• Anonym (Förvirrad)

    Min sambo har mycket högre inkomst och vill ha gemensam ekonomi :(

    Hej!

    Jag och min sambo är inte riktigt överens om det här med ekonomin...
    Han vill gärna att vi delar på gemensamma kostnader som boende, mat och sånt.


     Det skulle jag inte motsätta mig i vanliga fall, men problemet är att jag de senaste 12 månaderna har haft en inkomst på ca 5000:- i månaden. Min sambo tjänar mellan 30-32 000 i månaden. 



    Båda har ju våra egna kostnader, jag har t.ex varje månad:

    Telefon ca 700 (även min företagstelefon)
    Försäkringar 420
    Mediciner för mig och sonen varje månad 600, varannan 700
    CSN 600
    Sjukhusbesök ca 300

    Sen tillkommer det alltid lite för tillfälliga mediciner och salvor m.m
    Och jag har säkerligen glömt nån kostnad, men det är det jag kommer på just nu. Sen är det ju fritidskostnader (barnomsorg) som kommer att komma så småningom. Men i runda slängar ca 2800 i fasta grejer. 

    Jag har numera ingen egen bil, så jag lånar antingen sambon eller svärmors bil när jag ska nånstans. Vid längre resor så betalar jag självklart all bensin för det (behöver inte betala för kortare).

    Jag handlar mat när det behövs, även om det är mina sista pengar. 

    Så det blir inte så mycket över, oftast är det mesta slut en vecka efter jag fått pengarna. Jag känner mig så låst, har ingen bil (vi bor på landet), jag kan inte göra någonting för att jag är totalt pank, och dyker det upp några oväntade kostnader får jag be pappa eller svärmor om ett lån (pappa "får" jag inte betala tillbaka till, därför ber jag sällan honom då jag inte vill det.)

    Nästa månad kommer min inkomst att sjunka till 2320:-, och då vet jag inte vad jag ska göra... då kommer det verkligen inte att räcka till. Min sambo har förståelse för detta nu när min inkomst kommer att bli ännu lägre, men han tycker fortfarande att vi ska ha delad ekonomi, rakt av oavsett vad vi tjänar. I framtiden kommer jag att tjäna bättre, men just nu har jag precis startat ett eget företag och det är kämpigt nu i början.

    Jag har föreslagit en procentuell delning, att vi betalar lika mycket av våra löner procentuellt, för jag vill inte vara pank dagen efter jag fått pengarna :( Men han tycker att det är orättvist. Jag har varit nära att hamna hos kronofogden flera gånger för att jag inte kunnat betala räkningarna, och båda gånger har pappa räddat mig. Pappa ifrågasätter naturligtvis varför inte sambon hjälper mig, men sambon tycker att "han redan betalar så mycket för mig".

    Tycker ni att jag har fel? Själv tycker jag att sambon resonerar helt makalöst underligt, samtidigt som jag förstår att han inte vill betala för allt själv, men han har ju en mycket högre inkomst... Han har ju "försörjningplikt" men det känns ju sådär...

    Jag är skitförvirrad, hur gör andra? Är det jag som gör fel?
  • Svar på tråden Min sambo har mycket högre inkomst och vill ha gemensam ekonomi :(
  • Anonym (Självständig)

    För fan TS, du är vuxen! Ta ansvar för din egen ekonomi! Han är väl inte din mamma??

  • Sosamda
    Anonym (Självständig) skrev 2014-08-27 22:57:24 följande:

    För fan TS, du är vuxen! Ta ansvar för din egen ekonomi! Han är väl inte din mamma??


    Och inte ens hennes mamma är på något sätt skyldig att försörja henne eller sköta hennes ekonomi, haha! Skrattande

    Nä, TS, ta tag i ditt eget liv!
  • Anonym (a)

    Vad märkliga svar.
    För mig är det helt självklart att den med högst inkomst bidrar med mer, och att TS sambo borde se till att de bägge har likvärdig levnadsstandard. Särskilt som han varit med och uppmuntrat start av eget företag.

    Kan tillägga att jag försörjt min man i 3 år, och finner det fullt naturligt när man har olika förutsättningar att dra in pengar.

  • Anonym (sjuk)
    Anonym (a) skrev 2014-08-27 23:01:19 följande:

    Vad märkliga svar.
    För mig är det helt självklart att den med högst inkomst bidrar med mer, och att TS sambo borde se till att de bägge har likvärdig levnadsstandard. Särskilt som han varit med och uppmuntrat start av eget företag.

    Kan tillägga att jag försörjt min man i 3 år, och finner det fullt naturligt när man har olika förutsättningar att dra in pengar.


