Gränssättning för barn

Ja, jag önskar bara att jag visste vad för fel jag gör om det är jag som orsakar att barnet inte vill sätta på sig overallen. Hade aldrig gjort det mer.

Det är helt okej.

Men tänk alltid på anledningen till att du kräver något av barnet. För vems skull gör du det egentligen?

Jag sätter på bilbältet på min son (ofta under stor vånda) för min skull. För att jag känner ansvar. För att jag inte vill förlora min son. Min son skiter nämligen fullständigt om han har på sig bilbältet eller inte.

Du gör nödvändigtvis inget fel :)

Det är varmt inomhus. Barnet kan inte tänka så långt att det förmodligen är iskallt utomhus och fattar därför inte heller poängen med att ta på sig overallen. Särskilt när overallen bara är jobbig att ta på sig också. Och även kliar.

Om man låter barnet gå ut några gånger utan overall så lär det sig själv till slut VARFÖR man behöver ta på sig overallen. Och det kommer också bli lättare att övertala barnet till det. Eftersom det börjar koppla utomhus = kallt efter ett tag.

Hur hade ni gjort med ett barn som inte vill sätta på sig ytterkläderna eller skor, utan vrider på sig och vrålar som om någon gör barnet illa? Vet varken in eller ut.

Barnet är ganska bestämd ochgråter om barnet inte får det denne vill, tex en sak eller annat som denne fått upp ögonen på. Men det är kläderna som är största problemet!

Jag slog på Pingu för att min son inte skulle bli ledsen när jag klädde på honom för att gå till dagis. Ett avsnitt är fem minuter, så det var perfekt för att klä på honom (men han var sorgsen-ledsen, det hade inget att göra med att han ville bestämma).

Min dotter är snart 18 månader och börjar visa egen vilja. Vissa saker får hon helt enkelt stå ut med oavsett om hon vill eller inte.

Ett tag var tandborstningen hemsk, nu kan vi fråga henne om vi ska borsta tänderna och hon traskar iväg till badrummet och väntar på borsten. Hon har en tandborste och jag en annan likadan. Hon får sin med vatten på medan jag tar tandkräm och borstar efter. Frågar vi istället om blöja eller pyjamas är det nej direkt.

Blöjbyte är hon inte glad i. Tyvärr kan vi inte ha up-and-go, då alla blöjor läcker mer eller mindre, antingen på sidorna eller uppåt, så vi byter liggandes oavsett. Att hon har bajs 15 cm från blöjan är normalt då hon ofta är lös i magen, så hon får gilla läget helt enkelt. Får hon något att plocka med går det bättre.

Vad gäller kläderna så har hon haft tillgång till familjens skor och sina egna stövlar länge, så dem kan hon ta på sig själv. Overallen har vi lagt på golvet ibland så hon kan testa själv innan vi hjälper henne. Då vi har tider att passa till förskola/skola så får hon helt enkelt ta på sig overall, skor, mössa och vantar oavsett om hon vill eller inte. Hon dör inte eller far illa av att vi vuxna skyddar henne. En treåring kan dock förstå kyla-kläderlogiken bättre.

Vi letar efter fötter och händer när overallen ska på ibland. Vaaaar är handen? säger vi med glad röst. Vi frågar även om hon kan hjälpa till att stoppa i handen i bodyn mm som hon inte är så glad i. Hade hon kunnat välja hade hon nog sprungit omkring näck.

Så bestäm dig för ett sätt och kör på det i flera veckor. Inlärning hos små barn bygger på upprepning. Det sägs att de behöver höra ett ord 60 gånger för att lära sig och overallen är ju ny för årstiden, så det tar tid att vänja dem. Be henne gärna hämta sakerna själv och beröm henne när hon lyckas.

En sak som slår mig i tråden (och även bland föräldrar i umgänget) är att det verkar vara närmaste katastrofalt om ungarna gråter och är ledsna för att de inte får som de vill. Vissa saker är aldrig någonsin öppna för diskussion, som t ex bilbälte. Bältet sitter på när bilen rullar - punkt slut. Har aldrig känt att jag "begränsar" barnen för att jag tvingar dem att göra vissa saker och faktiskt sätter gränser.

Det här med gränser verkar nästan lite tabu bland dagens föräldrar. "Barnen ska ges tillfälle att utvecklas i gen takt och inte hämmas av föräldrarna". Tyvärr verkar allt för många tolka det som att barnen får bete sig hur son helst och att man aldrig sätter ner foten.