    Talstrecken blev frågetecken när jag skrev på min iphone.

  • Balansakt

    Jag såg tendenser till viss förståelse av henne. Hon gav även öppningar till att be henne om nån sorts ursäkt och säga att jag ska vara mer aktiv.

    Jag tycker dock att jag varit så jävla aktiv jag kunnat. Att jag nu fått jobbet borde vara svar på det messet. Att jag skrev att jag stannar och sover här i natt borde vara bekräftelse och bevisa att jag inte gör slut för att jag fått jobb.

    Jag känner dock att jag vill göra slut för att hon inte fattar att jag mår dåligt när mamma är sjuk, brorsan överdoserat nåt lugnande och jag har en skatteskuld på 48000kr som ska in i mars. Jag mår dåligt över att hon jobbar deltid. Och att hon inte tycker att jag bryr mej om det. Jag förstår inte varför hon inte bara kommer hem nu så kan vi trösta varandra och känna att vi är varandras stöd.

    Jag klarar inte av att hon inte förstår att jag har ångest ibland. Det finns rätt många uppenbara andledningar. Och nu när vi förklarat oss för varandra borde hon ju fatta?

  • Balansakt

    Hon skrev även detta en stund innan jag somnade igår:

    Hon - De skulle du för övrigt inte ha en aning om för du är så sjuk så du kan inte ens fråga hur du gick hos barnmorskan. Lilla gubben, tror du att du får vila när du är sjuk och har ett barn? Ska du åka hemifrån då?

    Jag - Men shit! Vafan sådär barnslig kan du ju inte va. Jag behövde vila för att orka jobba. Jag behöver jobba för att få pengar. Är det konstigt?

    -hon - Men i dina ögon stannar hela världen för att du är sjuk?! De är de jag menar!!

    Jag - Nej, jag bad bara om att få vila. Det är allt, det är fortfarande allt.

    Hon - Och nej, allt de här handlar inte bara om att du är sjuk. Du: den ända människan i världen som blir befriad från sina måsten när han är sjuk. De handlar om att när du är frisk är du lat och när du är sjuk MÅSTE du få vila. Man märker ingen skillnad på när du är sjuk eller frisk. DE ÄR DE JAG PRATAR OM!!!!!

    Jag -Men man märker en jävla skillnad på hur skitigt det är i lägenheten, disken, om det blivit damsuget. Skurade golv osv. Öppna ögonen. Tvättar gör jag ju iof även om jag är sjuk så där lär det ju inte märkas.

    Hon -Lilla gubben, de är när du har vart hemma hela dagarna. När din gravida flickvän är och jobbar för att försörja OSS.

    Jag - Jaha, men när va det jag bara låg och vilade?

    Hon - Varje dag du är frisk gör du de. Varenda helg, allt du gör!

    Jag - När jag inte söker jobb, städar, diskar och tvättar? Det är ju knappast allt jag gör va? Hur som helst tror jag det måste vara nåt annat. Är det jobbigt att jag jobbar?

    - Jag menar så fort jag gör något utan dej får du ju panik och försöker sabba det. När jag ritade och försökte få iväg dom ritningarna. Du försökte försena det med alla medel. Nu när jag haft möjlighet att visa mej på vent jobbet. Nu har du gjort allt i din makt för att jag inte ska fixa det.

    Hon - Har jag gjort allt i min makt. Du är så sjuk!

    -Jag skiter i vilket, jag vill att du hämtar dina saker idag. Jag kan inte bo med någon som är så lat som du är. Och du får EN chans att va delaktig i ditt barns liv och de är att jag följer med när du ska till läkaren den ?:e och du berättar om ditt #1 "tablett missbruk" och dina ångest attacker och säger att du behöver hjälp att bli av med dom. För du får ALDRIG va ensam med ditt barn som du är nu, de vet du om för jag har sagt de till dig förut men de har du skitit i.

    #1 jag äter lyrica (väldigt låg dos) mot ångest. Och Concerta mot ADHD. Sedan tre år. Men det går inte ens att äta för många. För hon skriver nya varje månad. Jag kan ju inte be om fler..

Svar på tråden Hjälp, min tjej är sjuk i huvudet!