• Anonym (???)

    Varför måste jag vara "bonusmamma"?

    Har träffat en man som har barn. Jag har varit "bonusmamma" tidigare och lovade mig själv att aldrig mer.. Han vill flytta ihop men jag har förklarat för honom att jag aldrig kommer att vilja engagera mig i hans eller ngn annans barn någonsin igen.. Han menar på att det kommer att funka bra ändå, att han kan åka iväg och träffa barnet själv. Får dock en känsla av att han tror att min inställning kommer att ändras.. Kan det upplägget funka? Ngn mer som är i samma situation?

  • Svar på tråden Varför måste jag vara "bonusmamma"?
  • Fia 28
    BioBonus skrev 2015-05-25 14:45:00 följande:
    OK, så ni lever som en familj, men huvudansvaret ligger på din sambo. Låter som upplägget i många (de flesta?) nyfamiljer. Jag har heller inte något föräldraansvar för min mans barn, men vi lever tillsammans som en familj.
    Det känns dock inte som det upplägg TS vill ha där barnet inte ens får vara hemma hos sin pappa om hon är där.
    Inte behöver man ju fly landet för att det är pappans vecka. Det måste ju finnas något hört i lägenheten/huset där TS kan gömma sej om det skulle behövas.
  • BioBonus
    Fia 28 skrev 2015-05-25 15:00:24 följande:
    Inte behöver man ju fly landet för att det är pappans vecka. Det måste ju finnas något hört i lägenheten/huset där TS kan gömma sej om det skulle behövas.
    Fast det verkar inte vara TS som ska anpassa sig alls, utan pappan får träffa barnet själv utanför lägenheten/huset.
  • Tigrisog
    Anonym (???) skrev 2015-05-25 14:16:26 följande:

    Han ger inte upp sitt barn.. Det har ingen begärt.


    Nej så klart inte. Men vad är det för känsla barnet kommer att växa upp med med tanke på ditt förhållningssätt till barnet. Därmed inte sagt att det är fel, inte alls, dit val. Sätt dig i barnets situation och försök känn efter hur du hade resonerat om det hade drabbat dig från liten till vuxen person.
  • Fia 28
    BioBonus skrev 2015-05-25 15:02:08 följande:
    Fast det verkar inte vara TS som ska anpassa sig alls, utan pappan får träffa barnet själv utanför lägenheten/huset.
    Ja det kommer ju inte fungera i längden.
  • Ess
    Anonym (???) skrev 2015-05-25 12:17:58 följande:
    Han vill absolut att vi ska flytta ihop. Därför undrar jag om det funkat för andra. Lite orolig att det ska ändras när man väl flyttat ihop..
    Min man hade bott ensam länge när vi träffades, så det var inga problem. Han tog själv hand om sina barn fullt ut när de var där, det enda jag behövde göra var att tolerera deras sällskap.

    Men om din magkänsla säger att han tror att du kommer att ändra dig när ni bor ihop, då ska du inte på några villkor flytta ihop med honom.
  • Ess
    Fia 28 skrev 2015-05-25 12:49:53 följande:

    Jag gjorde klart för pojkvännen innan vi flyttade ihop att jag inte kommer ta något som helst ansvar för hans barn. Jag är inte barnkär och tänker inte bli nån bonusmamma. 

    För oss funkar det, men det är ju lite som att man är singel den veckan han har barnet... Inte helt idealiskt.


    Så gjorde jag också.
    Jag har dessutom en hobby som tar mycket tid, så de dagar han hade barnen så passade jag på att va iväg extra, så kunde jag lägga lite mindre tid på hobbyn när det bara var vi två.
  • Ess
    Anonym (:)) skrev 2015-05-25 13:31:24 följande:

    Du behöver inte vara "bonus" mamma, barnen har en mamma :) Däremot måste du ju acceptera barnen.. Och att han är ett paket, där dom ingår :) Var deras "vän", så dom inte känner sig ovälkomna!!! Sen är de ju hans ansvar, vill han ha skoj med dom, kan du ha egen tid osv.. Du har varit ärlig, så han vet att du inte kommer vara "barnvakt" mm... Då ser inte jag något problem :) MEN du få inte visa några konstigheter framför barnen, utan var deras vän :)


    Precis, artig, vänlig och trevlig. Förövrigt är man bara pappas fru som är jätteengagerad i sin hobby.
  • Ess
    Anonym (???) skrev 2015-05-25 14:22:54 följande:
    Svårt att inte bli involverad när alla är under samma tak..
    Hur gamla barn rör det sig om?

    Är det små barn så kan han inte upprätthålla ett umgänge på kvällarna utanför bostaden. Det kommer barnen aldrig att orka.

    Är det tonåringar med ett eget liv så kan det fungera.
    Men då kan det även fungera att ni bor ihop och han tar hand om barnen, och att dom även kan ta hand om sig själva.
  • Utan Barn

    Du behöver inte engagera dig varken praktiskt eller känslomässigt, MEN det verkar helt omöjligt och galet att förbjuda barnet att vara/bo i ert gemensamma hem. Ser inte hur det kan vara varken moraliskt, empatiskt eller praktiskt möjligt.

    Jag har inte heller varit bonusmamma. Men jag har självklart nån slags trevlig fungerande relation ändå med sambons (nu ganska stora) barn.

  • nevermind

    Jag tycker du är väldigt vettig TS. Du säger ju rakt ut vad du känner. En del här kanske tjatar om att du har valt en man med barn... men även han har valt. Han har valt att leva med någon som han vet inte vill vara för involverad. Det är han som är korkad här. En vettig pappa hade fortsatt som särbo.

    Du gör inget fel.

Svar på tråden Varför måste jag vara "bonusmamma"?