Men alltså, det är ju inte TS som gör fel här. Om hon vill flytta ihop med mannen men inte engagera sig alls i barnet, gör hon absolut fel. Man måste inte ta ansvar för bonusbarn bara för att man flyttar ihop, men man kan inte ha en situation där man inte engagerar sig alls, det skulle barnet bli lidande av. Snacka om att inte känna sig välkommen!
MEN, nu är det ju inte TS som vill flytta ihop vad jag förstår? Hon är nöjd med att vara särbo, och då fungerar det ju, särskilt om man bara har sitt barn ibland. De kan träffas när han inte har barnet, helt enkelt. Så varför vill HAN flytta ihop, trots att han vet att TS inte vill engagera sig alls i hans barn?
Jag misstänker också starkt att han tror att TS kommer att ändra sig. En dag dyker han upp med barnet och då börjar TS och barnet automatiskt bygga en relation. Sen händer det igen och igen. Och tionde gången kanske han lämnar dem ensamma en stund... Osv. Inte så att han vill skyffla över allt ansvar på TS, men jag gissar att han i framtiden tror / hoppas att hon ändå kommer att vara involverad.
Så TS gör helt rätt som ifrågasätter hans önskan att vilja flytta ihop. Och vad är det som är så hemskt med särbolivet? Visst förstår jag att många vill flytta ihop, men det passar inte alla.
