• Anonym (mamman)

    Gränssättning för barn

    Ni som har småttingar hemma.

    Jag har en dotter på 2,5 år och har nu en enmånadsbebis. Jag var hemma med min dotter 2 år och 3 månader och har haft massor av tid för henne. Nu har hon börjat förskolan och lite senare fick hon ett syskon.

    Eftersom jag har haft så mkt tid för henne så inser jag nu att vi inte haft några gränser för henne. Det har funkat så bra ändå. Men nu behövs gränser! Vi har börjat sätta det men fyfasen så jobbigt det är för oss alla att vänja oss :(. Vi känner inte igen varandra.

    Nu verkar jag så arg hela tiden och tjejen ledsen hela tiden. Det verkar ta sin tid att vänja sig :( men det är nödvändigt.

    Jag behöver era åsikter om gränssättning och gärna i vår situation.

  • Svar på tråden Gränssättning för barn
  • m0desty
    Anonym (Förälder) skrev 2014-11-25 18:53:07 följande:

    En sak som slår mig i tråden (och även bland föräldrar i umgänget) är att det verkar vara närmaste katastrofalt om ungarna gråter och är ledsna för att de inte får som de vill. Vissa saker är aldrig någonsin öppna för diskussion, som t ex bilbälte. Bältet sitter på när bilen rullar - punkt slut. Har aldrig känt att jag "begränsar" barnen för att jag tvingar dem att göra vissa saker och faktiskt sätter gränser.

    Det här med gränser verkar nästan lite tabu bland dagens föräldrar. "Barnen ska ges tillfälle att utvecklas i gen takt och inte hämmas av föräldrarna". Tyvärr verkar allt för många tolka det som att barnen får bete sig hur son helst och att man aldrig sätter ner foten.


    Håller med fullständigt! Vi har dåliga morgnar ibland med skrik oavsett vad som ska göras, från väckning tills vi sitter i bilen. Dottern är snart 2,5 och stundtals extremt ambivalent. Då hjälper det inte att ge alternativ. Det är bara att dra på kläderna oavsett om ungen vrålar eller ej. Annars skulle vi aldrig komma iväg. Vissa saker ska bara göras. Det är också något barn behöver lära sig.
  • Rödtott

    Vem har tid med allt detta på morgonen? Springa ut och in igen för att klä på mer kläder? Har ni inga tider att passa?

    Sedan kan jag tycka att man måste ta vissa konflikter. Till exempel om man har en unge som går barfota utan ytterkläder till dagis hela vintern (som någon skrev ovan)...

    Då tänker jag att man antagligen är extremt konflikträdd som förälder. Och att pedagogerna antagligen tycker man är skitjobbig som dumpar över det på dem på morgonen.

  • Flickan och kråkan

    TS, jag tror egentligen inte att det du "hamnat i" handlar om gränssättning, utan snarare att du blivit tvåbarnsförälder .

    Med mer än ett barn så kommer viljor och behov och önskningar kollidera så oerhört mycket mer och plötsligt så måste man ta en massa konflikter/situationer som aldrig uppkommer när man har ett barn. Dessutom har ditt äldsta barn blivit så pass stort att det börjar få egen vilja på ett annat sätt. 

    Rekommenderar som sagt mycket varmt:
    Ingegerd Gavelin: Att möta sitt barn och sig själv
    Jesper Juul: Konsten att säga nej med gott samvete

    Läs!

  • sextiotalist
    Rödtott skrev 2014-11-26 13:58:21 följande:

    Vem har tid med allt detta på morgonen? Springa ut och in igen för att klä på mer kläder? Har ni inga tider att passa?

    Sedan kan jag tycka att man måste ta vissa konflikter. Till exempel om man har en unge som går barfota utan ytterkläder till dagis hela vintern (som någon skrev ovan)...

    Då tänker jag att man antagligen är extremt konflikträdd som förälder. Och att pedagogerna antagligen tycker man är skitjobbig som dumpar över det på dem på morgonen.


    Troligen har dagiset inga problem. Hade en kollega vars son vägrade släppa sin pyamas på morgonen. OK, hon hade pyamasen på ungen när han kom till dagiset. Två gånger inträffade det, sedan var det inga problem (personalen skrattade bara och sa att de ta hellre emot en glad unge och en lugn förälder än en förälder och barn som hade haft en dunderkonflikt på morgonen)
  • Rödtott
    sextiotalist skrev 2014-11-26 14:12:08 följande:

    Troligen har dagiset inga problem. Hade en kollega vars son vägrade släppa sin pyamas på morgonen. OK, hon hade pyamasen på ungen när han kom till dagiset. Två gånger inträffade det, sedan var det inga problem (personalen skrattade bara och sa att de ta hellre emot en glad unge och en lugn förälder än en förälder och barn som hade haft en dunderkonflikt på morgonen)


    Men det är ju lite skillnad på två gånger och hela vintern utan ytterkläder

    Jag tyckte det lät extremt, men det verkar bara vara jag?

    Även om vi har haft konflikter på morgonen så ordnar det upp sig på vägen till förskolan.
  • Annsiss

    Alltså detta utan ytterkläder var ju ett tips vi fått av barnpsykolog efter att jag tröttnat på ständiga klädkonflikter där jag med mer eller mindre våld drog på kläder varje morgon. Sen var förskolepedagoger som tur var väldigt förstående. Då var hon runt 2.5 nu är hon 4 kläder är fortfarande ett bekymmer och skulle hon få bestämma skulle vi aldrig ta oss ut ( inte för att hon ogillar att vara ute eller göra saker) nu kör vi istället med poängsystem vilket fungerar rätt bra.

  • Anonym (mamsi)
    Rödtott skrev 2014-11-26 14:23:51 följande:

    Men det är ju lite skillnad på två gånger och hela vintern utan ytterkläder

    Jag tyckte det lät extremt, men det verkar bara vara jag?

    Även om vi har haft konflikter på morgonen så ordnar det upp sig på vägen till förskolan.


    Men hur många barn skulle gå hela vintern utan ytterkläder?

    Jag tror att du underskattar barn rätt grovt. De är människor de med, med självbevarelsedrift. Om de är normalt funtade (vilket de allra flesta är) tar de på sig kläderna när de börjar frysa. Och lär sig dessutom att det är kallt utomhus vintertid om man inte är påklädd.
  • MeAndBaby

    Gillar han/hon bilar? Jag brukar köra med att sonens fötter iklädda Blixten McQueen-strumpor ska tävla genom tunnlarna (benen på overall el byxa). Han är förvisso 3 år och galen i Blixten och company.


    Anonym (Hjälp) skrev 2014-11-25 15:54:46 följande:

    Snart 19 månader så fortfarande en liten plutt. Jag förstår tanken med att låta barnet förstå genom konsekvenser som attkänna kyla, regn osv för att förstå varför overallen är bra att sätta på, men mitt barn är för litet än för det känner jag. Barnet kanske inte kopplar än ändå? Ja får väl spexa och leka clown ännu mer imorgon när vi ska ut, kanske går bättre.


  • Tom Araya
    Anonym (mamsi) skrev 2014-11-26 21:18:57 följande:
    Men hur många barn skulle gå hela vintern utan ytterkläder?

    Jag tror att du underskattar barn rätt grovt. De är människor de med, med självbevarelsedrift. Om de är normalt funtade (vilket de allra flesta är) tar de på sig kläderna när de börjar frysa. Och lär sig dessutom att det är kallt utomhus vintertid om man inte är påklädd.
    Det gäller väl att få den där självbevarelsedriften att ge resultatet att barnen klär på sig/låter sig kläs på, efter att en gång, under en kort stund fått uppleva kylan utan kläder, så att man slipper fundera på lösningar till att vid annat tillfälle och på annan plats klä på sig när barnet börja frysa.
  • Annsiss

    Bekymret med vår dotter är att hennes vilja att få "rätt" är starkare än obehaget av kylan men sådana är ju inte alla men känner igen både mig och min mans envishet som hon givetvis fått dubbelt av.

Svar på tråden Gränssättning för barn