Hej!
Jag är precis nu mitt uppe i ett tungt missfall. För en vecka sedan fick jag veta att hjärtat inte tickar och för två dagar sedan kom kroppen igång. Vi har en 2,5- årig dotter och hade ägnat över ett år i bebisverkstaden innan jag plussade i augusti. Jag var sent i v 11 då fostret dog.
MEN!! Nu ska jag bara sluta blöda och sedan på det igen. Är ni fler därute och ska vi följas åt och stötta varandra?
Jag hoppar också in här, känner igen mig så mycket i era berättelser.
Jag fick konstaterat MA i v. 10 för en månad sedan och har gått på totalt fyra VUL för att kontrollera att allt är borta. Fick Cytotec efter andra kontrollen då kroppen inte stötte ut fostret själv. Blödde som en gris (ursäkta den grafiska beskrivningen) och hade extremt ont. Det höll i sig över en vecka, lagom till nästa kontroll. Tyckte att inget kunde vara kvar då, men tyvärr hade jag fortfarande rester kvar. Fick nya Cytotec då läkaren sa att det var bättre för kroppen än skrapning.
Och där kom mensen! :(
Och där kom mensen! :(
Snart har vi alla våra plus, man kan ju alltid hoppas på en för tidig julklapp=)
Hur snabbt vågar man pröva igen? Har hört så olika om det, glömde fråga läkaren igår.. med sonen väntade vi en mens efter mf och sedan blev han till, det rekommenderade den läkaren vi hade då. Men tydligen är det mest för att man ska ha koll på hur långt gången man är om man blir gravid direkt? Vågar man chansa på en gång eller kan det vara större risk för mf om man inte låter kroppen ha minst en mens emellan?
Bombar er med massa frågor, men det är ju liksom det enda man tänker på när man går hemma hela dagarna nu :)
Hej! Vad tråkigt att du varit med om samma som vi andra..
Jag gjorde vul efter aborten ca 3 dagar efter. ( Det misslyckades första gången och jag fick ta om tabletterna 3 dagar senare. och då ville dom kolla att allt verkligen var ute)
Då sa min gyn läkare då jag frågade lite blygsamt.. När kan man börja försöka igen...?
Då hon sa " Från och med nu, vi vet att allt är ute, och ägglossning har man innan första mensen. Så var bara försiktig med infektionsrisken och vänta gärna tills blödningen slutat. Om du vill låta kroppen vila så brukar man vänta tills efter första mensen. Vissa väntar lite längre. Men finns flera som startar direkt efter en abort att försöka bli gravida, inget är fel."
Jag hoppar också in här, känner igen mig så mycket i era berättelser.
Jag fick konstaterat MA i v. 10 för en månad sedan och har gått på totalt fyra VUL för att kontrollera att allt är borta. Fick Cytotec efter andra kontrollen då kroppen inte stötte ut fostret själv. Blödde som en gris (ursäkta den grafiska beskrivningen) och hade extremt ont. Det höll i sig över en vecka, lagom till nästa kontroll. Tyckte att inget kunde vara kvar då, men tyvärr hade jag fortfarande rester kvar. Fick nya Cytotec då läkaren sa att det var bättre för kroppen än skrapning. Jag vet inte riktigt om jag litar på det dock, då jag har hört att typ 40% av alla som tar Cytotec ändå måste skrapa till slut.
I måndags hade jag sista kontrollen och då var det bara lite rester kvar, som hon sa skulle komma ut av sig själv. Hon sa även att det inte fanns något som sa att man måste vänta en viss period innan man kunde försöka igen, så det var bara att köra på.
Det har varit en väldigt utdragen process och tufft både fysiskt och psykiskt. Skulle det Gud förbjude hända igen skulle jag välja skrapning direkt istället.
Vi hade innan det här missfallet försökt i 1,5 år, och tanken på att det ska dröja lika länge igen är alldeles för jobbig för att tänka, så jag väljer att tänka en månad i taget. Jag hoppas att min kropp fattat hur den ska göra och att det ska gå fortare nästa gång.
Usch jag lider med dig.
Men varför lät dom dig göra om det och om igen.
Jag fick göra cytotec i 2 omgångar och det tyckte jag var nog jobbigt och kroppen fick verkligen lida..
Min tanke då var att varför skrapar dom inte? Dom säger skrapning är en risk.. ja men cytotec är inte helt riskfritt heller.. Men vården förklarade att cytotec var billigare än skrapning och alla kan inte få skrapning..
Jag och Eva hade försökt i 1 år att bli gravida innan graviditeten. Så vi förstår hur du känner! Skräcken att det ska ta lång tid är extremt oroande..