Vi som just fått missfall men siktar på snart plus!

Hej på er!

Jag känner igen mig i allt ni skriver. Jag vill inte ha ETT ENDA gravidbesked till från omgivningen innan jag själv fått mitt plus. Jag orkar inte! Speciellt jobbigt är det ju när folk man halvkänner ska berätta om deras gravidkrämpor och om hur jobbigt det är (?????) i v 15-16. Där skulle man själv varit ju. Det låter kanske konstigt, men tre föräldrar på dotterns förskola är precis där och gnäller och gnäller. 
Jag har sån lust att svara "Ok, håll käften och va tacksam. Jag skulle också haft en sådan mage om det inte vore för att mitt foster dog för fyra veckor sedan.

Nu kommer en ny chans för oss om några dagar. Har precis smält att det inte tog sig förra gången och börjar känna hopp igen. Samtidigt har jag varit här så många gånger nu att jag vet att jag blir besviken igen.
Borde ha äl om ca 5 dagar så lika bra att börja jobba nu ändå. Det enda man vet är att man missar 100 procent av de chanser man inte tar. 

Jag är dessutom nygift.
Bli så ledsen och kränkt när de frågar när det är dags eller när vi ska ha barn.
Inom mig går så mycket sönder då.
Det känns som mitt hjärta förvandlas till järn för att jag inte ska bryta ihop.
Jag kan inte blir sårad varje  gång för då skulle jag inte må bra så jag måste till och med hålla upp en fasad för mig själv.

 

Håller med dig, jag vill inte heller ha ett enda gravidbesked från omgivningen, sen mitt MA och jag skojar inte så är det 10 personer som nu är gravida och alla inom samma vecka som jag skulle ha varit plus, minus en vecka=( det gör så ont att behöva se deras fina magar och glädjande besked, förra fredagen skulle vi ha haft vårat rutinultraljud men istället har man en tom livmoder=,( ...själv är vi i väntan mellan ägglossning och mens, får jag men borde den komma på söndag senast, har haft en mens efter missfallet, känner inga tecken på att det skulle ha tagit sig dock, känner mig bara lite svag i kroppen emellanåt men säkert en förkylning som inte brytit ut ännu bara. Igår hade jag som mensvärk dock men inte idag men det känns som mensen ska komma men bara flytningar..jaja några dagar kvar.....vill ha ett glädjande besked=)

Jag förstår!

Alla dessa datum som nu ska passera då man skulle nått RUL, BF osv. Det är bara hoppas att man snart har ett pyra i magen så att nya datum hamnar i fokus. 
Ok, så senast söndag? Vad spännande?Är du sådan som testar dig innan eller väntar du till blödningen kommer? Jag har alltid börjat kissa på mina stickor fyra dagar innan bim, haha?.Så dumt egentligen. Ju tidigare du testar- desto fler dagar av besvikelser. Vid min förra graviditet så gjorde jag precis så men plussade först två dagar innan bim. 

jajjemen, senast söndag, jag brukar vänta tills dagen som jag ska ha mens är över, har inga stickor hemma heller hehe lika bra det kanske=)  Hoppas ni lyckas denna månad=)

Jahapp, här kom nyss mensen 2 dagar för tidigt dessutom bara ta nya tag i slutet av månaden då...

Tråkigt? Men bara två veckor kvar då till nästa chans!

Men man blir ju så nedslagen varje gång man får bekräftat att det inte är gå gång. Jag tycker tar några dagar varje månad innan man hämtar sig från besvikelsen av ett plus som inte blev. 
Men snart har vi också våra magar! Så ska det bli!

Eva, glad att du är så positiv!

absolut så ska de bli=)

haha han ej skriva klart mitt inlägg=)

ja man blir ju det=( sen blir det ju inte bättre precis av att folk som man inte känner kommer och gratulerar till bebis för att de har hört att man ska ha...som i måndags var jag upp till min högskola, där träffar jag på en annan person som läser terminen efter mig (vi har samma handledare inom VFU skola, bor i samma stad) hon kommer och gratulerar mig för handledaren hade skvallrat, jag träffade min handledare sist samma dag som mitt missfall började, ja två månader sen nu=( och jag har inte talat om detta för min handledare ännu, finns ingen anledning egentligen förns jag kommer ut på praktik igen tänkte jag för då lär hon ju märka att bulan är borta... iallafall denna tjej gratulerar mig och jag undrandens till vadå får jag ur mig?=) ja till bebis hmhm skvallrade...jaha svarar jag då..men nu blev det ju inte så det blev ett missfall... jaha oj denna tjej ser lite småchockad ut kramar mig och berättar i samma veva att hon ska få en till bebis i april typ....snacka om okänsligt tänkte jag!=( vi känner inte varandra mer än så att vi vet vilka vi är...det där kunde hon hållt för sig själv tycker jag å inte syntes det heller på henne att hon skulle ha...fan jag höll på å brista inombords=(

men men ännu en gång fick man rycka upp sig och tänka positivt... tills idag,,,min praktikperiod börja idag...kommer till min klass och handledare...hon säger direkt på morgonen MEN du är ju inge tjock alls, jag som trodde att du skulle vara jättetjock och jag som har berättat för klassen att du ska ha bebis och kommer ha stor mage.... jag bara jaaaaa men det beror ju på att där inte finns nån bebis längre och där brast jag i tårar...FYFAN!!!! när ska man sluta gråta över det som inte blev?

åhhh nu blev det en hel roman igen hahah,,behövde bara sriva av mig=)