Din sämsta julklapp! Fått el givit själv.

Inget jättesämst eller så. Men tavlor vill jag helst köpa/skaffa själv. Har i princip bara bilder på mina barn uppsatta. Och ett par enstaka konstnärliga tavlor som jag fastnat för. Tavlorna jag fått i present som nu är nere i källaren ska mina barn få tänkte jag :) en är typ 3d tavla med fiskar och andra en tavla med stadsmotiv med ledljus bakom.

Min kompis frågade en gång om jag önskade mig rökelser vilket jag inte önskade mig. Gissa vad hon hade köpt? Jo rökelser :D Anledningen var att hon inte kunde hitta något annat, ändå så var hon i ett stort shoppingcenter med flertal butiker. Vi var väl ungefär runt 15 år gamla.

Sämsta jag gett. Jag var ungefär 7-8 år och gav min fem år äldre storebror två femtioöringar inslagna i sånt gult kinderägg och presentpapper runt om. Jag var så stolt o han blir väldigt förvånad och utbrister "1 spänn!" Vadå 1 krona? Det var ju hundra kronor jag gett till honom! Förstod inte att två femtioöringar var en krona ;)

Min man hade grannar som var lite udda när han växte upp. De firade ibland jul med hans familj och det går fortfarande historier om vissa av presenterna de hade med sig. Ett år fick min man en öppnad ketchupflaska (då var han i tonåren) och hans yngre bror en något använd diskborste. Överlag hade gåvorna känslan av att givarna helt enkelt tagit det första bästa de hittade hemma och slagit in.

Min mormor har aldrig varit bra på att köpa presenter till barn som passar deras ålder. När min ena son fyllde 2 år hade hon köpt ett 1000 bitarspussel åt honom. Det har han ännu inte öppnat. Fast, det är ju bättre att få presenter man kan "växa i", än när det blir tvärtom. Och när en son var fem år fick han strumpor som var rosa och glittriga av henne. Han avskydde hett allt "tjejigt" i den åldern, och strumporna var dessutom flera storlekar för stora.

Svärmor och svärfar kan också ge gåvor som inte riktigt passar åldern på mottagaren. När min äldste son fyllde 13 fick han en bilderbok. Visserligen en fin bok med bra historia och illustrationer, och sådana klassiker kan man ju definitivt uppskatta att ha i hyllan även som vuxen, men en genomsnittlig 13-åring uppskattar inte en sådan "barnslig" gåva. Våra barn har lärt sig att inte "förvänta" sig för mycket från farmor och farfar när det kommer till gåvor.

Svärmor och svärfar köper saker när de hittar dem billigt, ofta utan en specifik mottagare i åtanke, och lägger undan dem att ha som presenter i framtiden. Det är inget fel med det egentligen, men ibland blir det fel (som bilderboken ovan, den hade de säker köpt på någon bokrea eller liknande). För några år sedan fick man Coca-Cola-glas med när man handlade på McDonalds, och dessa glas som svärföräldrarna samlat på sig fick vi en jul. Jag och min man gillar varken Coca-Cola eller McDonalds som företag och undviker att köpa deras produkter (och det har vi diskuterat med svärmor och svärfar flera gånger), men ändå tyckte de att dessa glas skulle passa oss, av någon anledning.

Ingen julklapp, men ett minne som jag delsr. Jag var inhyrd via ett bemanningsföretag och jobbade på en stor industri. Hade varit där i nästan ett år när julen kom. Då hade alla som var anställda via företaget en årlig julfika på dagen och på kvällen julbord. Vi alla fick gå på julfika och alla anställda fick en julklapp. De andra fick fika och då sa chefen lite över mitt huvud att detta endast var för företagets anställda. Så jag satt där och såg på när mina arbetskamrater fikade och öppnade paket :P på kvällen var jag välkommen på julbordet EFTER att de andra ätit klart. Jag gick inte dit.

Jag fick många julklappar och presenter av mitt ex som var upplevelser skrivna på ett vykort att jag ska få åka på en lyxig weekend, flyga luftballong, gå på spa, få olika skönhetsbehandlingar osv. men grejen är att jag aldrig fick något av det utan det vara bara tomma ord för att verka snäll

Sämsta jag gett måste ha varit de vita fula stringtrosorna som jag även målat ett kitchigt hjärta på och gav min tonåriga lillasyster i julklapp. Jag firade inte med dem den julen och hade gett brorsan i uppdrag att kolla på den besvikna minen och se till att hon tittade under pappret i botten på kartongen, där ett brev förklarade den riktiga julklappen (som var bra). Men han hade glömt. Så syrran var rätt besviken, men blev glad på juldagen när jag kom förbi och hon läste riktiga brevet (efter en del letande i soppåsar).

Sämsta jag/vi fått måste vara fyra rullar toapapper inslagna som ett långt rör. Exmaken och hans tre syskon fick likadana av sina föräldrar, ingen har än idag förstått varför och föräldrarna ville inte berätta.

Jag kan göra och vara allt det där...Och samtidigt ge paket... det ena utesluter inte det andra Jag älskar att ge! Inte lika bra på att ta emot........ Men att hitta just det där som får någon att bli glad älskar jag! Det kan vara något riktigt litet och löjligt men som jag lagt tankar bakom  

Min värsta julklapp jag har gett, och jag vrider mig av skam nu i efterhand när jag tänker på det, var väl i 10-11 års åldern (tror jag).
På den tiden, tidigt 80-tal var det jättepoppis med luktsudd och snygga pennor med krafs på och jag skulle byta julklappar med en klasskamrat men i sista stund blev jag märkligt snål och packade in använda suddigum och en sax (som visade sig vara rostig). Själv fick jag av henne en tvål formad som ett djur som doftade lite citron om jag minns rätt. Hon blev, minst sagt, j-a sur och pratade skit om mig hela vårterminen men jag fick skylla mig själv.

Av min farfar fick jag en jul en speldosa typ för spädbarn när jag var i 7 års åldern. Han var inte direkt en närvarande farfar så han visste nog inte hur gammal jag hunnit bli. Liiite fel åldersspann annars har jag fått okej grejer.
Min nuvarande svägerska brukar dock skänka mig saker som jag aldrig använder som fula tanthalsband och dyl, hon är typ 20 år äldre men det kommer i alla fall från hjärtat.

(inhyrd), fy van vad lågt! Vilken kass arbetsplats.

Sämsta skulle väl vara alla dessa små underkläder som gjort så jag sett ut sin en kassler som maken har envisats med att köpa i många år.Det har tagit typ 15 år för honom att förstå att jag inte vill ha det...
Jag använder string, men jag gillar inte dessa med bara ett smalt snöre runt om

Han har även köpt andra saker för att han tycker att det är tufft, men sällan något som passar min stil. En rosa keps med mitt namn på. Jag använder inte keps och jag avskyr rosa...
Har fått påpeka även där att jag inte är 14 år utan runt 40.

Nu har han börjat att skriva upp i sin telefon så fort jag säger något som jag önskar mig så han kan köpa det så vet han att jag blir glad.

Den konstigaste (och som jag insett i efterhand) osmakligaste julklapp jag fått var från min fd sambo. Jag var 22, led av anorexi och skulle få börja gå i behandling under våren. Min dåvarande sambo gav mig en digital köksvåg. Citat ex-sambo "ja jag vet ju du älskar väga din mat, nu kan du väga jättenoga :) det var den dyraste de hade på elgiganten".