Anonym (s) skrev 2014-10-07 12:40:54 följande:
Första barnet gick på första försöket, 2a barnet tog 2 månader från beslutet tagits. Så ja är lite jobbigt när det inte funkar så " Enkelt".
Ja i början av missfallet kunde jag inte ens tänka på att bli gravid igen.. Jag ville bara få allt överstökat och sluta ha graviditet hormoner för en bevis jag inte skulle få behålla. Men så fort det gått en vecka eller 2 började tanken krypa lite igen. Och så fort jag slutat blöda längtade jag bara tills nästa ägglossning. Självklart är jag jätte rädd att det ska ske igen.. Men om det skulle ske igen... Ja då tror jag inte att jag orkar gå gravid mer och klara mer sorger. Så jag hoppas att om jag blir gravid att jag får gå hela vägen och få en positiv upplevelse av allt.
Anonym (Eva) skrev 2014-10-06 14:33:26 följande:
Hej på er båda två!
Marie11112, jag var i v 11, på gränsen till 12, så jag vet precis vad du lidit dig igenom. En tredjedels graviditet. Då är det bara grymt.
Men vad är det för intressant ni skriver om att det redan vid befruktningen går snett? Jag har ldrig hört det, men måste säga att det kändes som en tröst att läsa. Så om ägget och spermien har "fel" koder så kommer celldeningen för eller senare att göra livet omöjligt för fostret?
Och är det enligt läkaren orsaken till de flesta missfall?
Precis som du, "s" skriver, så känns det verkligen som om man halkar back i planerna. Nog för att det är ett i-landsproblem om allt bara blir bra i slutändan, men ändå. Vi försökte i över ett år och gick nu nästan tre månader. Om det ska behöva ta 14 månader igen att bli gravida så?.ja..
Med vår första dotter som idag är 2,5 år blev vi gravida första gången vi hade oskyddat sex. Jag hade noll koll på varken mens eller ägglossning. Lustigt hur det är. Ibland går jag ändå på detta tjat om att stress och förväntan kan ställa till det, även om det låter lite hokus pokus.
Hej igen! Hur mår du? Läkaren sa till mig att ibland vid cell delningen hamnar ägget och spermien snett. Alltså dom smälter inte ihop perfekt.. Utan snett.. Och det är oftast den vanligaste orsaken till ma och missfall. Jag vet inte om det stämmer eller om han bara försökt e trösta.. Men om så är fallet då borde det ju kunna ske flera gånger..?
Hej!
Jadu, svårt att veta vad man ska tro. Sjukvården erbjuder så många teorier om både missfallet och om vad som är bäst efteråt att jag snart stänger av det örat och endast lyssnar till mig själv och min kropp.
Vi lär ändå inte få veta säkert. Men eftersom det nu är så vanligt att man utreder först efter tre gånger, så finns ju risken att det faktiskt händer igen. Jag personligen känner att bästa skyddet för mig blir att inte se mig själv som gravid förrän den jobbiga tiden är över.
Hur mår du? HAr du stenkoll på ägglossning och bim och allt vad det är? Kämpar ni aktivt eller kan du ha en viss distans till det?