Inlägg från: Anonym ("Micke") |Visa alla inlägg
  • Anonym ("Micke")

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    ynk skrev 2014-09-26 18:32:25 följande:

    Du upplevde inledningsvis en upphetsning inför din hustrus nyvaknade intresse för andra men, men beskriver detta som förvirring...
    Fast kan det inte vara så att det är ditt sanna jag att du faktiskt tänder på att din fru träffar andra och att skulle få en större gemenskap med din hustru om du bejakade rollen som cuckold...?


    Det där med "cuckolding" har föreslagits för mig tidigare här i tråden men jag känner absolut inget för det. Skulle inte få ut nåt alls av att delta som passiv åskådare. Eller att efteråt få detaljerad beskrivning eller nåt. Totalt noll.
  • Anonym ("Micke")
    ynk skrev 2014-09-26 21:57:21 följande:

    OK, men det blir lite motsägelsefullt i att du valt att inte bli sårad av att din livspartner valt att dela det mest nära och intima med andra män framför dig, samtidigt som du hävdar att du stängt av alla sexuella känslor för egen del...

    Skulle ju förstå detta med att stänga känslorna om det var så att du var sårad och besviken, vilket skulle vara helt förståeligt.

    Men varför skall du plikta för att din fru funnit sin sexuella lust..?

    Kan känna sympati för att du valt att stanna kvar i relationen, men förstår inte riktigt varför du ensam skall betala priset..?

    Att människor som levt i en relation länge glider ifrån varandra och kanske inte längre kan känna den sexuella åtrån till varandra är nog inte alls ovanligt, men att det som i ert fall lett till en så ojämlik situation är nog mindre vanlig.

    Vad säger din hustru om detta, har hon föreslagit dig att också du skulle kunna träffa andra utanför äktenskapet..?


    Nej hon har inte föreslagit något sånt. Det är inte och har inte varit aktuellt. I början av vår kris satt vi några gånger med en terapeut och hon tog upp den frågan vill jag minnas vid ett tillfälle. Alltså hur min fru skulle känna om jag också hade någon vid sidan om och det visade sig då i alla fall att hon inte kände sig bekväm med det. Hon medgav att det iof skulle vara rättvist men att om jag kräver det så är hon beredd att avstå från sitt sexliv istället. Hon ville hantera rättvisan så. Och jag kände inte att jag kan förvägra henne ett sexliv så då blev det så.
  • Anonym ("Micke")
    FIame skrev 2014-09-28 13:50:16 följande:

    Du kanske inte har så hög sexlust som du själv skulle vilja ha? Därav söker du ingen sex utanför ditt dysfunktionella äktenskap.


    Alltså...om du läst tråden så har du konstaterat att jag inte vill ha någon sexlust. Fast jag kan iof förstå att tråden är lång vid det här laget och vem skulle orka sätta sig och läsa genom allt. Inte jag i alla fall
  • Anonym ("Micke")
    Q tankar skrev 2014-10-02 00:31:57 följande:
    Med respekt för att du kan hålla i tråden så länge... och med respekt för ditt val... tänker ändå att det är sorgligt ....Levde själv i ett förhållande utan sex, dock ingen otrohet inblandad från någon av oss, under ca 6,5 år och det gjorde mig så illa. Det tömde mig på så mycket värme, jag frös ofta. Känner du ingen drivkraft att att ta dig ur den situation du befinner dig i? 

    Vad betyder den här tråden för dig?
    För mig är det mera som att livet har gått in i en ny fas. Jag kan tänka mig att det är som för någon som förlorat någon nära genom ett dödsfall. Man faller fritt ett tag och sen tar mark och försöker stå upprätt igen. Efter ett tag så börjar man gå. Men tillvaron är för alltid förändrad och man får finna sin plats i det. Och där är jag. Jag har funnit min plats i min förändrade tillvaro och jag har alls ingen anledning eller drivkraft att ta mig vidare (och falla fritt igen).