    Håller med. Kärlek för mig betyder att man vill att båda ska må bra.
  • Chester Copperpot

    Det rättvisaste skulle väl vara att dela på utgifterna i paritet med inkomsterna?

    Om du tjänar 5000 och han 30 000, så är er sammanlagda inkomst 35 000 kr. 5000 av 35 000 är en sjundedel av dom sammanlagda inkomsterna. Alltså är det inte mer än rimligt att du också betalar en sjundedel av dom sammanlagda utgifterna.

  • Anonym (Monalona)

    Jag hade ett ex en gång som förväntade sig att jag skulle pröjsa mest för att jag tjänar mer.

    Jag har utbildat mig och slavat som en tok under fem års utbildning på CSN. Jag pluggade till ett så kallat högstatusyrke med bra lön. Vi bodde inte ihop då (hade inte råd att köpa något på endast hans lön och alla vanliga hyresrätter i området var för dyra). Jag hade knappt råd att äta, medan han på sitt knegarjobb fick rätt okej med pröjs i jämförelse.

    Under dessa FEM ÅR var det aldrig tal om att han skulle ge mig en slant, betala lite mat när han var över och så vidare. Istället roade han sig med att reta mig för att jag "bara pluggade en massa" och belånade mig ("Fy fan var dumt det är att ta lån!") och att det var så mycket bättre att knega på en gång efter gymnasiet och få 13 500 i hand efter skatt. Jag bet ihop och kämpade vidare. Tog examen. Fick jobb direkt och vi flyttade ihop. Fick ingångslön på 28 000 och gratis jobbmobil. Nu började det genast muttras. Helt plötsligt kunde ju jag bjussa lite, jag kunde ju faktiskt betala flygbiljetterna så betalade han någon billig lunch på Donken när vi var där och så vidare.

    Som om vårt förhållande magiskt förändrades för att vi flyttade ihop. När vi pluggade skulle jag inte ha en spänn, det var ju "mitt val". När vi flyttade ihop var det magiskt nog dags för mig att betala "efter min lön" av ren kärlek, tydligen. Nä, jag ville ju göra annat för min lön. Den var ju min belöning för att jag pluggat som en galning och skaffat mig ett bra jobb! Inte så jättekul att då lägga större delen (75-80 % tyckte han var rättvist) på räkningar och annat tråkigt tjafs för att visa min "kärlek". Han är väl inte hora, heller? Varför ska jag behöva försörja en vuxen människa för?

    Krävde 50/50. Undantagslöst. Och även det var till hans fördel då han åt som en jävla häst och var den som ville ha det extra bra bredbandet till lägenheten.

    Och vilken liten barnrumpa! Vad han tjurade när jag höjde min lön till 32 000 året efter. Som om att jag hade högre lön på något sätt minskade hans lön. Som om han skulle lida av att jag hade sex tusen över i månaden i stället för fyra. Som om jag var personligt ansvarig för hans liv. Jag fattade verkligen inte grejen. Gnäll, gnäll, gnäll.

    Jag fick toknog och flyttade ut utan ett ord när han var borta över helgen en gång. Tog mina prylar (tack gode gud för samboavtal, även om han gnällde över det också) och lämnade nog med pengar för 1,5 månaders uppsägningstid (resterande 1,5 fick han vackert betala själv). Guuud vad han bölade och hade sig. Inte för att han saknade mig, utan för att det blev så hemskt dyrt efter att jag drog. Jaha, grattis?! Välkommen till den riktiga världen. Det är ingen rättighet att ha en sambo som ska pröjsa. Gå till soc, människa, om du nu svälter eller inte har tak över huvudet.

    Summa summarum, vissa människor ska bara ha och ha och ha! De tror att deras egen lön minskar på något magiskt vis för att sambon har mer pengar! Varje vuxen människa måste väl för tusan försörja sig själva, annars förstår jag inte att man kan välja att ta steget och flytta ihop med någon. Dessutom när man har barn också, som TS. Herre jissus.

  • Anonym
    Anonym (Monalona) skrev 2014-08-27 23:20:58 följande:

    Jag hade ett ex en gång som förväntade sig att jag skulle pröjsa mest för att jag tjänar mer.

    Jag har utbildat mig och slavat som en tok under fem års utbildning på CSN. Jag pluggade till ett så kallat högstatusyrke med bra lön. Vi bodde inte ihop då (hade inte råd att köpa något på endast hans lön och alla vanliga hyresrätter i området var för dyra). Jag hade knappt råd att äta, medan han på sitt knegarjobb fick rätt okej med pröjs i jämförelse.

    Under dessa FEM ÅR var det aldrig tal om att han skulle ge mig en slant, betala lite mat när han var över och så vidare. Istället roade han sig med att reta mig för att jag "bara pluggade en massa" och belånade mig ("Fy fan var dumt det är att ta lån!") och att det var så mycket bättre att knega på en gång efter gymnasiet och få 13 500 i hand efter skatt. Jag bet ihop och kämpade vidare. Tog examen. Fick jobb direkt och vi flyttade ihop. Fick ingångslön på 28 000 och gratis jobbmobil. Nu började det genast muttras. Helt plötsligt kunde ju jag bjussa lite, jag kunde ju faktiskt betala flygbiljetterna så betalade han någon billig lunch på Donken när vi var där och så vidare.

    Som om vårt förhållande magiskt förändrades för att vi flyttade ihop. När vi pluggade skulle jag inte ha en spänn, det var ju "mitt val". När vi flyttade ihop var det magiskt nog dags för mig att betala "efter min lön" av ren kärlek, tydligen. Nä, jag ville ju göra annat för min lön. Den var ju min belöning för att jag pluggat som en galning och skaffat mig ett bra jobb! Inte så jättekul att då lägga större delen (75-80 % tyckte han var rättvist) på räkningar och annat tråkigt tjafs för att visa min "kärlek". Han är väl inte hora, heller? Varför ska jag behöva försörja en vuxen människa för?

    Krävde 50/50. Undantagslöst. Och även det var till hans fördel då han åt som en jävla häst och var den som ville ha det extra bra bredbandet till lägenheten.

    Och vilken liten barnrumpa! Vad han tjurade när jag höjde min lön till 32 000 året efter. Som om att jag hade högre lön på något sätt minskade hans lön. Som om han skulle lida av att jag hade sex tusen över i månaden i stället för fyra. Som om jag var personligt ansvarig för hans liv. Jag fattade verkligen inte grejen. Gnäll, gnäll, gnäll.

    Jag fick toknog och flyttade ut utan ett ord när han var borta över helgen en gång. Tog mina prylar (tack gode gud för samboavtal, även om han gnällde över det också) och lämnade nog med pengar för 1,5 månaders uppsägningstid (resterande 1,5 fick han vackert betala själv). Guuud vad han bölade och hade sig. Inte för att han saknade mig, utan för att det blev så hemskt dyrt efter att jag drog. Jaha, grattis?! Välkommen till den riktiga världen. Det är ingen rättighet att ha en sambo som ska pröjsa. Gå till soc, människa, om du nu svälter eller inte har tak över huvudet.

    Summa summarum, vissa människor ska bara ha och ha och ha! De tror att deras egen lön minskar på något magiskt vis för att sambon har mer pengar! Varje vuxen människa måste väl för tusan försörja sig själva, annars förstår jag inte att man kan välja att ta steget och flytta ihop med någon. Dessutom när man har barn också, som TS. Herre jissus.


  • Anonym (a)
    Anonym (Monalona) skrev 2014-08-27 23:20:58 följande:
    Jag hade ett ex en gång som förväntade sig att jag skulle pröjsa mest för att jag tjänar mer.

    Jag har utbildat mig och slavat som en tok under fem års utbildning på CSN. Jag pluggade till ett så kallat högstatusyrke med bra lön. Vi bodde inte ihop då (hade inte råd att köpa något på endast hans lön och alla vanliga hyresrätter i området var för dyra). Jag hade knappt råd att äta, medan han på sitt knegarjobb fick rätt okej med pröjs i jämförelse.

    Under dessa FEM ÅR var det aldrig tal om att han skulle ge mig en slant, betala lite mat när han var över och så vidare. Istället roade han sig med att reta mig för att jag "bara pluggade en massa" och belånade mig ("Fy fan var dumt det är att ta lån!") och att det var så mycket bättre att knega på en gång efter gymnasiet och få 13 500 i hand efter skatt. Jag bet ihop och kämpade vidare. Tog examen. Fick jobb direkt och vi flyttade ihop. Fick ingångslön på 28 000 och gratis jobbmobil. Nu började det genast muttras. Helt plötsligt kunde ju jag bjussa lite, jag kunde ju faktiskt betala flygbiljetterna så betalade han någon billig lunch på Donken när vi var där och så vidare.

    Som om vårt förhållande magiskt förändrades för att vi flyttade ihop. När vi pluggade skulle jag inte ha en spänn, det var ju "mitt val". När vi flyttade ihop var det magiskt nog dags för mig att betala "efter min lön" av ren kärlek, tydligen. Nä, jag ville ju göra annat för min lön. Den var ju min belöning för att jag pluggat som en galning och skaffat mig ett bra jobb! Inte så jättekul att då lägga större delen (75-80 % tyckte han var rättvist) på räkningar och annat tråkigt tjafs för att visa min "kärlek". Han är väl inte hora, heller? Varför ska jag behöva försörja en vuxen människa för?

    Krävde 50/50. Undantagslöst. Och även det var till hans fördel då han åt som en jävla häst och var den som ville ha det extra bra bredbandet till lägenheten.

    Och vilken liten barnrumpa! Vad han tjurade när jag höjde min lön till 32 000 året efter. Som om att jag hade högre lön på något sätt minskade hans lön. Som om han skulle lida av att jag hade sex tusen över i månaden i stället för fyra. Som om jag var personligt ansvarig för hans liv. Jag fattade verkligen inte grejen. Gnäll, gnäll, gnäll.

    Jag fick toknog och flyttade ut utan ett ord när han var borta över helgen en gång. Tog mina prylar (tack gode gud för samboavtal, även om han gnällde över det också) och lämnade nog med pengar för 1,5 månaders uppsägningstid (resterande 1,5 fick han vackert betala själv). Guuud vad han bölade och hade sig. Inte för att han saknade mig, utan för att det blev så hemskt dyrt efter att jag drog. Jaha, grattis?! Välkommen till den riktiga världen. Det är ingen rättighet att ha en sambo som ska pröjsa. Gå till soc, människa, om du nu svälter eller inte har tak över huvudet.

    Summa summarum, vissa människor ska bara ha och ha och ha! De tror att deras egen lön minskar på något magiskt vis för att sambon har mer pengar! Varje vuxen människa måste väl för tusan försörja sig själva, annars förstår jag inte att man kan välja att ta steget och flytta ihop med någon. Dessutom när man har barn också, som TS. Herre jissus.
    Ni verkar ju inte direkt varit ens lite förälskade i varandra. Lika snåla bägge två dessutom.
  • Chester Copperpot
    Anonym (Monalona) skrev 2014-08-27 23:20:58 följande:

    Summa summarum, vissa människor ska bara ha och ha och ha!


    Den där ogenerösa hållningen är just vad man brukar få höra från folk som "har" och som inte vill dela med sig. Det låter väldigt ogint och osolidariskt. Och du låter väldigt bitter? Jag tror du skulle bli mindre bitter om du lärde dig vara mer generös. Jag lovar dig att det kommer att vara utvecklande för din personlighet.

    Ni började med att betala lika trots att du lånade och han hade inkomst. Och sen ville han att du skulle betala mer när du tjänade mer. Hade det varit skillnad om han hade betalat mer från början? Jag antar att han hade inkomst, och du gick på studielån? Han hade kunnat vara mer generös i början, och du hade kunnat vara mer generös i slutet. Så hade det kanske gått lite bättre för er...

    Personligen har jag ganska gott om pengar, och mina flickvänner har alltid haft mindre disponibel inkomst än jag. Jag ser inga som helst problem att dela med mig. Om jag tjänar mer är det inte mer än rimligt att jag också betalar mer. Under förutsättning att det omvända gäller. Om dom skulle börja tjäna mer, så får dom också betala en större del av dom sammanlagda utgifterna. Jag kan inte se någon mer rättvis fördelning, men om någon har en bättre lösning tar jag gärna del av det.


  • Anonym (a)
    Chester Copperpot skrev 2014-08-27 23:39:29 följande:
    Den där ogenerösa hållningen är just vad man brukar få höra från folk som "har" och som inte vill dela med sig. Det låter väldigt ogint och osolidariskt. Och du låter väldigt bitter? Jag tror du skulle bli mindre bitter om du lärde dig vara mer generös. Jag lovar dig att det kommer att vara utvecklande för din personlighet.

    Ni började med att betala lika trots att du lånade och han hade inkomst. Och sen ville han att du skulle betala mer när du tjänade mer. Hade det varit skillnad om han hade betalat mer från början? Jag antar att han hade inkomst, och du gick på studielån? Han hade kunnat vara mer generös i början, och du hade kunnat vara mer generös i slutet. Så hade det kanske gått lite bättre för er...

    Personligen har jag ganska gott om pengar, och mina flickvänner har alltid haft mindre disponibel inkomst än jag. Jag ser inga som helst problem att dela med mig. Om jag tjänar mer är det inte mer än rimligt att jag också betalar mer. Under förutsättning att det omvända gäller. Om dom skulle börja tjäna mer, så får dom också betala en större del av dom sammanlagda utgifterna. Jag kan inte se någon mer rättvis fördelning, men om någon har en bättre lösning tar jag gärna del av det.


Svar på tråden Min sambo har mycket högre inkomst och vill ha gemensam ekonomi :(