• Anonym (Eva)

    Vi som just fått missfall men siktar på snart plus!

    Hej!

    Jag är precis nu mitt uppe i ett tungt missfall. För en vecka sedan fick jag veta att hjärtat inte tickar och för två dagar sedan kom kroppen igång. Vi har en 2,5- årig dotter och hade ägnat över ett år i bebisverkstaden innan jag plussade i augusti. Jag var sent i v 11 då fostret dog. 

    MEN!! Nu ska jag bara sluta blöda och sedan på det igen. Är ni fler därute och ska vi följas åt och stötta varandra?

  • Svar på tråden Vi som just fått missfall men siktar på snart plus!
  • Anonym (Eva)
    Anonym (s) skrev 2014-10-07 12:40:54 följande:
    Första barnet gick på första försöket, 2a barnet tog 2 månader från beslutet tagits. Så ja är lite jobbigt när det inte funkar så " Enkelt".

    Ja i början av missfallet kunde jag inte ens tänka på att bli gravid igen.. Jag ville bara få allt överstökat och sluta ha graviditet hormoner för en bevis jag inte skulle få behålla. Men så fort det gått en vecka eller 2 började tanken krypa lite igen. Och så fort jag slutat blöda längtade jag bara tills nästa ägglossning. Självklart är jag jätte rädd att det ska ske igen.. Men om det skulle ske igen... Ja då tror jag inte att jag orkar gå gravid mer och klara mer sorger. Så jag hoppas att om jag blir gravid att jag får gå hela vägen och få en positiv upplevelse av allt.
    Anonym (Eva) skrev 2014-10-06 14:33:26 följande:

    Hej på er båda två! 

    Marie11112, jag var i v 11, på gränsen till 12, så jag vet precis vad du lidit dig igenom. En tredjedels graviditet. Då är det bara grymt. 

    Men vad är det för intressant ni skriver om att det redan vid befruktningen går snett? Jag har ldrig hört det, men måste säga att det kändes som en tröst att läsa. Så om ägget och spermien har "fel" koder så kommer celldeningen för eller senare att göra livet omöjligt för fostret?

    Och är det enligt läkaren orsaken till de flesta missfall?

    Precis som du, "s" skriver, så känns det verkligen som om man halkar back i planerna. Nog för att det är ett i-landsproblem om allt bara blir bra i slutändan, men ändå. Vi försökte i över ett år och gick nu nästan tre månader. Om det ska behöva ta 14 månader igen att bli gravida så?.ja.. 

    Med vår första dotter som idag är 2,5 år blev vi gravida första gången vi hade oskyddat sex. Jag hade noll koll på varken mens eller ägglossning. Lustigt hur det är. Ibland går jag ändå på detta tjat om att stress och förväntan kan ställa till det, även om det låter lite hokus pokus. 


    Hej igen! Hur mår du? Läkaren sa till mig att ibland vid cell delningen hamnar ägget och spermien snett. Alltså dom smälter inte ihop perfekt.. Utan snett.. Och det är oftast den vanligaste orsaken till ma och missfall. Jag vet inte om det stämmer eller om han bara försökt e trösta.. Men om så är fallet då borde det ju kunna ske flera gånger..?
    Hej!

    Jadu, svårt att veta vad man ska tro. Sjukvården erbjuder så många teorier om både missfallet och om vad som är bäst efteråt att jag snart stänger av det örat och endast lyssnar till mig själv och min kropp. 
    Vi lär ändå inte få veta säkert. Men eftersom det nu är så vanligt att man utreder först efter tre gånger, så finns ju risken att det faktiskt händer igen. Jag personligen känner att bästa skyddet för mig blir att inte se mig själv som gravid förrän den jobbiga tiden är över. 

    Hur mår du? HAr du stenkoll på ägglossning och bim och allt vad det är? Kämpar ni aktivt eller kan du ha en viss distans till det?
  • Bullen11

    Hej! 


    Här hoppar jag gärna in om jag får... Vi försöker få syskon till vår son som blir 3 år i slutet på oktober. Jag blev gravid efter några månaders försök men i fredags (v.7+4) var jag på VUL och läkaren såg allt förutom embryot... hinnsäck, gulekropp osv - allt fanns och såg bra ut, men det var en sk ofostrig graviditet som min kropp inte fattat! Var till en annan läkare igår (man måste ju få utlåtande från två för att vara säker) men hon hittade inte heller något embryo. Fick välja om jag ville låta kroppen sköta det själv (men det kan tydligen ta tid) eller hjälpa till med tabletter, valde det sistnämnda för att kunna komma igång och försöka igen så snart som möjligt. Tog fösta förberedande tabletten igår och imorgon tar jag själva aborttabletterna (är SÅ nervös för att det ska göra ont och gå fel, finns ju så många skräckhistorier att läsa på nätet :/ )


    Beställde nyss äl-tester + gravtester, vi vill verkligen komma igång så snart som möjligt och nästa gång bara måste det gå vägen! Fick ett mf innan vår son, hade en mens emellan och sedan blev han till. Så nu hoppas vi såklart på samma denna gång :)

  • Anonym (Eva)
    Bullen11 skrev 2014-10-07 14:31:55 följande:

    Hej! 