    Trådens betydelse har ändrats över tiden. Från början var det en säkerhetsventil och ett sätt att lätta på hjärtat till några (er). Nu är det mer en del i den regelbundna strömmen som jag noterar. Som exempelvis nyheter, tidningar, sport, politik, väderomslag, säsongsjobb i trädgården osv....
  • Anonym ("Micke")
    vildsvin45 skrev 2014-10-02 09:04:31 följande:

    Hur går det? fortfarande barnen ovetande?
    Med risk att bli tjatig, är frun fortfarande ihop med killen som blev inbjuden till middag med era vänner? Vad jag minns så fick inte du någon inbjudan, vilket fick mej att undra om inte era vänner avskrivit dej och ersatt dej med älskaren.
    Hursom lycka till


    Barnen oventand
    Hon är inte ihop med honom....bara hans älskare. Och ja...samma man fortfarande vad jag vet.
  • Anonym ("Micke")
    Schack73 skrev 2014-10-02 08:29:39 följande:

    Jag vidhåller att du är rädd och inte"vågar/vill" stå för den du är och det du vill ha ut av ditt liv. Det är kanske något du lärt dig sedan du var liten; att dina önskningar inte är viktiga. Att DU inte är viktig. Men det är du! Ditt liv är precis lika viktigt som din frus liv och vilja.
    Vad är det värsta som kan hända om du börjar ställa krav? Att din fru blir förvånad? Att hon lämnar dig?


    Om jag hypotetiskt skulle börja ställa krav så ser jag två risker:
    - Hon backar och väljer att krympa sig själv och strypa sin sexuella lust
    - Att hon lämnar mig

    Bägge alternativen är oönskade.
    Och jag kommer aldrig att ställa några krav. Jag har inga krav heltenkelt.
  • Anonym ("Micke")
    Q tankar skrev 2014-10-05 21:47:29 följande:
    Tack för ditt svar tidgare,

    Har inte läst allt i din tråd och ber om förståelse för det, har ändå en fråga som du kanske svarat på tidigare. Jag undrar vad som driver dig att finna lust  och tillfredställelse i att din hustru har en älskare (det skulle kunna vara en fetisch) men samtidigt utrycker du att du anpassar dig och böjer dig till att bara vara nöjd med att bo i hop med henne;

    Jag undrar om du har haft potensproblem när du var med din fru? 
    ok...jag har överseende med dig iom att du ödmjukt ber om det.

    Jag har inte haft några potensproblem (tidigare). Och det finns inget som ger mig några som helst lustkänslor i att min fru har en älskare idag. Jag hade en skum sådan förnimmelse i början...men inte längre. Det finns alltså inget som kan framkalla ngn form av känsla som sexuell lust.
  • Anonym ("Micke")
    Q tankar skrev 2014-10-08 21:54:28 följande:

    Till TS,

    Kan ditt självförtroende vara något som bidrar till att du både försöker tvinga dig till att acceptera din situation och som håller dig tillbaka när det gäller att spana/flörta med andra kvinnor? Anser du dig vara fräsch och attraktiv eller har du ett dåligt självförtroende när det gäller din kropp/ditt utseende?

    Har din nyfikenhet på andra kvinnor ändrats under tiden som detta har pågått? 


    Vet inte riktigt vad jag skall svara här på din fråga om självförtroende. Antagligen så har jag rätt dåligt självförtroende vad gäller mitt eget utseende. Men det är inget jag går och tänker på. Jag bedömer heller inte min egen "fräschhet". Jag är inte fet eller ovårdad på något sätt. Jag tränar regelbundet och mitt jobb kräver att jag är propert och representativt klädd. Men jag ser mig inte som attraktiv. Och det är inget jag eftersträvar heller. 

    Beträffande min nyfikenhet på andra kvinnor så har den om möjligt sjunkit under den här tiden som gått nu. Från nästan noll...till absolut noll. Innan allt det här uppdagades så hade jag inget speciellt sexuellt intresse av andra kvinnor. Den enda kvinnan jag var intresserad av sexuellt, kärleksmässigt osv, var min fru.
  • Anonym ("Micke")
    Q tankar skrev 2014-10-16 19:31:33 följande:

    Till TS

    Om du skulle möta en man i din situation och han skulle be dig om råd - vilket/vilka råd skulle du ge? Finns det val som du ångrar, finns det insikter som du gjort - helt enkelt vad tycker du att vi kan lära oss av den situation du beskriver?


