Vi har försökt få barn över ett år och nu fått beskedet att min sambo saknar spermier. Det känns hopplöst och jag överväger att lämna honom och gå vidare. Det känns ångestfyllt att dumpa honom nu men vi kommer inte kunna skaffa biologiska barn tillsammans vilket är viktigt för mig.
Min svärmor dumpade sin första man när hon fick veta att han inte kunde få barn.
Han visste det hela tiden då han hade den där barnsjukdomen, vars namn jag nu inte kommer på, som liten o även hade testat sig då de träffades.
Hon flyttade ut samma dag hon fick veta. Det var någon släkting till honom som försa sig.
Hon hittade en ny karl o så vart min sambo född.
Jag fick tidigt missfall som tonåring o trodde givetvis att jag skulle kunna bli gravid när det var dags.
Men tiden gick o den sambon jag hade då, som var äldre än mig, höll på att bli knäckt när vi aldrig vart gravida.
Han närmare sig 40 o när det han fick sitt provsvar att han var ok, firade han det genom att sätta på en släkting till mig o givetvis vart hon gravid med en gång.
Mitt provsvar var inte roligt att läsa.
När jag träffade min sambo något år senare sa jag som det var, då det började bli allvar mellan oss o den underbara karln ville ha mig iaf. Att när det var dags att bilda familj så skulle vi fixa det på något sätt.
Det fanns ju många barn som behövde föräldrar.
Knappt 2 år senare fick jag en magsjuka som aldrig verkade gå över o det visade sig att vi väntade barn.
Minns än orden läkaren sa...* hur är detta möjligt?*
Nu är vårt barn snart 10 år o kommer inte få några syskon.
Vi pratade om att adoptera men har fått inse att det inte är möjligt av olika anledningar.
Kärleken till ett barn är så mycket större än biologin.
Tråkigt att han inte har spermier. Men det är inte the end of the world. Det finns spermadonatorer. Tycker ni båda ska ta en seriös funderare över det.
Från där jag är, är tankar som "det skulle inte vara ett eget barn", bli en "riktig pappa" bara lite omoget och ogenomtänkt.
Fick ni barn genom donatorspermier skulle det bli hans biologiska barn (dock inte genetiska) och vi som har donatorsbarn vet att det finns ingenting som inte är "eget" eller "på riktigt".
Visst kan man ha många frågor och tankar inför detta. Men när man har sitt barn existerar det inte längre, tro mig.
Spermiedonation?
Om hans förmåga att göra dig gravid är viktigare än er kärlek ska du såklart lämna honom.
Likaså lämnar man en partner som inte har så hög sexlust som man önskar om den biten är viktig.
Jag har, i mitt arbete, träffat många infertila par och de flesta har sett det som ett gemensamt problem, inte som den enes fel ....
Om man ser det som ett gemensamt problem kan man också söka lösningar tillsammans. Om man vill ha gemensamma barn finns donation av ägg/sperma, adoption, gemensamma strategier för att leva utan barn eller med andras barn att fundera kring! Vill mannen inte alls ha barn på alternativt sätt, DÅ kanske man skall fundera över sitt val att ev gå vidare ......
Tråkigt att han inte har spermier. Men det är inte the end of the world. Det finns spermadonatorer. Tycker ni båda ska ta en seriös funderare över det.
Från där jag är, är tankar som "det skulle inte vara ett eget barn", bli en "riktig pappa" bara lite omoget och ogenomtänkt.
Fick ni barn genom donatorspermier skulle det bli hans biologiska barn (dock inte genetiska) och vi som har donatorsbarn vet att det finns ingenting som inte är "eget" eller "på riktigt".
Visst kan man ha många frågor och tankar inför detta. Men när man har sitt barn existerar det inte längre, tro mig.
Fast det handlar ju inte bara om att tänka, utan även om att KÄNNA. Och känslorna styr man inte så lätt över...
Nja, vid surrogatmödraskap är äggen i regel från den kvinna som ska bli den sociala "riktiga" mamman. Alltså den kvinnan blir både genetisk och "social" mamma. Surrogatmamman blir den biologiska.
Exakt... Fast alla accepterar inte de termerna heller, utan sätter likhetstecken mellan "biologisk" och "genetisk". Det är mest folk som redan är inne i donationssvängen, som skiljer på det. Vissa skruvar det ett varv till och låter en fattig kvinna i Indien bära barnet. Då får detta barn, enligt detta synsätt, TRE mammor... den genetiska, den biologiska och den sociala. Hemskt hur det har blivit!