Hur många av er lever med erat andrahandsval?

Skiljer mig från andrahandsvalet. Skulle tagit första hand om jag hade haft chansen. Men kärleken var nog inte besvarad. Eller så var den det?

Intressant att läsa inläggen eftersom jag undrar över just samma sak.
Så... vad ska man göra då?

Jag hattade fram och tillbaka i flera år med den enda mannen i mitt liv som någonsin lyckats väcka passionen i mig, men det var bara svek, lögner, otrohet och skit från hans sida.

Efter honom tycks jag ha förlorat förmågan att vara kär.
Nu bor jag ihop med en annan, som älskar mig högt och rent och visar det på alla sätt. Han vill ha samma sak som jag - hus och barn och allt det där. Jag känner mig trygg och älskad med honom. Sexet är bra.

Men det är ingen passion, ingen gnista.
Jag ser inte upp till och beundrar honom så som jag gjorde med han som behandlade mig illa. Han var driftig och social, framgångsrik - den självklara mittpunkten i allt. Min nya är lite mer "nördig", stillsam och ingen machoman öht. Vi funkar bra ihop i vardagen, men jag undrar om det kommer räcka i längden.

Så... ska jag lämna honom och döma mig själv till ett liv av ensamhet och barnlöshet för att jag inte kan bli kär längre? Eller gå vidare med honom och ge upp drömmen om att få känna mig kär igen?

Blir fel hur man än gör, tycks det som.    

som jag sa i ett tidigare inlägg så får man helt enkelt lära sig tänka om och tänka rätt.  Måste man se upp till någon pga ytliga egenskaper? Är det verkligen något att sträva efter?  

och är någon som inte har dessa egenskaper automatiskt nån som man inte kan älska? Nej faktiskt inte.

egenskaper som man värdesätter och verkligen vill ha , det har den här killen du lever med. Du får lära dig att uppskatta det på riktigt helt enkelt.  Lära dig att det är såna egenskaper man kan lära sig älska.

Och som jag också påpekat så betyder inte pirr i magen och passion att det är äkta kärlek.

Jag tycker inte du ska göra slut med den killen du har , men du behöver upptäcka honom på nytt. Se honom med nya ögon .  Vad har han som ditt ex INTE har?  

Ditt ex är ditt ex och din sambo är din sambo. Två olika personer med olika egenskaper och dom ska man aldrig jämföra med varandra eftersom dom inte är samma personer.

Gräv inte ner dig i en massa saker han INTE är -  se honom för DET han är.

Eftersom du ändå valt honom och valt att starta ett gemensamt liv med honom så har han ju ändå något du tilltalas av. Du har faktiskt valt honom som ett förstahandsval, annars har du fortsatt vara singel....

 

Känner så väl igen det. Jag var i samma sits men reflekterade inte alls över det som tur är. Men respekt och vördnad kände jag för mitt andrahandsval. Men det är faktiskt inte först nu när jag skiljer mig som jag inser hur det låg till. Jag har haft ett underbart liv, älskat honom men inte alls i närheten av mitt "förstahandsval". Det är passion, längtan, magi, kärlek. Förstahandsvalet är kärleken - definitionen av kärleken. 

Det är jättetråkigt för det betyder att jag har en hangup på en person och får jag honom inte så kommer jag inte heller få kärleken. Så känns det.

Det spelar ingen roll hur mycket andra säger till mig att ändra min tanke. Jag har en känsla som är "förstahandskärleken" den är en speciell känsla som bara han kan skapa. Alla andra känslor kan också vara okej, men de är absolut inte samma.  

Satsa på att bilda familj med honom. Varför vänta på den 100-iga glöden då du är tillsammans med en bra seriös kille. Kanske håller det inte hela livet men det vet du inte med "den stora passionen" heller. Det är väl bättre att få barn med en seriös kille som blir en bra pappa än enidiot. Men det är ju ditt val. Kanske är inte livet roligare än så. .

Men jag trånar också litet efter en kille som jag tror är 100 procentiga glöden trots att jag har ett fungerande vardagsliv med en bra kille som jag har barn med. Men det räcker inte, den "stora kärleken", andra saker är viktigare.

Det är det vi får lära oss via alla kärlekshistorier vi matas med i filmer mm. Men det är kanske fel. Kärleken kan se olika ut och jag tycker att man ser det mer desto mer erfarenhet man får. Men ändå, man vill bli riktigt, riktigt kär och sedd, förstådd med jättemycket gemensamma intressen. Fast jag har inte lämnat för den stora kärleken. För den kanske inte är värd det i verkligheten.

Jag tror du har en poäng! 

Då får det att låta så lätt. Du borde spela in mentala CD-skivor med budskap till alla oss störda som inte tar oss vidare i livet!