Hur många av er lever med erat andrahandsval?

Glömde tillägga, någon kan vara ens förstahandsval utan att det behöver vara besvarat för den delen.

Vad jag menar med förstahandsval är att få den partner man allra helst vill ha men får den inte. Då tar man någon som känns halvbra eftersom man inte fick den som stod högst upp på önselistan.

lever med en person jag älskar men har nyligen insett att jag även älskar en annan. Hade det funnits tillstymmelse till möjlighet för mig att vara med den andre hade jag valt honom nu. Men det går inte även om jag vet att mina känslor är besvarade. Vi har helt enkelt aldrig befunnit oss i en situation där vi kunnat välja varandra. Kanske kommer det en dag då vi kan vara tillsammans, om sisådär 15 år. tills dess är den jag valt den jag vill vara med även om mitt hjärta just nu är i ett kaos.

Går och hoppas på samma sak. Ekvationen går inte ihop just nu. Ledsamt!

Men nää, varför göra så?? Då var man inte halvbra heller, man tar ingen. Lever singel, blir botad från hjärtekross och blir kär om igen och tar förstavalet. Att ta någon annan i besvikelse kan inte leda till något gott.

Jag har gjort det tidigare och har av den erfarenheten dragit slutsatsen att jag aldrig kommer att göra det igen. Jag fick sedan vänta rätt länge på mannen i mitt liv men det var det värt.

Men varför i himmelens namn ska man göra så?  

Att välja nån man inte vill ha är ju bara ren o skär desperation och inget annat.

Varför inte leva ensam ett tag och ta hand om sig själv och inse att det fanns en anledning till att den där killen inte kunde bli ett förstahandsval och komma över det ?

Är det verkligen så hemskt att vara ensam att man tar vem som helst?  

Snacka om att nedvärdera sig själv ner till fotknölarna.   Vad vinner man på ett sånt beteende?

Om man aldrig kan få en kille man har känslor för kan det aldrig nånsin vara ett förstahandsval.  Enkel logik.

 

Något att tänka på -  eller hur? 

Fast det är ju troligen inte sant?

Jag lever i sådana fall med mitt andrahandsval. Jag ville så gärna vara med min ex-pojkvän, men han var inte redo för barn (jag hade väntat i några år) och jag kände att jag inte orkade vänta längre så jag lämnade honom för att försöka hitta någon som vill samma saker som mig i livet. Jag känner dock fortfarande att jag älskar ex-pojkvännen och önskar att han vill ha barn inom en snar framtid.