Anonym (Jordgubben) skrev 2013-06-22 11:58:01 följande:
Förstahandsvalet är man oftast passionerat kär i.
Fattar bara att det ALDRIG kan få hålla med förstahandsvalet.
Jag menar inte att jag vill ha badguys men det verkar som att så fort en kille har lite självförtroende så tror han att han är en casanova och vill bete sig därefter.
Sedan finns det känsliga, deppiga killar med noll självförtroende som verkligen gör allt för att få en tjej men med deras sorgsna attityd blir man inte det minsta attraherad av helt enkelt.
Visst kan det vara så att passionen brinner ut och sedan finns inget kvar. Men det behöver inte vara så. En kille som man är passionerat kär i kan oftast charma en också och då kan man ha roligt ihop när glöden lagt sig.
En kille som man är måttligt kär i och där allt fungerar i vardagen kan ju bli rena vardagliga tristessen till slut.
Därför undrar jag om det inte är bättre med förstahandsvalet ändå? Då har man kanske galet roligt ihop ett tag även om det kanske inte håller i all oändlighet ( det gör det ju oftast inte med den trygga killen heller).
så du tror på fullt allvar att vardagstristessen aldrig dyker upp med förstahandsvalet?
vad tror du finns kvar när passionen lagt sig och allt inte längre är så rosenrött? Jo det är då vardagstristessen ändå infinner sig och man stannar kvar för att man fått en slags trygghetskärlek när pirret försvunnit...
då har man likförbannat ett val, att fortsätta det förhållandet fast pirret är slut och kanske i bakhuvudet börja tråna efter något man numera saknar eller göra slut och hitta ett nytt förstahandsval.
Så är livets gång helt enkelt. Det är inte bara EN kille som är ens livs kärlek eftersom livet hela tiden förändras och utgår ifrån det liv du har just idag.
Just NU vill du ha den där killen- men det betyder inte att du faktiskt vill fortsätta ha honom om 5 år. Då kanske sagan är över och du sitter med ett barn på halsen och måste tänka om och leta någon ny stor kärlek.
Livet förändras och så även vi som lever det.
