Hej!
Jag är precis nu mitt uppe i ett tungt missfall. För en vecka sedan fick jag veta att hjärtat inte tickar och för två dagar sedan kom kroppen igång. Vi har en 2,5- årig dotter och hade ägnat över ett år i bebisverkstaden innan jag plussade i augusti. Jag var sent i v 11 då fostret dog.
MEN!! Nu ska jag bara sluta blöda och sedan på det igen. Är ni fler därute och ska vi följas åt och stötta varandra?
Känner så väl igen det där.... sambons syster väntar sitt andra, de ska ha i april och vi skulle ju haft i maj - som det känns nu vill jag bara undvika dem (tur de bor i en helt annan stad och att vi inte ses förrän till jul) Men känner mig också hemsk för att jag inte kan vara glad för andras skulle och tränga undan de här känslorna av avundsjuka...
Vill bara komma igång nu direkt, så kanske kanske det hinner ta sig på nytt innan jul :)
Nu har första mensen efter MA:t komit och det med besked, men det känns skönt att kroppen är i fas igen=) nu siktar vi in oss på kommande ägglossning=)
Jag hade sparsamma blödningar i tre veckor efter mitt MA, som i princip avstannade i fredags, förutom några små, små bruna rester. I förrgår började det om igen! Mera brunt. Idag är det som typ sista dagarna på mensen, men fortfarande ganska brunt. Kanske att det börjar bli liiiite rödare.
Vad tror ni, är det mensen som kommit och kanske dragit med sig några rester från mitt MA? Jag kan tycka att den kom lite väl snabbt... han ju knappt blöda klart!
Å andra sidan vore det lite skönt om det är mensen, så kan man börja om och försöka igen!
Nej vi är nog inte ensamma.... men det är liksom lite pinsamt att prata om dem bara. Med tiden så avtar dem väl (hoppas jag) och framför allt när man väl blir gravid igen och det förhoppningsvis går bra.
Men jag tycker man får känna så, sen kanske man inte behöver berätta det för alla (t.ex. dem man för tillfället är avis på :P )
Hur går det?
Hur går det?
Om min cykel är normal kommer jag få ÄL precis när vi ska på semester och bo i samma rum som mina föräldrar under ett par dagar... Känns INTE som att man vill missa en möjlighet, men jag vet inte om vi är jättesugna på att smyga in på typ toaletten heller... =/
Jag blöder inte längre (blödde 12 dagar från och med dagen för cytotec, men mycket sparsamt sista veckan) men fick svagt positivt gravtest idag. Vågar vi försöka nu igen eller är det bättre att vänta till neg test och efterkontrollen?
Vad skönt det ändå, att känna igen sig i allt :)
JAg drömmer också om bebisar och jag är avundsjuk på omgivningen med sina stora magar. Det är nog så att man inte kommer ifrån dessa känslor då man varit med om det vi upplevt.
Man skulle ju liksom bara vilja veta nästa gång man blir gravid. Om man redan nu visste att det kommer att ta ett halvår- då kanske man kunde åstadkomma nåt annat vettigt under tiden.
Som någon skrev om att testa svagt positivt på gravtest fortfarande, så gör jag också det. OM jag blivit gravid vid förra äl (vilket nästan vore omöjligt) så skulle jag kunna testa nu på söndag. Men jag kommer ändå inte att veta om det är den gamla graviditeten som syns om jag plussar.
Ganska skönt ändå.OM jag då blivit gravid så vet jag inte det förrän kanske v 5-6 och då har man kommit en bit in på de jobbiga tolv veckorna