162 cm - Vad borde jag väga?

Jag är 164cm och brukar väga 58-62 och då är jag mer än mullig. Vad som är smalt har förändrats för de flesta nu är överviktiga eller feta.

Instämmer!

Du borde väga en vikt som du är nöjd med...

La upp en bild på mig innan. Jag är inte fet. Herregud. Det är nog du som har en fel syn på dig själv om du tycker att du är fet när du väger 58 kilo.

Finns inget som heter "jag borde väga". Du kan va 162cm och väga 75kg men då med muskler. BMI skalan är skräp, mät din fettprocent istället och utgå ifrån att inte ha för mycket av den istället. 

Jag 176cm gick ner till 57 åh tappade få menden, äckligt smal var jag. Inser här vilka sjuka människor det finns, tycker synd om er. Inte det mista hett med skelett. Du är normalviktig ts och du ska absolut inte gå ner mer!!!

Min idealvikt är 52-54kilo.

Jag anser att folk måste få ha tolkningsföreträde till sin egen kropp. Hur ens kroppssammansättning ser ut påverkar ens utseende, och det är det som gör att två personer kan se väldigt olika ut på samma vikt. Av den anledningen är det därför ingen som kan tala om hur mycket någon annan "ska" väga baserat på hur de själva ser ut, eller tala om att någon är "fet" eller "ett skelett"/"ser sjuk ut" enbart baserat på kroppsvikt eller ett BMI som befinner sig i marginalerna av normalvikt uppåt och neråt.

Det innebär i sin tur att hela frågeställningen blir ogiltig. Man ska trivas i sin egen kropp, förutsatt att man är kapabel att tolka vad man ser i spegeln någorlunda korrekt.

Absolut har varje människa tolkningsföreträde om sin kropp och hela sitt liv, det ska man respektera.

Men samtidigt pågår det en ständig påtryckning om att man ska vara extremt smal, till den milda grad att det är sjukligt och vi påverkas inte bara av vår självuppfattning vi påverkas även av normer, reklam och vad andra tycker.
Vi är ju flockdjur, 
Det driver fram en osund kultur där kvinnor nästan ska svälta sig för att duga. 
Och då är man ganska långt bort ifrån att kunna tolka sin egen kropp korrekt. 

Det är svåra frågor tycker jag. 

Och samtidigt existerar en motkultur, där "äkta kvinnor" har "former" och inte är "skelett". Jag har själv aldrig känt mig så fel som när jag var som smalast. Den osundaste kulturen är den som säger att "en äkta kvinna" ser ut på ett visst sätt (stor röv, smal midja, stora bröst, thigh gap, mjuk mage, platt mage, whatever) och att en kvinnas utseende är något som ska utvärderas och recenseras till höger och vänster.