Hej!
Jag är precis nu mitt uppe i ett tungt missfall. För en vecka sedan fick jag veta att hjärtat inte tickar och för två dagar sedan kom kroppen igång. Vi har en 2,5- årig dotter och hade ägnat över ett år i bebisverkstaden innan jag plussade i augusti. Jag var sent i v 11 då fostret dog.
MEN!! Nu ska jag bara sluta blöda och sedan på det igen. Är ni fler därute och ska vi följas åt och stötta varandra?
haha han ej skriva klart mitt inlägg=)
ja man blir ju det=( sen blir det ju inte bättre precis av att folk som man inte känner kommer och gratulerar till bebis för att de har hört att man ska ha...som i måndags var jag upp till min högskola, där träffar jag på en annan person som läser terminen efter mig (vi har samma handledare inom VFU skola, bor i samma stad) hon kommer och gratulerar mig för handledaren hade skvallrat, jag träffade min handledare sist samma dag som mitt missfall började, ja två månader sen nu=( och jag har inte talat om detta för min handledare ännu, finns ingen anledning egentligen förns jag kommer ut på praktik igen tänkte jag för då lär hon ju märka att bulan är borta... iallafall denna tjej gratulerar mig och jag undrandens till vadå får jag ur mig?=) ja till bebis hmhm skvallrade...jaha svarar jag då..men nu blev det ju inte så det blev ett missfall... jaha oj denna tjej ser lite småchockad ut kramar mig och berättar i samma veva att hon ska få en till bebis i april typ....snacka om okänsligt tänkte jag!=( vi känner inte varandra mer än så att vi vet vilka vi är...det där kunde hon hållt för sig själv tycker jag å inte syntes det heller på henne att hon skulle ha...fan jag höll på å brista inombords=(
men men ännu en gång fick man rycka upp sig och tänka positivt... tills idag,,,min praktikperiod börja idag...kommer till min klass och handledare...hon säger direkt på morgonen MEN du är ju inge tjock alls, jag som trodde att du skulle vara jättetjock och jag som har berättat för klassen att du ska ha bebis och kommer ha stor mage.... jag bara jaaaaa men det beror ju på att där inte finns nån bebis längre och där brast jag i tårar...FYFAN!!!! när ska man sluta gråta över det som inte blev?
åhhh nu blev det en hel roman igen hahah,,behövde bara sriva av mig=)
Idag känner jag av ägglossningen - är bara på dag 13 i menscykeln, men tror jag har ägglossning typ dag 16 eller så. Sedan missfallet har jag fått tydligare ägglossningsblödning ganska direkt efter mensen.
Hur är det med er?
Märker ni skillnad i menscykeln efter missfallet?
Idag känner jag av ägglossningen - är bara på dag 13 i menscykeln, men tror jag har ägglossning typ dag 16 eller så. Sedan missfallet har jag fått tydligare ägglossningsblödning ganska direkt efter mensen.
Hur är det med er?
Märker ni skillnad i menscykeln efter missfallet?
Åh, jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Eller jo jag vet ju vad jag SKA ta mig till men det känns så fel ^^ Jag har fått ett nytt jobb som jag ska börja på i december. Jag tänker inte sluta försöka bli gravid ändå för det är något jag så väldigt gärna vill. Samtidigt känns det så otroligt dumt att den lilla flickan jag ska ha hand om troligtvis blir tvungen att få ny personal redan efter 9 månader om allt går som jag hoppas. Ja det är inte lätt att ha ett samvete ibland...
Hej, ja min menstruationscykel har blivit rubbad och det kan bara bero på missfallet..innan hade jag en regelbunden cykel på 28 dagar,visst en dag plus eller minus kunde hända nån enstaka gång men den var som en klocka enligt mig. jag har dessutom haft en ganska sparsam mens men den har dock hållt på i 7 dagar...Nu efter missfallet har mensen blivit rikligare men jag blöder i 6 dagar...men det som är värst är att mellan 2-3 dagen, ja antingen 2:a eller 3:e morgonen när jag kliver upp så bara forsar det blod *ursäkta infon där *..jag har aldrig varit med om det förr, trots att man innan man har gått å lagt sig stoppat upp den största tampongen... det är hemskt, det blir som ett blodbad men efter det är det lugnt... jag antar att det har legat och samlats under natten eller vad tror ni?
Men man blir lika rädd varje gång då man tror att man ska förblöda hahah
Hej!
Hade äl i söndags (tror jag). Det är alltså fem dagar sen. Igår kväll började må illa på samma vis som jag gjorde under förra graviditeten, men jag trodde att jag skulle bli magsjuk. Inget hände och i morse var jag tvingad att slänga frukostmackan. Det måste ju vara nåt jag ätit? För inte kan väl en eventuell graviditet redan ge sig till känna?? Jag vill ju inte hoppas i onödan men undrar ju varför jag mår illa nu när aldrig annars.
Vad tror ni? Kan man verkligen må illa 8 dagar innan BIM?
Hej!
Hade äl i söndags (tror jag). Det är alltså fem dagar sen. Igår kväll började må illa på samma vis som jag gjorde under förra graviditeten, men jag trodde att jag skulle bli magsjuk. Inget hände och i morse var jag tvingad att slänga frukostmackan. Det måste ju vara nåt jag ätit? För inte kan väl en eventuell graviditet redan ge sig till känna?? Jag vill ju inte hoppas i onödan men undrar ju varför jag mår illa nu när aldrig annars.
Vad tror ni? Kan man verkligen må illa 8 dagar innan BIM?
Jag har känt liknande också efter ögglossningar. Har då trott att jag varit gravid men icke. Spekulerar i om det kan vara hormoner som är i gungning. Som sagt, man ska intr spekulera. Du kan också vara gravid men jag började må illa först v 8.