Min sambo har mycket högre inkomst och vill ha gemensam ekonomi :(

Alla mediciner ingår inte i högkostnadsskyddet tyvärr.

Ett tips: kan du inte få recept på de mediciner som är 'receptfria'? På så sätt får du in det i högkostnadsskyddet. Vi har det så för laxermedel och ögondroppar till vår son.

Sök socialbidrag så kommer handläggaren att berätta för din sambo hur er ekonomi ska fungera. Han verkar ju inte lyssna på dig.

En sak jag reagerar på det är ordvalet gemensam ekonomi. Det betyder ju inte bara dela 50/50 på räkningarna utan även inkomsterna. Det han menar är att ni ska ha enskild ekonomi men dela lika på utgifterna.

Har han ledsnat på dig och vill på detta fegsättet att du ska dra?

Det var ju ett rätt intressant sätt att se på saken. Jag har inte tänkt på det så, men naturligtvis har du rätt. Men så är det ju, han vill ha enskild ekonomi men delade utgifter.

Men visst, ställd inför en sån situation skulle jag nog börja överväga om jag överhuvudtaget ville vara i en relation med den människan. Framförallt i en situation där jag inte hade något val och inget förhandlingsutrymme.

Kan det vara så sambons förslag på en gemensam ekonomi eller "att dela lika på allt" inte en faktisk vilja att göra så utan en ett sätt att uttrycka att han helt enkelt tycker att kostnadera har blivit så pass höga att han har svårt att klara av dem?

30 000 är trots allt inte så mycket om man ska dra försörjning om 3 personer och när det börjar bli så att det rätt i pass går ihop eller att det inte finns utrymme för att mannen blir sjuk eller liknande, kan det ju kännas outhärdligt i längden.

Att den ena betalar mer än den andra borde inte vara något problem men när ALLA pengar går åt till att betala för den andra kan man ju förstå om det känns lite tufft.

Är det netto eller bruttolön TS pratar om? Om killens nettolön är 22-nånting så har ju inte han heller några pengar kvar efter att ha försörjt hela familjen.

Jag fattar det som att TS tjänat 5000 i månaden senaste året och nu efter att ha startat företag kommer tjäna 2300? Det låter ju inte som att ni tänkt igenom det där med att starta eget ordentligt. Kanske är det så att han insett att han kommer få stå för fiolerna under lång tid framöver. Du säger att du kommer tjäna mer senare men när man startar eget så är det ju faktiskt så att man inte vet det.

Nej, jag hade tyckt det vore skillnad om TS vore arbetslös och hade varit det i 6 år samt inte orkat söka jobb utan nöjt sig med att bli försörjd. Men så är ju inte fallet. Hon kan välja sjukpenning istället kanske, men å andra sidan är det ofta bättre att försöka göra något åt sin situation, att jobba med något man kan klara av.

Givetvis inte in i absurdum, går företaget bara med förlust eller plus minus noll år efter år, ja då är det nog dags att ombestämma sig. TS är ju inte på långa vägar där än, det brukar ju ta några år innan ett företag bär sig och ger vinst.

Jag tolkar det som före skatt

Men rättvist blir det ju inte om ni ska betala hälften var rakt av, eller? Om han tjänar 30 000 och du 5 000 är det ju helt orimligt att ni delar 50/50 på utgifterna. Så tycker i alla fall jag.

Jag och min sambo har delad ekonomi; båda sätter in sina pengar på gemensamt konto där vi köper allt; mat, betalar räkningar, grejer till hemmet, bensin, csn för båda, mobiler.. Allt. Så får vi en lika stor summa var som vi får göra vad vi vill med, typ lägga på hobbys eller liknande.