Inlägg från: Anonym ("Micke") |Visa alla inlägg
  • Anonym ("Micke")

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    vildsvin45 skrev 2014-05-08 17:18:50 följande:
    .........

    Tror att det börjar komma till vägs ände för er
    Hoppas att du kan lösa allt på, för dej bästa sätt
    Jag hoppas och tror att du har fel (avs vägs ände)
    Tack ändå
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (insikt) skrev 2014-05-08 23:39:47 följande:
    Min spontana tanke är - vad ska din fru ha dig till Micke?
    .........

    Micke - när ska det bli din tur att ta för dig av livet? När blir det din tur att känna lust? {#emotions_dlg.flower} Livet är inte bara till för att överleva - det ska levas!
    Jag ger henne trygghet och stabilitet. Vänskap, kärlek och kompanjonskap. Är det så värdelöst? Jag upplever visst att jag har ett liv som är värt att levas. Tydligen inte enligt den måttstock som de flesta av er håller er med. Men det här är mitt liv som det utvecklar sig och jag tar tacksamt emot livet som det kommer. Jag inte bara överlever...jag lever. Tro mig. Tack ändå
  • Anonym ("Micke")
    JallaPark skrev 2014-05-09 21:20:11 följande:

    Läst lite och kan inte minnas att jag haft så ont i hela kroppen tidigare. Hur orkar du stå ut med det här? När jag läser det här tycker jag inte att din "fru" mår bra överhuvudtaget. Hon verkar fått en brutal ålderskris. Fattar inte hur du står ut. Vad säger barnen? De måste väl anat något?


    Nej...våra vuxna barn vet intet...och skall heller inget veta.
  • Anonym ("Micke")
    Benny1957 skrev 2014-05-11 00:17:35 följande:
    Micke. Jag hade nånstans hoppats på en uppdatering där du berättade att din fru nu kommit igenom sin knullkris och nu beslutat sig för att satsa på dig igen. Men tyvärr var det ännu värre (om det går). Tidigare sa du att ni lever som vänner, men man åker inte bort med någon annan om ens vän skall opereras! Tyvärr tror jag Vildsvin har rätt - hon har nu också övergivet dig som vän.

    Du har tidigare sagt att den gemensamma villan var otroligt viktig för dig. I så fall måste du se till att din frus älskare inte tar den ifrån dig. För han vet att den också är viktig för henne och kan han ta ifrån dig både din fru och din vän kan han säkert hitta på ett sätt att ta även den.

    Tidigare har du velat verka storsint och säga att en villa är en "värdslig sak" men en sådan attityd snarast provocerar än bevekar din fru tror jag.

    Hur skulle du reagera om hon kom och sa att "det enklaste väl vore om han flyttade hit och bodde med mig i sängkammaren så kan du bo i gästrummet? Apropå det så var han och jag på banken och löste ut dina lån. Det har du väl inget emot?
    Ja...vad svarar man på det egentligen. Vad här i livet är definitivt och helt säkert? Ingenting. Men jag kan inte gå omkring och misstro dom som är mig nära och förvänta mig att dom skall skada mig. Ett sånt liv och en sån inställning vill jag inte leva med. Tack ändå
  • Anonym ("Micke")
    molly50 skrev 2014-05-11 11:31:08 följande:
    ............................

    Snälla Micke! Du har alltså legat på operationsbordet och din fru åker iväg på semester med sin älskare?
    Jag är ledsen att behöva säga det,men jag tycker det verkar som att din fru prioriterar sin älskare framför dig.
    Att hon väljer sin älskare framför dig när du behöver henne som mest tycker jag säger en hel del.
    Jag tror att det är på plats att avdramatisera operationen något. Alltså..det var inget akut och inget dramatiskt utan en operation som har varit inplanerad en längre tid. Nu fick jag äntligen plats i deras schema och då var det lika bra att få det gjort. Någon veckas hoppande på kryckor och sen är jag som vanligt igen. Inget konstigt.
    Snälla du,du har halva livet kvar att leva. Och inte vill du väl leva så här för resten av ditt liv?
    Så sätt ner foten och gör något nu! Med eller utan din fru!
    Jo...jag har förhoppningsvis halva livet kvar...eller inte så långt ifrån i alla fall. Och varför skulle jag inte kunna leva som jag gör nu? Hellre det här än som det var för några år sedan med all den ångest, vanmakt och självförakt. Det slipper jag ju nu.
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (insikt) skrev 2014-05-14 10:03:08 följande:
    Micke - det vore roligt att få en uppdatering om vad du och din fru gör gemensamt. Hur ser ert gemensamma liv ut?

    Det enda vi får höra är att hon tillbringar MINST halva sin tid, sitt liv med sin fasta älskare. Det är resor hit och dit, konserter, middagar, fester med era gemensamma vänner.

    Vad är din roll i ert gemensamma förhållande?
    Ok....låt oss rätta till ett och annat här. 

    Hon tillbringar inte minst sin halva tid med sin älskare. Det har jag aldrig sagt och inte ens antytt. Det är en väldigt långtdragen och förhastad slutsats som du drar. Jag har inte räknat dagar och timmar men jag skulle uppskatta det till kanske 10%...möjligen 15%. Inte mer. Vad min roll i förhållandet är allt man gör och har tillsamman i ett förhållande.......utom möjligen då sex. Det har hon på annat håll.
    Som jag ser det så är älskarens roll upptagen. Så är även makens roll eftersom hennes sociala sällskapsliv numera äger rum tillsammans med älskaren och inte med dig. Jag ser tyvärr inte heller att du har bästa vännens roll - även den verkar den faste älskaren ha lagt beslag på. Hon tillbringar ju mer tid med honom än med dig.

    Så jag upprepar min fråga - vilken roll spelar du i din frus liv. Enligt hennes sätt att se det?
    vi har definitivt ett socialt liv vi också. Där vi träffar andra och umgås och samverkar i andra kretsar. Tillsammans. Jag berättar ju inte om allt det ..utan har bara gett er en selektiv del av vårt liv och det som då kretsar kring hennes utomäktenskapliga förbindelser. Så din och alla andras syn är skev.
    I mina ögon är det precis som du säger - trygghet. Men en ekonomisk trygghet och stabilitet och inte en emotionell. Du ger henne möjlighet att leva sitt liv som hon vill - utan att ställa några som helst motkrav på kärlek, ömhet, vänskap - allt sånt som hör ett äktenskap till. Din fru är säkerligen supernöjd - hon utnyttjar dig och dina pengar som en bas. Hon kommer tillbaka till dig med jämna mellanrum för att försäkra dig om att hon är "din" och så tankar hon av dig din kärlek, din uppmärksamhet och dina pengar .

    Du kanske upplever att du lever ett fullödigt liv Micke men den sorgliga sanningen - som alla läsare av tråden sedan länge insett - är att du endast nöjer dig med de smulor som livet kastar till dig. 
    Jag känner till motsats till många andra (tydligen) en tillfredställelse och glädje i att kunna vara just den tryggheten, stabiliteten och basen. Jag ser absolut inget negativt i det. Hon mjölkar mig inte på pengar även om jag gärna ser till att hon har det hon behöver. Varför skulle jag inte? Vi är inte nödställda ekonomiskt och varför skall jag sitta och värpa på mitt kapital för. Jag har redan sett till att våra barn får sin beskärda del. Om det så är smulor som hon kastar till mig (enl dig...inte mig) så är det smulor som är guld värda.
    OCH operationen är en big deal. Vilken hustru/vän överger sin make/vän när han ligger inne för operation och efterkommande konvalescens? Visst det var inte livshotande och det var planerat MEN om din hustru hade älskat dig så hade hon satt dina behov framför sina. För de allra flesta är det en självklarhet att man ställer upp för sin partner när denna behöver hjälp men din fru väljer att åka iväg på en resa med sin älskare!!!!?????
    Nej. Operationen är inte en big deal. Och visst frågade hon mig om det var ok att hon åkte. Hade jag sagt nej hade hon stannat utan att blinka. Men varför skulle jag hålla kvar henne bara för att jag skall fixa till något som varit planerat en längre tid? Om jag hade varit orolig för operationen och / eller min konvalescens efteråt så hade det varit annorlunda. Men nu var det ju inte så.
    Micke - hur högt och hur länge ska vi behöva skrika för att du ska förstå att din fru inte längre är din fru! Hon är inte ens din vän. Det var länge sen hon övergav dig! 

    Önskar så att du kunde ta till dig av det alla skriver. Att du kunde öppna ögonen och äntligen SE din fru för vad hon är. En fullblodsegoist som inte gör någonting alls för sin make - inte utan att först säkerställa att hennes alla behov är tillfredsställda.

    Kan du inte göra ett experiment Micke. För oss alla här inne! Berätta för din fru att du har fått nog och att hon nu får välja mellan dig och ert äktenskap och den livsstil hon har. För visst inser du att relationen hon har med sin älskare är långt mer än sexuell? 
    Nej. Jag experimenterar inte med andra människor eller mina relationer till dom. Jag är 100% genuin. Det jag säger - det gäller. Det jag avser och lovar - det håller jag. Jag är en udda figur. En dinosaurie. Ett ufo. Jag har moral...skjut mig.


  • Anonym ("Micke")
    molly50 skrev 2014-05-14 20:24:11 följande:
    Jo,men hade det inte känts bättre ändå om ni hade kunnat hitta tillbaka till varandra på det sexuella planet också?
    Som det är nu så visar ju din fru dig ingen som helst respekt och sympati,tycker jag det verkar som.
    Nej...det sexuella planet är något som jag absolut inte vill tillbaka till. Ångesten, hopplösheten och skuldkänslorna över att man var kåt. Jag har aldrig känt mig så äcklig som jag gjorde då. Nu slipper jag det och det är som att få andas friskt syre för första gången på flera decennier.

