Gränssättning för barn

Självklart, men jag tror många ser oss med mjukare förhållningssätt, att vi inte klarar av att ta konflikter och är livrädda att göra våra barn ledsna, så är det inte alls (även om det förekommer) utan vi väljer våra konflikter, precis som du skriver. Är detta värt att köra över barnet för att visa att jag har rätt som vuxen är nog den frågan vi ställer många gånger (men inte alltid, för nog sjutton har jag också kört över min grabb i frustation absolut, men inget som jag ställer på min plussida)

Jo men då är det ju enbart en språklig skillnad och vet inte hur stor skillnad det eg gör för barnen om man säger " jag hör att du vill ....., men du får inte , slutar du inte genast lyfter jag bort dig" jämfört med att man bara säger att det inte är okej och lyfter bort.

Tycker du? Nej. Hon bestämmer över sig själv. Det betyder att hon bestämmer om hon vill äta eller inte, när hon vill gå på toaletten, vilka kläder hon vill ha på sig.

Hemma bestämmer vi tillsammans - vi pratar i familjen om vilka regler som ska gälla hemma. Vi hoppar till exempel inte i soffan, vi ritar inte med tuschpennor på möbler och så vidare.

Jag ser alltså ingen motsättning mellan mitt första och mitt sista stycke.

Hur jag lär henne att lyssna till andra? Dels pratar vi mycket om att alla har rätt till sin egen person och sin egen kropp. Precis som hon får säga nej till kramar så måste hon lyssna när andra säger nej. Eftersom jag vill vara ifred på toa så är det inte okej att öppna dörren när jag är där.

Och ja, givetvis finns det saker som vuxna måste bestämma. Men man kan göra det på olika sätt. Jag bestämmer att hon måste ha hjälm när hon cyklar och åker pulka. Hon bestämmer om hon vill cykla och åka pulka under de premisserna, eller om hon vill avstå. Jag skulle aldrig tvinga på en hjälm på hennes huvud, men jag skulle konfiskera cykeln eller pulkan. Hennes kropp, hennes sfär, hennes huvud. Men min känsla för farliga konsekvenser och mina erfarenheter av vad som kan hända.

Jo, det du skriver är väldigt motstridigt. I detta inlägg framgår att du bestämmer en hel del, t.o.m. skulle ta pulkan eller cykeln ifrån henne om hon inte använder hjälm. Det är verkligen inte samma sak som att hon bestämmer själv.

Du kanske tror att föräldrar som tycker att de själva bestämmer aldrig låter sina barn ha något att säga till om.

Jag kan välja att ge bort en villkorad gåva till mitt barn. Om jag ger bort en cykel kan villkoret vara att cykeln endast används i kombination med en cykelhjälm. Under de premisserna är det inte att köra över barnet om man plockar bort cykeln för att barnet vägrar hjälm. Barnet får bestämma över sig själv. Men eftersom föräldern har samma rätt som barnet att bestämma över sig själv (och sina gåvor) så ges inte barnet några möjligheter till att cykla ihjäl sig själv.

Istället för att säga "du får inte cykla utan hjälm och därför tar jag tillfälligt ifrån dig cykeln" så säger man "jag vill inte att du cyklar utan hjälm och därför tar jag tillfälligt tillbaka cykeln"

Det där med "du får inte" är lika fånigt som det låter. Vad då "får inte"? Tänk om barnet säger "jag har inte lust att finna mig i att andra bestämmer över mig. stick och brinn, jag bestämmer själv över mig själv". Vad gör du då? Inför hårdare tag? Hur bra tror du att det fungerar? Du kan säga "du får inte" hur många gånger som helst till ett barn utan att det betyder något. För de orden har ingen egentlig betydelse förutom "jag vill inte att du slår din lillasyster och om du ändå gör det så kommer jag att straffa dig".

Ni som har småttingar hemma.

Jag har en dotter på 2,5 år och har nu en enmånadsbebis. Jag var hemma med min dotter 2 år och 3 månader och har haft massor av tid för henne. Nu har hon börjat förskolan och lite senare fick hon ett syskon.

Eftersom jag har haft så mkt tid för henne så inser jag nu att vi inte haft några gränser för henne. Det har funkat så bra ändå. Men nu behövs gränser! Vi har börjat sätta det men fyfasen så jobbigt det är för oss alla att vänja oss :(. Vi känner inte igen varandra.

Nu verkar jag så arg hela tiden och tjejen ledsen hela tiden. Det verkar ta sin tid att vänja sig :( men det är nödvändigt.

Jag behöver era åsikter om gränssättning och gärna i vår situation.

I livet kommer hela tiden nya situationer, och då kommer det automatiskt in. Vissa saker kan barnet möta utan problem, vid andra tillfällen måste man som förälder gå in och vägleda barnet.
Gränssättning kommer hela tiden, så fort du möter en annan person så möter man en gränssättning, den personens egna gränser.
Jag hade också lyft bort mitt barn, vrålandes, i samma situation, absolut.

Som jag skrev, jag har aldrig varit rädd för att ta någon konfilkt om det behövts, men jag har valt konflikterna. MIn uppgift som förälder har inte varit att sätta gränser, för de finns där automatiskt, mer i såfall att lära barnet att hantera det faktum att världen är full av möjligheter och begränsningar.

Så för mig är det fel infallsvinkel att som förälder fokusera på gränssättning.

Jag ser ingen större skillnad i "får inte" och "jag vill inte", även om det sista låter bättre i barnens öron. Det betyder samma sak och du bestämmer lika mycket oavsett ordval.

Hur som helst är detta ändå exempel på något du bestämmer över ditt barn, ingen tvekan.Jag kan faktiskt föredra "får inte" eftersom det har en annan bakomliggande orsak (som kan förklaras om så krävs) än vilja, som i sig i många fall kan vara ett svagt argument, exempelvis "Jag vill inte ha hjälm när jag cyklar".

Självklart, men jag tror många ser oss med mjukare förhållningssätt, att vi inte klarar av att ta konflikter och är livrädda att göra våra barn ledsna, så är det inte alls (även om det förekommer) utan vi väljer våra konflikter, precis som du skriver. Är detta värt att köra över barnet för att visa att jag har rätt som vuxen är nog den frågan vi ställer många gånger (men inte alltid, för nog sjutton har jag också kört över min grabb i frustation absolut, men inget som jag ställer på min plussida)

Jag tycker semantiken spelar en stor roll.

Istället för att säga "du får inte..." brukar jag säga "jag vill inte att du..." eller "jag förstår att det är superroligt att hoppa i soffan. men det är min soffa och jag gillar inte det och vill inte att man hoppar i den. och jag kommer att ta bort soffan om ni inte respekterar mig i det här."

Vad är så hemskt med orden "du får inte"? Det finns massor med saker vi inte får göra, varken som barn eller vuxna.

Och vad skulle den bakomliggande orsaken kunna vara?

Orsaken till exempelvis hjälm på vid cykling är naturligtvis de risker som finns för olycka och de skador som kan uppstå vid olycka om skydd saknas.

Om vilja styrde så skulle jag vilja att riskerna försvann så slapp man bära något bara för säkerhets skull. Jag tycker det är missvisande att vilja styr. Faktum är att vilja styr väldigt lite. Även när vi gör saker vi vill så kommer en mängd aspekter in som inte grundar sig på vilja.

Jag får i alla fall göra vad jag vill.

Okej ja, det är säkrare att cykla med cykelhjälm än utan. Har du då rätt att förbjuda mig från att cykla utan cykelhjälm?

Overallen är ett måste först när barnet börjar få köldskador

Varför tror du att ditt barn är för litet för att börja fatta beslut för sig själv?

Men tänk alltid på anledningen till att du kräver något av barnet. För vems skull gör du det egentligen?

Jag sätter på bilbältet på min son (ofta under stor vånda) för min skull. För att jag känner ansvar. För att jag inte vill förlora min son. Min son skiter nämligen fullständigt om han har på sig bilbältet eller inte.

Jag kör över honom varje dag när jag tvingar på honom säkerhetsbältet. Inte för att jag kanske har rätt att göra det utan för att jag kan och vill köra över honom. Jag gör det för min egen skull. Om det även är för hans skull vet ingen. Han säger nej men menar han det verkligen?? Who knows liksom..