    Här hoppar jag gärna in om jag får... Vi försöker få syskon till vår son som blir 3 år i slutet på oktober. Jag blev gravid efter några månaders försök men i fredags (v.7+4) var jag på VUL och läkaren såg allt förutom embryot... hinnsäck, gulekropp osv - allt fanns och såg bra ut, men det var en sk ofostrig graviditet som min kropp inte fattat! Var till en annan läkare igår (man måste ju få utlåtande från två för att vara säker) men hon hittade inte heller något embryo. Fick välja om jag ville låta kroppen sköta det själv (men det kan tydligen ta tid) eller hjälpa till med tabletter, valde det sistnämnda för att kunna komma igång och försöka igen så snart som möjligt. Tog fösta förberedande tabletten igår och imorgon tar jag själva aborttabletterna (är SÅ nervös för att det ska göra ont och gå fel, finns ju så många skräckhistorier att läsa på nätet :/ )


    Beställde nyss äl-tester + gravtester, vi vill verkligen komma igång så snart som möjligt och nästa gång bara måste det gå vägen! Fick ett mf innan vår son, hade en mens emellan och sedan blev han till. Så nu hoppas vi såklart på samma denna gång :)


    Hej och välkommen hit!

    Vad tråkigt att höra att det var en ofostrig graviditet. Jag förstår verkligen ditt val att hjälpa kroppen på traven! Dels så sitter man ju där med alla graviditetshormoner i omlopp och dels vill man ju inte vara hindrad att påbörja nya försök. Jag förstår din oro kring vad som väntar, jag var i samma situation förra veckan. Alla skräckhistorier som man hört har naglat sig fast, och alla odramatiska historier man hört har försvunnit ur minnet. Men för mig gick det jättefint. Jag hade inte värre smärta än vid en vanlig mens (har iofs jobbig mensvärk).

    Härligt att du är på gång med nya försök i huvudet :) äl-tester kommer väl till pass nu när man är lite osäker på sin cykel. 
    Lycka till och häng gärna på här och berätta för oss hur allt går. 
  • Bullen11
    Anonym (Eva) skrev 2014-10-07 14:41:20 följande:
    Hej och välkommen hit!

    Vad tråkigt att höra att det var en ofostrig graviditet. Jag förstår verkligen ditt val att hjälpa kroppen på traven! Dels så sitter man ju där med alla graviditetshormoner i omlopp och dels vill man ju inte vara hindrad att påbörja nya försök. Jag förstår din oro kring vad som väntar, jag var i samma situation förra veckan. Alla skräckhistorier som man hört har naglat sig fast, och alla odramatiska historier man hört har försvunnit ur minnet. Men för mig gick det jättefint. Jag hade inte värre smärta än vid en vanlig mens (har iofs jobbig mensvärk).

    Härligt att du är på gång med nya försök i huvudet :) äl-tester kommer väl till pass nu när man är lite osäker på sin cykel. 
    Lycka till och häng gärna på här och berätta för oss hur allt går. 

    Tack för dina peppande ord!! Bestämde mig för att inte googla cytotec längre, och om jag skulle göra det enbart på positiva upplevelser av det hela. Har inte blödit en enda droppe ännu så är rädd att det ska forsa imorgon... men min fina sambo är hemma med mig hela dagen imorgon, så det känns lite tryggare i alla fall :) Hur gjorde du med jobb när du gick igenom samma sak? Jag är faktiskt hemma hela veckan, känns som rätt beslut även om jag kanske hade kunnat jobba idag åtminstone... men kände att det är bättre att vara hemma hela veckan. Hur långt efteråt blödde du? Eller blöder du fortfarande? Mycket/lite?

  • Anonym (Eva)
    Bullen11 skrev 2014-10-07 14:48:18 följande:

    Tack för dina peppande ord!! Bestämde mig för att inte googla cytotec längre, och om jag skulle göra det enbart på positiva upplevelser av det hela. Har inte blödit en enda droppe ännu så är rädd att det ska forsa imorgon... men min fina sambo är hemma med mig hela dagen imorgon, så det känns lite tryggare i alla fall :) Hur gjorde du med jobb när du gick igenom samma sak? Jag är faktiskt hemma hela veckan, känns som rätt beslut även om jag kanske hade kunnat jobba idag åtminstone... men kände att det är bättre att vara hemma hela veckan. Hur långt efteråt blödde du? Eller blöder du fortfarande? Mycket/lite?


    Ok, jag tycker att du ska känna dig helt lugn! Det är ovanligt att störtblöda utom kontroll!! Jag frågade läkaren hur orolig jag borde vara om jag tog cytotecen hemma ist för på sjukhus. Hon sa att hon arbetat i 14 år och endast sett ett enda fall där en "hemmaabort" slutat i ambulansfärd. 

    Jag blödde nog mindre än genomsnittet. Jag upplevde aldrig att det var värre än en vanlig mens. Det är ju mer klumpigt, vilket kan kännas obehagligt, men mängden var inte farlig. Jag slutade sedan blöda efter ca två dagar och har sedan dess blödit lite till och från. Idag är det 8 dagar sedan och nu har inget skydd på mig alls. Jag kan ha lite blod i flytningen då jag torkar mig, men inte mer än så. Jag ska på återbesök på månad, men vill flytta fram tiden. Jag vill så snart som möjligt få ett ok från läkaren att allt är borta och att vi kan börja om i bebisverkstaden. 
  • Anonym (mamma till 3)

    hej hoppar gärna in här jag åxå, vi hade precis gått in i vecka 13 trodde vi men började dock småblöda samma morgon, gyn dagen efter och det visade sig att hjärtat slutat slå i vecka 8+2 =(

    Jag blödde i en vecka efter och sedan har jag haft som blodblandade/bruna flytningar till och från ytterligare en vecka... idag är det 26 dagar sedan första blödningsdagen, jag skulle genomgå en medicinsk abort men kroppen lyckades stöta ut allt själv två dagar senare efter första blödningsdagen...

    för en vecka sen tror jag att jag hade ägglossning, kände igen värken=) jag tycker att det jobbiga i detta är å inte ha kontroll över när man ska ha mens eller ej,

    detta var min och sambons första gemensamma, jag har tre barn sedan tidigare...

  • Anonym (Eva)
    Bullen11 skrev 2014-10-07 14:48:18 följande:

    Tack för dina peppande ord!! Bestämde mig för att inte googla cytotec längre, och om jag skulle göra det enbart på positiva upplevelser av det hela. Har inte blödit en enda droppe ännu så är rädd att det ska forsa imorgon... men min fina sambo är hemma med mig hela dagen imorgon, så det känns lite tryggare i alla fall :) Hur gjorde du med jobb när du gick igenom samma sak? Jag är faktiskt hemma hela veckan, känns som rätt beslut även om jag kanske hade kunnat jobba idag åtminstone... men kände att det är bättre att vara hemma hela veckan. Hur långt efteråt blödde du? Eller blöder du fortfarande? Mycket/lite?


    Jag missade att svara på frågan om jobb: jag har inte heller jobbat. Jag har eget företag, så jag har ju inte sjukskrivit mig eller så. Däremot så har jag inte gjort någonting utan unnat mig att läka istället. Om jag hade varit anställd så hade jag inte varit på jobbet, jag hade absolut sjukskrivit mig i en vecka. Både för kroppen och själen.
  • Anonym (mamma till 3)

    formulera mig tokigt där ser jag=) självklart var missfallet jobbigt, det värsta jag varit med om i hela mitt liv och jag hade riktigt jobbiga värkar innan allt kom ut hemma på toaletten=( men jobbigt å inte veta hur kroppen fungerar nu, jag är van att ha stenkoll på min menstruationscykel,

  • Anonym (Eva)
    Anonym (mamma till 3) skrev 2014-10-07 15:14:24 följande:

    formulera mig tokigt där ser jag=) självklart var missfallet jobbigt, det värsta jag varit med om i hela mitt liv och jag hade riktigt jobbiga värkar innan allt kom ut hemma på toaletten=( men jobbigt å inte veta hur kroppen fungerar nu, jag är van att ha stenkoll på min menstruationscykel,


    Hej och välkommen hit!

    Beklagar ditt missfall. Så hemskt att klara av en tredjedel av graviditeten och sedan är allt liksom över. 
    Förstår hur du menar! Fast jag tycker helt tvärtom kring detta med kontroll. Jag inser nu att jag varit nästintill besatt av att bli gravid nu under det dryga år som vi försökte med denna graviditet (som alltså slutade i missfall). Varje månad tänkte jag dagarna som antal i cykeln. När är ägglossningen? När är jag två dagar innan beräknad mens så att jag kan ta testet? osv osv osv. Nu önskar jag såklart att bli gravig igen så snart det bara går, men framför allt så känner jag att det är skönt att inte veta när kroppen kommer igång. Jag kan inte ha kontroll på samma vis nu och jag tycker att det är skönt. 
    Det optimala vore att bli gravid nu innan första mensen så att man inte har en aning om man är gravid eller om kroppen bara dröjer sedan då man går och väntar mens. Ja, jag behöver då verkligen släppa lite på denna hang up om mitt övriga liv ska fungera. 
  • Bullen11

    Hur snabbt vågar man pröva igen? Har hört så olika om det, glömde fråga läkaren igår.. med sonen väntade vi en mens efter mf och sedan blev han till, det rekommenderade den läkaren vi hade  då. Men tydligen är det mest för att man ska ha koll på hur långt gången man är om man blir gravid direkt? Vågar man chansa på en gång eller kan det vara större risk för mf om man inte låter kroppen ha minst en mens emellan? 


    Bombar er med massa frågor, men det är ju liksom det enda man tänker på när man går hemma hela dagarna nu :)

Svar på tråden Vi som just fått missfall men siktar på snart plus!