Vi har försökt få barn över ett år och nu fått beskedet att min sambo saknar spermier. Det känns hopplöst och jag överväger att lämna honom och gå vidare. Det känns ångestfyllt att dumpa honom nu men vi kommer inte kunna skaffa biologiska barn tillsammans vilket är viktigt för mig.
Vi fick drygt 30% chans att bli gravida av vår klinik, det är rätt högt ändå trots allt, betydligt mindre odds om vi försöker själva.
Men det är ju individuellt. Som med allt.
Jag undrar lite hur du skulle känna om din livs kärlek lämnade dig om problemet var omvänt, om dina ägg inte dög? Skulle du då känna att det var Ok bara?
Jag tänker att spermiedonation är ju ett jättebra alternativ om mannen inte har spermier, liaväl som äggdonation är ett jättebra alternativ om kvinnans ägg inte är dugliga. Precis som jag tycker att par som inte kan få biologiska barn borde få möjlighet att få embryodonation om man vill det.
Vården i Sverige är fantastisk och jag kan för mitt liv inte förstå varför man skulle tycka det är så otroligt viktigt att det är just en specifik mans spermier? Han är ju med dig hela vägen genom graviditeten, du kommer bära ett barn (om du har tur och allt fungerar för dig) som ni skapat tillsammans. Det är inte hans lilla simmare, men det är ju NI som gjort det tillsammans?!
Jag är lite till åren kommen och har inte förrän nu träffat min livpartner. Han är perfekt för mig! Vi började försöka för över ett år sen på riktigt. Innan dess var det mer halvhjärtat. Jag blev gravid på 6:e försöket och lyckan var total. I vecka 19 förlorade vi vår bebis och nu försöker vi igen. Sorgen efter förlusten var oändlig och hade jag inte haft honom vid min sida så vet jag inte vad jag gjort.
Han är min man, min karl, min partner in crime! Blir jag mamma är det med honom jag får barn och förblir jag barnlös är dte med honom jag är barnlös. Vi påbörjar troligen IVF till hösten privat, vi är otroligt glada över att vi har varann!
Så mitt svar till dig är att du ska prata med din partner och kolla upp era alternativ. För sanningen är den att när det kommer till kritan kan det vara så att du har väldigt svårt att behålla en graviditet om du skulle bli gravid med nån annan, det är inte säkert att bara för att du byter partner att allt funkar klockrent. Så tänk efter före du lämnar din partner för en sån sak, vem säger att du hittar en ny som vill ha barn och som du vill ha för resten av livet?
Nä, kamma till dig och vänd på frågan. Om du vill ha barn så gärna och det visar sig att du inte kan, är det då helt ok för din man att söka sig vidare trots att det finns hjälp att få?
Om det bara är en mans spermier du är ute efter i ett förhållande vore det väl ärligare att skaffa barn på egen hand via insemination. Vet din man att du inte älskar honom? Det tycker jag du ska säga annars och så avsluta förhållandet så han får en chans till lycka och kärlek med någon annan.
Jag är evigt tacksam att min man inte är som du!! Jag kan inte få barn av egna ägg,men det struntar han i. Han struntar t.o.m i om det är hans spermier. Att få barn ö.h.t tillsammans är det enda viktiga för oss! 
vad baserar du detta antagande på? tror nog det procentuellt är störa chans för graviditet vid insemination/provrör än att "bara" ha sex!
hur ska du gå tillväga när du söker ny partner? be dem lämna spermieprov?
Om det bara är en mans spermier du är ute efter i ett förhållande vore det väl ärligare att skaffa barn på egen hand via insemination. Vet din man att du inte älskar honom? Det tycker jag du ska säga annars och så avsluta förhållandet så han får en chans till lycka och kärlek med någon annan.
Brukar pappor känna kärlek till barn som inte är deras biologiska? Erfarenheter?
Så om det var hos dig problemet låg skulle det vara okej att han lämnade trots att han vill ha barn med dig, utan att utreda möjligheter om donation etc? Det är att sätta sig väldigt högt upp när du skriver som du gör. Klart det är trist men kan du bli gravid finns det alla möjligheter att få ett biologiskt barn. Varför ska pappan som antagligen inte skulle lämnat dig om du var problemet (såna förhållanden känns inte som något att sträva efter)och som vill ha barn behöva ta det?
Att någon av parterna har problem är inte helt ovanligt. Vägen till barn kan vara lång och att "slänga bort" en man du vill ha barn med enbart för detta känns dumt. Inget jag någonsin skulle stå för och speciellt inte för ev barn, tänkte om du hittar någon som du blir gravid med fort och som visar sig vara en idiot, tänk om du helt enkelt inte hittar någon, om du inte blir gravid i nästa förhållande alls. Livet har inga garantier men älskar man någon och vill ha barn med denne som försöker man alla vägar möjliga.
Du verkar ju ändå älska honom för hans spermier, som han bevisligen saknade. Lämna honom så att han kan hitta någon som älskar och vill vara med honom för den han är.