Vikarie på skola- kom nyss hem och bara gråter

Hej alla, behöver lite input. 

Jag jobbar som vikarie på en skola åk 6-9.. är väldigt ny och har enbart jobbat två veckor, men än så länge har allting gått fantastiskt bra, tills idag då.

En kollega bad mig att hjälpa henne med en lektion då hon skulle hålla i ett prov för en grupp elever samtidigt. Absolut sa jag och ställde upp, såklart. 
Detta var en lektion för åk 9. Det finns fyra nior på denna skolan och just denna har jag inte jobbat med förut, men eftersom det gått bra med övriga så tänkte jag att det nog skulle gå bra med dessa också. 
Lektionen drar igång och bara tjejerna kommer. Efter en kvart trillar killarna in och när jag frågar var dom varit så får jag svaret "skit du i det". Blir lite ställd och skriver upp dem.. jag presenterar mig för de som kom sent, säger att jag heter X och är för Y idag som håller i ett prov. "Och?" svarar killarna nästan i kör och himlar med ögonen. Försöker skaka av mig det och berättar vad det finns för alternativ att jobba med idag. 

Lektionen flyter på men dessa killar sitter bara längst ner i klassrummet och pratar om fotboll. Jag höjer rösten och frågar om de inte ska ta och sätta igång med diverse saker då det är deadline på allt snart.. "orkar inte, för tråkigt" får jag till svar av en kille, en annan påstår att han letar fakta på sin mobil utan att ens titta på mig. Jag blir här irriterad och frågar killen med mobilen en ganska simpel fråga om ämnet han påstår sig jobba med, han kan såklart inte svara och säger "vem fan bryr sig?" istället och alla killar skrattar högt. 
Helt plötsligt reser sig en kille upp och säger "jag går hem nu". Jag säger "men vänta lite nu, vi slutar inte förrän om 40 minuter du kan INTE bara gå hem hur som helst". Han ignorerar mig och bara går rakt ut. 
Efter någon minut plingar en mobil till hos killarna varpå en säger "Nu får vi gå hem", alla reser sig upp och går mot dörren.
Jag: Vänta lite nu. Vem har sagt att ni får gå hem?
Kille 1: Vår ordinarie lärare, X (killen som gick precis) frågade henne.
Jag: Men JAG har inte sagt det. JAG är lika mycket lärare som hen idag. 
Kille 2: Vad fan bryr du dig för? Du får ju cash ändå, skit du i det 

här blir jag riktigt arg och frågar hur han tänkte när han sa sådär. Han rycker på axlarna och går. Jag känner att jag inte alls vet hur jag ska handskas med den här situationen och skriver upp killarna som går. Efter ytterligare fem minuter så kommer en av killarna som gick tillbaka med en lapp där det står ungefär såhär 
"Om eleverna är klara så låter du dem gå hem!!" 
i stora bokstäver och undertecknat deras ordinarie lärare.

Jag avrundar lektionen och går ut och gråter i bilen. Jag är gravid så jag vet att mina känslor är överallt och ingenstans, men jag kände mig så fruktansvärt misslyckad och underlägsen här. Jag försökte ta kontroll med fick bara hånskratt i gensvar. Hur kan dessa ungar bete sig såhär? Jag förstår inte. 
Jag är vanligen en väldigt snäll person men nu känner JAG mig som en riktig ragata till vikarie, en sån man skrattar åt och mobbar, mer eller mindre. 
Kände mig dessutom lite ledsen på min kollega (världens goaste i övrigt) som jag kände var lite orättvis här. Jag som vikarie kan ju inte tro på en elev jag inte känner som bara säger "X säger att vi får gå nu" och sedan släppa en hel klass 35 minuter tidigare utan att vara det minsta källkritisk? 
Jag kanske överreagerar (mycket troligt) men blev väldigt ledsen och vill höra vad ni tycker om situationen. Är det vanligt att elever beter sig såhär? Vad gjorde jag för fel?

Vill inte gå tillbaka till jobbet just nu. 

Grejen med tyskaläraren var att hon var totalt inkompetent på att lära ut. Hon var inte utbildad lärare utan vara bara från Tyskland och eftersom hon kunde tyska så fick hon jobbet. Varenda klass som haft henne som lärare har klagat hos rektorn om hur inkompetent hon var, men hon fick ändå behålla jobbet. De flesta som sen fortsatte att läsa tyska på gymnasiet fick flytta ner till nybörjartyskan istället för fortsättningskursen eftersom de hade stora brister i grundutbildningen. På gymnasiet räckte det att säga att man haft henne som lärare så blev man nerflyttad. Hon var ökänd. 

Det krävdes en klass med några elever som vägrade ställa upp på hennes inkompetens. Vi vägrade helt enkelt göra hennes idiotiska övningar . Hon ansåg att vi skulle kunna rabbla texten utantill från boken. Trots att det är mer än 20 år sen så kan jag dessa texter utantill fortfarande. När hon började grina och lämnade klassrummet så hade vi vunnit en stor seger och vi fick en annan lärare som fick en chock om hur stora brister vi hade. Och äntligen fick rektorn upp ögonen och läraren fick bli extralärare i tyska. Sen dess går eleverna ut med tillräckliga kunskaper i tyska från den skolan. Elevinflytande i sitt esse. Fungerar inte de vägar som finns till hands så tar man till lite civil olydnad. 

Min syrra hade henne som extralärare i tyska ett par år senare. Hon har fortfarande inte omtyckt av eleverna, men nu kunde hon i varje fall ställa till med stor skada. 

Också finns det de som bara beter sig som idioter. Jag hade en fruktansvärd uppväxt, blev mobbad i skolan också till råga på allt. Men det var ju "synd" om mobbaren enligt min lärare, för han hade ju jobbigt hemma.

De som lider på riktigt syns oftast inte för dessa barn som skriker och förstör tar all uppmärksamhet.