Hur många av er lever med erat andrahandsval?

Man ska inte tvinga fram känslor - däremot kan man jobba bort felaktiga val.  Man väljer ju en viss typ av kille av en särskild orsak.  DET är det man ska jobba på. 

När man lär sig förstå varför man faller för en viss typ av kille och vilka egenskaper den killen har som attraherar så har man kommit en bra bit på väg och kan lättare välja bort den sortens killar som bara ger en problem.

Jag har också fallit för fel sorts killar på olika sätt  och nu i efterhand är det uppenbart att det verkligen inte var några förstahandsval hur mycket jag än försöker inbilla mig det.  

Oftast är det precis tvärtom...  förstahandsvalen är nästan alltid fel kille och givetvis nån man ska springa så långt bort ifrån som möjligt.

 Ett förstahandsval ska självklart ha ALLA egenskaper man vill ha och behöver.  Något annat existerar inte.  Han kan aldrig vara  nästan där... Antingen HAR han allt man vill ha eller så har han det inte.    Den kille du pratar om i din ts kan omöjligt vara ditt förstahandsval , hur kan han vara det när han uppenbart inte har dom egenskaper du faktiskt vill ha? 

Det finns helt enkelt inget mittimellan. 

Att önska att en viss kille skulle vara ett förstahandsval är en sak - om han är det - det är en helt annan sak.  Man kan aldrig inbilla sig att en kille ska förändras bara han blir ihop med mig.  Där lurar man bara sig själv .  En svinig kille kan aldrig bli en svärmorsdröm , det händer bara i sagorna.

 

Mitt första hans val är pappan till min son. Vi träffades när jag var 16år och han 19år. Jag blev tokförälskad och han också. Efter det har vi gått fram och tillbaka i 10år. Tills han träffade en annan. Vill aldrig tillbaka till honom eftersom det aldrig funkar till 100% och känner att någon annan lika gärna kan duga, men kommer nog aldrig bli stört förälskad igen. Men vem vet? jag är ju trots allt bara "27år"

Saknar mitt förstahandsval! Som fan! 

Sen får man ju också tänka på att inte misstolka pirr och förälskelse som att DET specifikt är kärlek. 

Pirret, åtrån, passionen är det man känner för varandra den första tiden i ett nytt förhållande, det är då man knullar som kaniner och inte kan få nog av varandra .  Sen förvandlas det där pirret till genuin kärlek , själva kittet som gör att man inte vill vara utan varandra . Kittet som gör att man känner ett framtidshopp och kärleken som djupnar och gör att man vill bilda familj o gifta sig. 

För en del kan pirret utebli men kan redan från början känna den djupare kärleken. 

Kom ihåg Prins Daniel och Prinsessan Victoria vad dom sa om första gången dom träffades. Det blev inget klick, det blev inget pirr , istället fördjupades vänskapen ganska fort och det blev en innerlig kärlek  istället.  Idag däremot sådär en 8-10 år senare så ser man förälskelse och pirret mellan dom. Men det fanns inte där från början enligt dom själva. 

Så att man känner pirr i magen och andlös åtrå för en person är ingen garanti heller för att det sen utvecklas och blir kärlek ,  åtrån och passionen säger ingenting om hurvida killen är ett bra äkta-man-material. 

Så den som trånar efter sitt förstahandsval kanske faktiskt måste tänka om och tänka rätt.  Galen passion  betyder inte automatiskt äkta kärlek. 

Behöver nån fundera på valet av förstahandsval så är det ju bara att titta under kategorin relationer här på forumet och se hur många olyckliga tjejer det lever i förhållanden med killar som dom trodde var deras förstahandsval men när förälskelsen lagt sig fanns ingenting kvar mer än ett luftslott som nu hänger sladdrigt som en våt trasa.... 

 
 

Nyfiken gul

Det där pirret kan komma tillbaka många gånger under ett långt förhållande och kaningökandet kan också återkomma. Och fy fan va gott det är att om och om igen få känna pirret, kittet och den där härliga känslan i ett långt förhållande.

självklart - likaväl som att pirret plötsligt kan komma hux flux från att aldrig nånsin ha funnits där... 

jag säger bara att pirr i magen inte automatiskt betyder äkta kärlek.   Det ska man hålla åtskilt.

 

Precis. Men det är ändå tragiskt om det finns människor som lever med ett andrahandsval och skulle förstahandsvalet dyka upp så dumpar de andrahandsvalet omgående och skiter i dennes känslor än att vara singel tills förstahandsvalet kommer. Jag tror dessa människorna är rädda för att vara ensamma. Därför lever de i en lögn för att få lite sällskap.

Skulle aldrig nöja mig med ett andrahandsval.

ja det är tragiskt, men ännu mer tragiskt och det är ganska tydligt i den här tråden att många väntar på en drömkille som verkligen inte är någon att hänga i julgranen. 

Man anser att förstahandsvalet är den man ska ha - oavsett- punkt liksom.

Men som jag försökt påvisa så betyder inte pirret i magen att han är en bra kille eller att det ens är möjligt att det blir han och hon.  

Skrämmande många blundar helt enkelt för verkligheten och försöker förtvivlat att få Harlequinromanen att vara en sanning istället för vad det egentligen är - en saga.  

Ja det är sjukt.