    Min fru visar mig mycket respekt och sympati. Som jag skrivit...ni får inte hela bilden.
  • Anonym ("Micke")
    molly50 skrev 2014-05-14 20:31:07 följande:
    "Nej...det sexuella planet är något som jag absolut inte vill tillbaka till. Ångesten, hopplösheten och skuldkänslorna över att man var kåt. Jag har aldrig känt mig så äcklig som jag gjorde då. Nu slipper jag det och det är som att få andas friskt syre för första gången på flera decennier.

    Min fru visar mig mycket respekt och sympati. Som jag skrivit...ni får inte hela bilden."

    Jo,men om ni skulle hitta tillbaka till varandra på det sexuella planet så skulle du ju slippa gå omkring och vara kåt och ha ångest.
    Jag kan inte riktigt se problemet med det.
    Hade det inte varit bättre att få dela allt tillsammans med din fru och inte bara en del?

    Nej,vi kanske inte har hela bilden. Men vi läser det du skriver.
    Och utifrån det så tycker i alla fall inte jag att din fru visar dig varken respekt eller sympati.
    Men....vi har aldrig haft något bra sexliv som man kan hitta tillbaka till. Jag har aldrig upplevt ett fungerande sexliv som är ömsesidigt avseende lust och kåthet till varandra. Visst...vi hade någolunda regelbundet sex de första åren....men alltid på mitt initiativ. Jag skulle alltid förtjäna det. Jag vill inte tillbaka till det. Jag tror inte på något annat heller. Inte för mig. Jag har lidit under det där. Det räcker.
  • Anonym ("Micke")
    Anonym (J) skrev 2014-05-17 03:02:35 följande:
    Tror en hel del i den här tråden skulle behöva fundera lite över hur de låter sina egna värderingar rättfärdiga ett rätt elakt beteende mot TS Micke. 

    Om han trivs och inte vill ändra saker, vad har andra för rätt att försöka på olika sätt övertala honom att han inte alls borde trivas? Det rättfärdigas inte av att man själv inte skulle uppleva det som en ok situation. 

    Det läggs in och läses in en massa saker som förutsätts så till den milda grad att folk inte ens lyssnar på när TS försöker förklara att nej det skedde inte på det viset etc. 

    Det må vara välment men många inlägg är betydligt mer kränkande jämntemot TS än vad de klagar på. Fördomarna haglar. 

    Micke, jag hoppas det fortsätter att kännas bra oavsett vilken väg era liv tar. Sluta läs tråden om det blir jobbigt att hela tiden behöva försvara dina egna frivilliga val. Din känsla är viktigast oavsett vad den är, inte vad någon annan försöker övertyga dig om att du borde känna, tycka eller vilja. Kanske du dock skulle gå för din egen del till en samtalspartner och prata om dig och vad du vill (oavsett vad det är) så du kan känna dig väl grundad i dig själv och dina val gällande dig och ditt äktenskap och hur du vill ha det. Det kan säkert göra det lättare också att kommunicera det med din fru för att minska risken att något blir tokigt. Om inte annat är det säkert nyttigt för dig att prata om dina tidigare ambivalenta känslor gällande din egen sexualitet (nej, inget säger att du måste "ta upp den", oavsett vad alla forum-riddarna försöker tvinga på om den saken, det finns många som trivs bättre utan också - men det kan vara bra att bearbeta det som varit tidigare för din egen skull, då du inte var riktigt nöjd och i balans med det). 

    Lycka till och ha det bra. 
    Tack
    Betr samtalspartner som du föreslår så hade vi ju det och jag deltog ju i många av dom samtalena. Jag kan inte se att det bidrog med så mycket positivt.

    Tack ändå
  • Anonym ("Micke")
    Flickanx2 skrev 2014-06-13 16:09:52 följande:
    Åh, jag känner så med dig TS. Nu kanske tråden är gammal och det har säkert hänt en hel del kan jag tänka mig. Samtalsterapi och lite tid har nog gjort sitt till?

    Jag tror dock inte att det håller om du inte pratar ut och förklarar hur sårad du blir. Om du nu känner så, menar jag. Det finns så många olika sorters kärlek och äktenskap med för den delen. En del klarar av att ha många partners, en del inte.

    Det viktiga här är att ni sätter era gränser öppet mot  varandra. Detta för att ni ska kunna lita på varann och inte gå och misstänka, som du skrev någonstans. Det fungerar inte i längden.

    Prata och diskutera hur ni vill ha ert liv ihop. Det är ett måste, tror jag.
    Ja..jo..visst. Men vi har gjort precis så. Pratat och rett ut och diskuterat gränserna.
Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad