Gränssättning för barn

Jag hade samma problem när mitt barn var runt 18mån. En kamp varje dag med kläderna, men bara med mig inte med dagispersonalen, och när kläderna väl var på var det oftast inget problem sen när allt lugnat ner sig. Tyvärr var det en vinter med klädbråk nästan varje dag. Ibland hade jag tur och barnet var färdigklätt vid hämtningen på dagis :) Ett tips är att låta barnet försöka klä på sig själv, lägg overallen på golvet så kan du hjälpa till lite diskret med dragkedja och armar sen.

Jag anser att så små barn inte själva kan eller ska bestämma om vinterkläder ska på eller ej. Dom blir kalla fort och det är svårt att få dom varma igen endast genom att ta på dom kläder ute. Sen är dom ofta envisa också och kan gå ute och frysa länge, i alla fall mina barn. En annan sak är det när barnen är lite äldre, jag tvingar aldrig på min treåring ytterkläder tex. där tar det inte lång tid innan jackan åker på självmant efter att vi kommit ut.

Åh, en till som tänker som jag! Vissa saker är helt enkelt inte förhandlingsbara. Någon här skrev ett exempel om bilbälte. Hon satte på barnet bilbälte för sin skull, inte för barnet. Jag sätter på mina barn bilbälte dela för min skull, för att jag inte ska förlora mina barn vid en eventuell krock, dels för deras egna skull, för att de ska få växa upp och bli vuxna och för att de inte ska behöva skada sig i onödan och kanske få men för livet vid en eventuell olycka.

Är man ute med barn så får man onda ögat om barnet gråter oavsett barnets ålder. Idag får barn visst inte gråta alls

Min dotter är snart 18 månader och börjar visa egen vilja. Vissa saker får hon helt enkelt stå ut med oavsett om hon vill eller inte.

Ett tag var tandborstningen hemsk, nu kan vi fråga henne om vi ska borsta tänderna och hon traskar iväg till badrummet och väntar på borsten. Hon har en tandborste och jag en annan likadan. Hon får sin med vatten på medan jag tar tandkräm och borstar efter. Frågar vi istället om blöja eller pyjamas är det nej direkt.

Blöjbyte är hon inte glad i. Tyvärr kan vi inte ha up-and-go, då alla blöjor läcker mer eller mindre, antingen på sidorna eller uppåt, så vi byter liggandes oavsett. Att hon har bajs 15 cm från blöjan är normalt då hon ofta är lös i magen, så hon får gilla läget helt enkelt. Får hon något att plocka med går det bättre.

Vad gäller kläderna så har hon haft tillgång till familjens skor och sina egna stövlar länge, så dem kan hon ta på sig själv. Overallen har vi lagt på golvet ibland så hon kan testa själv innan vi hjälper henne. Då vi har tider att passa till förskola/skola så får hon helt enkelt ta på sig overall, skor, mössa och vantar oavsett om hon vill eller inte. Hon dör inte eller far illa av att vi vuxna skyddar henne. En treåring kan dock förstå kyla-kläderlogiken bättre.

Vi letar efter fötter och händer när overallen ska på ibland. Vaaaar är handen? säger vi med glad röst. Vi frågar även om hon kan hjälpa till att stoppa i handen i bodyn mm som hon inte är så glad i. Hade hon kunnat välja hade hon nog sprungit omkring näck.

Så bestäm dig för ett sätt och kör på det i flera veckor. Inlärning hos små barn bygger på upprepning. Det sägs att de behöver höra ett ord 60 gånger för att lära sig och overallen är ju ny för årstiden, så det tar tid att vänja dem. Be henne gärna hämta sakerna själv och beröm henne när hon lyckas.

Saken är väl den att man - särskilt om man har flera (vi har tre) - kör över dem lite titt som tätt.....av säkerhetsskäl (de inte begriper själva ännu), av respekt för andra (är något syskon bajsnödig så kan man liksom inte sitta kvar och gunga tills man inte vill längre om någon timme eller så) och för att vardagslivet ska gå ihop. Ingår man i ett socialt sammanhang så  krockar viljor och behov.

Det man kan göra som förälder är att visa lite ödmjukhet inför det faktum att man faktiskt har total makt mer eller mindre över barnet och respektera att han/hon har en annan uppfattning även om man kör över hans/hennes vilja och önskning. Det är ok att de blir ledsna, arga och tycker att mamma är dummast i världen. Man behöver och bör inte försöka övertyga dem att man har rätt....för det kanske man inte har, men till syvende och sist är det ändå jag som förälder som beslutar att lasta in en vrålande 1-åring i bilen som vill leka vidare i lerpölen på gården för att storebror inte ska komma för sent till skolan. Jag tycker faktiskt att det är helt ok att min snart 1,5-åring vrålar argt för att han inte vill åka bil......men likt förbaskat så fattar jag beslutat att vi ska göra det och göra det nu för storebror ska till skolan som börjar klockan 08.00. 

En sak som slår mig i tråden (och även bland föräldrar i umgänget) är att det verkar vara närmaste katastrofalt om ungarna gråter och är ledsna för att de inte får som de vill. Vissa saker är aldrig någonsin öppna för diskussion, som t ex bilbälte. Bältet sitter på när bilen rullar - punkt slut. Har aldrig känt att jag "begränsar" barnen för att jag tvingar dem att göra vissa saker och faktiskt sätter gränser.

Det här med gränser verkar nästan lite tabu bland dagens föräldrar. "Barnen ska ges tillfälle att utvecklas i gen takt och inte hämmas av föräldrarna". Tyvärr verkar allt för många tolka det som att barnen får bete sig hur son helst och att man aldrig sätter ner foten.