    Väldigt svår fråga och jag kan nog inte ge något kort och konkret svar på den. Det beror på en massa detaljer helt enkelt.

    Om det är en man som vill ha sex och har kvar den driften så är ju läget ett helt annat än mitt. Jag antar att jag skulle resonera som de flesta har gjort i den här tråden avseende mig. Att försöka hitta tillbaka. Att nå en överenskommelse om att få lov att ha sex utanför förhållandet. Att bryta upp.

    Men återigen...varje situation är unik

    Betr ev ånger och insikter...
    Hur otroligt det än låter så kan jag inte komma på något som jag ångrar. Visst...jag ångrar säkert nåt jag sagt eller gjort någon gång. Inte så att det har varit avgörande på något sätt. Men visst jag har ibland också sagt ogenomtänkta saker i affekt. Men när det gäller hur vårt liv har utvecklats, vägen dit, och det jag har gjort så har jag svårt att se att jag kan ångra något. Jag har ju försökt få henne sexuellt intresserad av mig genom åren. Men gått bet. Jag har visat tolerans och förståelse för hennes transformation nu med målsättningen att hitta ett nytt sätt att leva ihop - och det har ju så här långt varit framgångsrikt. Jag skulle ev kunna hitta något bakåt i tiden där jag kunde ha försökt mer (?), annorlunda (?), hårdare/mildare (?) osv..men jag vet inte. Och det är onödigt att hålla på och älta. 

    Min insikt är att du kan inte fullt ut kontrollera den väg ditt liv kommer att ta. Du kan försöka påverka i viss utsträckning men aldrig kontrollera. Du får då välja om du skall följa vägen när den plötsligt svänger åt vänster eller höger...eller om du fortsätter rakt efter din inre karta och kompass.....rakt ut i skogen med uppfattningen om att det finns en väg därinne någonstans. Vi har alla med oss en uppfattning om hur kartan skall se ut. Jag hade det och min omgivning (ni..med all tydlighet) har det. Sen när den verkliga terrängen visar sig deviera från den här kartan så vill de flesta fortfarande hålla kvar vid sin karta och hitta en terräng som överensstämmer med den. Jag pratar i metaforer, så ni får ha överseende, men insikten handlar om anpassning.

    Det är ju bekvämt att gripa efter kända citat för att styrka sin tes och Charles Darwin är ofta citerad. Låt mig därför också citera honom. "It is not the strongest or the most intelligent who will survive, but those who can best manage change".
    Jag inser ju omgående att citatet även kan vändas emot mig. Nevertheless.....
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (Hyckleri) skrev 2014-10-20 14:31:43 följande:

    Kan inte tänka mig hur det där kändes, fyfan alltså.

    Tänker bara att hyckleri ligger i en kvinnas natur. Många av dem är aldrig nöjda.
    Du verkar ha varit en "för perfekt" man, för förutsägbar, ingen spänning i förhållandet, inget oväntat. Notera att detta bara är något jag förmodar, ingen fakta.

    Kvinnor/tjejer letar alltid efter nya kickar/spänningar, ett exempel är ju hur kändiskåta tjejer är.

    Skulle du varit tillsammans med samma tjej och haft ett perfekt förhållande och t.ex. Christiano Ronaldo eller Jude law ville knulla med din tjej, så skulle hon göra det, för att få lite spänning i livet, kunna skryta för tjejkompisarna osv.

    Sista frågan, har du liten kuk? Ren nyfikenhet, vet att det kan vara problem efter förlossningen osv.


    Jag vill väl inte gå så långt att jag kallar kvinnor för hycklare rakt av eller att dom allihopa är spänningssökande. Det ligger väl lika nära tillhands att män är det också. Betr kukstorlek så antar jag att jag är rätt genomsnittlig. Kan inte tänka mig att min frus nyvaknade sexlust till andra män har med storlekar att göra.
Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad