Inlägg från: Anonym ("Micke") |Visa alla inlägg
  • Anonym ("Micke")

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    molly50 skrev 2017-10-22 12:38:44 följande:
    Jo,jag förstod att du menade så.
    Men min åsikt kvarstår.
    En människa som behandlar sin partner/expartner så som din exfru har gjort mot dig kan inte vara en så fantastisk människa.
    Inga bra sidor kan uppväga ett sådant beteende.
    Jag inser att du är fast vid den ståndpunkten och det står dig fritt. Än mer förståeligt med tanke på att din bild är ensidigt målad genom mig här.

    Oavsett så respekterar jag din uppfattning
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Undrande) skrev 2017-12-18 17:30:11 följande:

    Hur går det för dej nu när julen står för dörren, kommer du att få träffa barnen eller kommer dom att vara hos ditt ex?

    Hur som helst hoppas jag att du har kunnat gå vidare o kanske träffat någon att vara tillsammans med.......


    Barnen, med sina respektive firar, med min exfru.
  • Anonym ("Micke")
    molly50 skrev 2017-12-20 11:28:12 följande:
    Ska de inte fira något med dig eller ska du få sitta ensam under jul?
    Dom firar med henne enbart. Sen skall det ena "barnet" resa utomlands over nyår med sin respektive. Jag har Inga planer själv mer än att jag jobbar i mellandagarna.
  • Anonym ("Micke")
    molly50 skrev 2017-12-20 16:42:52 följande:
    Jag tycker det är sorgligt att de låter dig vara ensam över julen.
    De kunde åtminstone vara hos dig en dag.
    Till nästa år kanske du ska bjuda in dem till dig innan ditt ex hinner göra det.
    Kanske kan du bjuda ditt andra barn till nyår.
    Jag är van och ser inte julen som något stort för mig. Sen har min exfru mer plats för fler personer. Mer praktiskt helt enkelt.
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Undrande) skrev 2017-12-21 10:41:37 följande:
    Men inte plats för dej? Tycker att det låter märkligt att inte barnen o framför allt inte barnbarnen får träffa dej?

    Är hennes älskare där hos henne när barnen kommer, måste vara djävligt underligt för dem i sådana fall.

    Vet barnen om din/er historia, kanske du skulle visa dom din tråd här?
    Jag utgår ifrån att hennes nya man firar jul tillsammans med dom. Varför skulle han inte det? Dom (mina barn) har funnit sig i förändringen och att hon har en ny man.

    Dom har inget att göra med vår historia.
  • Anonym ("Micke")
    molly50 skrev 2017-12-23 12:10:33 följande:
    Fast barnen borde väl vilja fira med dig också.
    Borde och borde...
    Hos oss blev rollfördelningen tidigt och naturligt att barnen tydde sig till mamman och min uppgift var att sköta det praktiska runt omkring samt säkra en ekonomisk bas. Det är det liv vi vant oss vid.
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Moralgubben) skrev 2017-12-24 00:15:14 följande:

    Ja du Micke. Jag har följt den här tråden från det att den började. Jag och många med mig har reagerat starkt. Ibland med ilska andra gånger med skam men också med förvåning. För det verkar som att vi andra är mer involverade i dig än du själv.
    Vi reagerar på att någon medioker terapeut ger fullständigt oproffsiga råd, hur din fru utan skam åker iväg med sin älskare. Hur hon utnyttjar dig praktiskt med olika byggen. Men inte du. Du är mer bekymrad om ifall bilden du ger av henne är för hård. Du gör det hon vill du skall göra som något tjänstefolk. Du låter henne ta över villan men först gör du klart allting så att hon och hennes älskare kan njuta av det.
    Ibland har jag funderat över ifall det är orsaken till att hon övergav dig. Hon får inget motstånd. Du vikter bara undan. När till och med dina barn kan behandla dig respektlöst så behöver du fundera över varför det blir så här.
    Jag ser att du har ett väldigt starkt flyktbeteende när det gäller känslor. För du verkar ju vara en bra affärsman. Du säger att du älskar henne. Men har du någon sin klivit fram och låtit henne förstå att hon sårar dig och att du inte tar mer skit? Tagit avgörande konflikter med henne? Tror inte det för du verkar vara rädd för konsekvenserna. Och det kan jag förstå. För det är jobbigt med starka konflikter. Men nödvändigt. Annars blir ditt liv bara en flykt. Men du blir lite barnslig när du säger att du inte behöver nära känslomässiga relationer. Vi behöver alla det. Det kalls för påfyllning och positiv förstärkning. Och det är de som gör att man kan fortsätta leva ett någorlunda bra liv. Så mitt råd till dig är att släpp henne.Hon är inte bra för dig. Men du behöver resa på dig och visa dina barn att du är en människa som det går att ha respekt för och som vågar leva livet fullt ut.
    Du kan göra det med en bra terapeut som kan sin sak och som är respektfull.


    Jag skall svara dig också...men behöver lite tid och hinner inte nu
  • Anonym ("Micke")
    molly50 skrev 2017-12-27 10:57:54 följande:
    Jo,fast barnen är väl vuxna nu och borde väl själva visa intresse för att ha kontakt med dig också,om du förstår vad jag menar.
    Jag tycker det är lite märkligt beteende av dem också.
    Man (du, jag, vemsomhelst) kan tycka vad man vill. Och dom är vuxna och väljer själv. Så är det
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Moralgubben) skrev 2017-12-24 00:15:14 följande:

    Ja du Micke. Jag har följt den här tråden från det att den började. Jag och många med mig har reagerat starkt. Ibland med ilska andra gånger med skam men också med förvåning. För det verkar som att vi andra är mer involverade i dig än du själv.
    Vi reagerar på att någon medioker terapeut ger fullständigt oproffsiga råd, hur din fru utan skam åker iväg med sin älskare. Hur hon utnyttjar dig praktiskt med olika byggen. Men inte du. Du är mer bekymrad om ifall bilden du ger av henne är för hård. Du gör det hon vill du skall göra som något tjänstefolk. Du låter henne ta över villan men först gör du klart allting så att hon och hennes älskare kan njuta av det.
    Ibland har jag funderat över ifall det är orsaken till att hon övergav dig. Hon får inget motstånd. Du vikter bara undan. När till och med dina barn kan behandla dig respektlöst så behöver du fundera över varför det blir så här.
    Jag ser att du har ett väldigt starkt flyktbeteende när det gäller känslor. För du verkar ju vara en bra affärsman. Du säger att du älskar henne. Men har du någon sin klivit fram och låtit henne förstå att hon sårar dig och att du inte tar mer skit? Tagit avgörande konflikter med henne? Tror inte det för du verkar vara rädd för konsekvenserna. Och det kan jag förstå. För det är jobbigt med starka konflikter. Men nödvändigt. Annars blir ditt liv bara en flykt. Men du blir lite barnslig när du säger att du inte behöver nära känslomässiga relationer. Vi behöver alla det. Det kalls för påfyllning och positiv förstärkning. Och det är de som gör att man kan fortsätta leva ett någorlunda bra liv. Så mitt råd till dig är att släpp henne.Hon är inte bra för dig. Men du behöver resa på dig och visa dina barn att du är en människa som det går att ha respekt för och som vågar leva livet fullt ut.
    Du kan göra det med en bra terapeut som kan sin sak och som är respektfull.


    Jag känner att jag behöver ge dig ett utvecklat svar på ditt inlägg. Även om jag är rädd att jag blir rätt kortfattad. Du har rätt att jag inte är speciellt (inget alls) involverad I mig själv. Jag är fullständigt ointresserad av mig själv och att gräva I mitt själsliv. Många här har ofta påpekat att jag förintar mig och att jag förminskar mig själv. Och det stammer säkert. Jag har nog alltid gjort så. Så länge jag kan minnas. Skulle jag se någon anledning till det så skulle jag nog också kunna hitta orsaken till det också. Varför och när jag började tänka som jag gör. Men jag ser ingen anledning till det. Jag har väl alltid haft ett mått av självförakt eller nåt. Det är en del av mig och "mitt DNA" idag. Jag finner istället mening I att göra något för någon annan. Och jag gör det inte för att bli bekräftad eller för att få något tillbaka. Det är faktiskt så att jag ibland har dragit mig för, t.o.m undvikit, att göra saker för några personer därför att jag har anat att dom kommer att känna sig tvingade eller manade att belöna mig eller tacka mig. Och det kan jag inte stå ut med. Visst kan jag inse att för de flesta personer är någon som jag alltför komplex och svår att leva med. Antagligen är det därför mitt äktenskap sprack. Men sådant är mitt liv.

    Jag ser egentligen inte det som om jag flyr eller undviker konflikter I sig. Jag tampas ofta med konflikter av olika slag. Speciellt inom ramen för mitt företag. Även privat har jag tampats med konflikter. Men varför gå I konflikt om något som inte intresserar en? För något som du själv inte tror på? Jag gör inte det I alla fall.

    Det liv jag lever bedöms säkert och bevisligen som "inte bra nog" av er. I alla fall så uttrycker ni er så. Och jag kan även leva med den vetskapen. Respekt är något som man förtjänar. Inte något som man efterfrågar eller kräver. Antingen får man det eller så får man inte det. Och det får man heltenkelt acceptera. I alla fall jag lever så.  
  • Anonym ("Micke")

    Hej på er.

    Jo - jag har varit frånvarande från tråden en tid. Jag har haft min uppmärksamhet riktat åt ett annat håll (företaget) samt att jag har egentligen inget nytt att informera om.

    Nej - jag har ingen ny själsfrände. Och de som följt tråden har nog inte heller förväntat sig det. Eller hur?

    Jag upplever att jag förväntas tacksamt och handlöst falla in i närmaste famn. Jag tror att jag tidigare i tråden berättat om att det har hänt att några kvinnor har tagit kontakt med mig. Eller att några kvinnor (alltid kvinnor...konstigt?) har försökt koppla ihop mig med någon ledig dam. Har jag berättat det? Eller missminner jag mig... Hursomhelst så händer det ibland. Men när jag försiktigt och artigt tackar nej så vänds den inledningsvis medlidande och godhjärtade avsikten blixtsnabbt till ett iskallt ifrågasättande. Det hände nyligen igen. Jag blir i regel alltid (nåja...så ofta hander det inte) ifrågasatt. Varför tar jag inte tacksamt emot när en kvinna faktiskt visar intresse? Ungefär som en ökenvandrare som kommer fram till en källa och glupskt faller på knä och börjar lapa i sig vatten. Så borde tyligen jag också göra. Jag är alltifrån en "negativ människa" till "en konstig kuf".

  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Undrande) skrev 2018-03-20 09:59:40 följande:

    En ytterligare fundering, har du någon kontakt med din exfru o framför allt slipper du att hålla på med kåken nu för tiden, antar att hennes älskare kan ta det.
    Tack för att du uppdaterar


    Vi har ju en historia ihop och väldigt manga år tillsammans bakom oss så det är klart att vi inte bara abrupt försvinner ur varandras liv. Men nej...jag håller inte på och bygger något där just nu. Det är mer andra administrativt praktiska saker som ibland dyker upp. Som nyligen en propå från kommunen om en tidigare förfrågan om att anlägga en mer permanent väg ner till strandlinjen vid huset. Kvarnarna har tydligen malt ner till den nu. Så vi har pratat lite om det. Men inget annat.
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Mella) skrev 2018-03-20 22:43:01 följande:
    Vissa människor måste prompt alltid yttra sin åsikt tydligen. För jag antar att du inte frågat dem om vad de tycker om ditt liv.
    Korrekt
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Undrande) skrev 2018-07-05 10:39:04 följande:

    Har gått några månader sen sist och hoppas att du mår bra.

    Har en liten fundering, om du skulle bli ihop med någon, hur skulle ditt reagera?


    Kan du förtydliga din fråga på slutet?
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Undrande) skrev 2018-07-06 01:30:45 följande:

    Slarvade....... menar, hur tror du ditt ex skulle reagera om du träffar någon


    Vet ej. Antagligen ingen reaktion alls
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Undrande) skrev 2019-04-06 10:45:07 följande:

    Hur är det det Micke, hur är ditt förhållande till exet, antar att ni fortfarande har gemensamma kontakter med barnen.

    Har du möjligen träffat någon?


    Jag har inget nytt att bidra med. Skulle jag uppdatera här så kommer den här tråden bara att fortsätta gå i cirklar och jag ser ingen mening i det.
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Missy) skrev 2019-04-11 01:07:03 följande:

    Vill bara sända dig medmänsklig kärlek och omtanke Micke. Jag känner verkligen med dig. Jag trillade in på den här tråden av en slump och har nu över några dagar läst varenda inlägg. Som jag hejade på dig i början och jag tycker verkligen att det är synd att det inte gick din väg och att situationen nu är som den är.

    Jag lever själv i ett sexlöst förhållande, men till skillnad från det du och ditt ex hade, har inte jag och min sambo i närheten av ett så fint förhållande i övrigt heller. Jag skulle göra vad som helst för att få vara med en man som dig. Verkligen en bonus att dessutom få slippa hetsen om att behöva ha sex.

    Jag önskar dig verkligen allt gott i livet! Hoppas att det börjar kännas lite lättare nu när det har gått ett tag! Stor kram


    Tack
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (jösses) skrev 2020-03-18 08:01:51 följande:

    En uppdatering hade varit intressant att få.

    Hur är läget Micke?


    Det är väl som för dom flesta andra. Konstiga tider vi lever i.

    Men det var nog inte det du undrade över förstår jag. Jag har inga dramatiska nyheter till dig. Inget som jag vill dra fram här. Det är som förut i stort sätt. 
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Undrande) skrev 2021-08-20 15:07:50 följande:

    Har tänkt på dej av o till under lång tid och undra hur det går för dej?

    Är ditt ex tillsammans med den andra killen fortfarande?

    Fortfarande förbryllad över att dina barn har accepterat hela situationen och inte tagit dit parti. 

    Har du hittat någon som du kan gå vidare med?


    Jag lever. Ja dom är fortfarande tillsammans och det är ingen förändring vad gäller barnen (som ju naturligtvis blivit äldre). Många i den här tråden har ställt samma fråga har jag sett så tydligen är det något som får folk att reagera. Jag har inte reagerat på deras närhet till sin mamma på något sätt. Dom har alltid varit tillgivna sin mor. Så det är väl naturligt för mig.

    Nej....jag har inte hittat någon och har inte heller försökt hitta någon. Precis som jag skrivit tidigare. Inget har hänt. Inget nytt av värde att rapportera. 
Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad