Varför måste jag vara "bonusmamma"?

Fast TS tillåter ju inte barnet att vara i hemmet om hon är där. Pappan måste träffa barnet utanför hemmet...

Så inte speciellt likt er situation..

Jo det kan visst funka! Jag visste inte vad jag gav mig in på för 2,5 år sedan när sambon och hans dåvarande tvååriga dotter flyttade in i min lägenhet. Jag hade träffat hans barn mycket innan och jag har alltid älskat barn, varit barnflicka åt tre barn, passat alla grannungarna sen man själv var liten etc. Men att jag skulle bo med ett explosivt barn med grov adhd visste jag inte från början för hennes svårigheter var inte lika starka då ( förutom hyperaktiv)

Så visst blev det tuffare än vad jag hade tänkt och det är många gånger man bara vill skicka ut både sambon och bonus efter allt som barnet gjort ( utåtagerande och snabba impulser förstör både för människor, barn, djur och hemmet) men trots att det är kämpigt ibland så kämpar vi på. Min sambo är helt slut efter en dag med sin dotter så jag försöker vara ett stöd för honom och ser min sambo att jag behöver andas ut här hemma utan bonus så åker han iväg med henne så jag kan få pusta ut lite och ladda batterierna för att sedan orka med t.ex kvällen. Men nu är också min bonus väldigt väldigt ansträngande att leva med så det kanske är en annan sak, men det jag menar är at älskar ni varandra och har förståelse för varandra så kan det fungera hur bra som helst, men din sambo har huvudansvaret över sitt barn, men även du har ett ansvar att vara en god förebild med både kärlek, respekt och förståelse. Barnet måste få känna sig älskad av dig och du måste ta ansvar över det barnet som bor under ditt tak, annars kan det bli extremt jobbigt för barnet.

Har träffat en man som har barn. Jag har varit "bonusmamma" tidigare och lovade mig själv att aldrig mer.. Han vill flytta ihop men jag har förklarat för honom att jag aldrig kommer att vilja engagera mig i hans eller ngn annans barn någonsin igen.. Han menar på att det kommer att funka bra ändå, att han kan åka iväg och träffa barnet själv. Får dock en känsla av att han tror att min inställning kommer att ändras.. Kan det upplägget funka? Ngn mer som är i samma situation?

Som du skriver, svårt att inte bli involverad.. 

Bor ni ihop så ja då kommer det bli du som städar efter dem, tvättar deras kläder och lagar deras mat. Om de ramlar och slår sig ska du stå bredvid då och titta på? Om de en kväll bönar och ber om att du ska läsa en saga eller natta dem ska de få ett nej då? För självklart kommer sådant att ske och det vet du säkert också inte sant?!
Du har redan en gång varit en bonusmamma, då vet du också hur vardagen ser ut och även om pappan går med på detta nu så kommer det ändå sluta med att han begär att du finns där för det är det som är mest naturligt i ett familjeförhållande. Han vill leva ihop med dig, vilket betyder att han ser en framtid ihop, ett liv ihop där givetvis hans barn räknas in för honom. Jag vet inte hur det ser ut för andra men jag tror att hans förhoppningar är att du kommer att fatta tycke för barnen. Varför skulle du inte det i hans ögon? De är ju helt fantastiska enligt honom.

Jag har sagt ifrån mig allt ansvar för min bonus på 17 år.

Han är inte klok. Han bor tack o lov bara här varannan helg. Min sambo har pratat med sonen. Ändå har vi nu varit ihop sen sonen var 7. Men han tycker jag tog hans pappa ifrån han.